handhafvande är enkelt: vid sprängning därmed har man endast att i borrhålet nedföra den ena patronen ofvanpå den andra och i den öfversta patronen insätta en s. k. dynamittändhatt, d. v. s. en kopparhylsa, till hälften fylld med en blandning af knallkvicksilfver och kaliumklorat; denna tändhatt bringas, sedan borrhålet blifvit fylldt med en förladdning af lera, sand e. d., till explosion medelst en i densamma insatt stubin eller ock medelst elektrisk tandning. Fig. 1 och 2 visa en tändhatt med vidfäst stubin och ett färdigladdadt borrhål. E. S—m.

Fig. 1. Stubin med tillknipt tändhatt.

Fig. 2. Borrhål, laddadt med dynamit, aa Berget. — bb Borrhålet. — cc Patronerna. — d Tändhatt, instucken i tändpatronen. — e Stubinen. — f Förladdning af vatten, sand, lera eller annat.

Dynamitard (jfr Dynamit), en, som, i syfte att mörda, kastar bomber med dynamit eller annat sprängämne. Dynamitkanon, krigsv., en kanon, som utslungar en med dynamit fylld projektil. Då dynamiten lätt skulle detonera i loppet och förstöra kanonen, om projektilen utsattes för den häftiga stöt, som en krutladdning förorsakar vid sin explosion, måste drifkraften här utgöras af komprimerad luft, som med svagare och vanligtvis tilltagande tryck verkar på projektilens botten. Såsom konstruktörer af dynamitkanoner må nämnas Graydon, Zalinski och Rix. Dessa kanoner ha vanligen mycket grof kaliber och tunga projektiler med ovanligt stora sprängladdningar, ty afsikten med dem är att få största möjliga minverkan. En 38 cm. kanon utslungar t. ex. 1,3 m. långa stålgranater af 590 kg. vikt och med en sprängladdning af 272 kg. dynamit. Eldröret är slätborradt, men projektilen är i spetsen försedd med skrufformade lister, hvilka till följd af luftens motstånd bibringa projektilen en rotation kring dess längdaxel. Skottvidden öfverstiger ej 5,000 m. I Förenta staterna har en del dynamitkanoner (sedan 1888) blifvit anskaffad till kustartilleriet, men i öfriga länder har man ej velat acceptera dem, emedan de ha för liten träffsäkerhet och skottvidd samt fordra rätt komplicerade maskiner för luftens komprimerande. G. af Wdt. Dynammon, ett af österrikiska statens sprängämnesfabriker tillverkadt sprängämne, bestående af <table> <td><tab>ammoniumnitrat................... <td r>88 <td>proc. <td><tab>rödkol (svagt koladt träkol)...... <td r>12 <td c>» </table> tillhör de s. k. säkerhetssprängämnena. Samma fabriker tillverka äfven s. k. plastisk dynammon, hvilket är dynammon försatt med nitroglycerin, så att en plastisk massa bildas. Det är alltså ett slags dynamit. Dess sammansättning är <table> <td><tab>nitroglycerin..................... <td r>45,0 <td>proc. <td><tab>ammoniumnitrat................. <td r>47,2 <td c>» <td><tab>rödkol............................. <td r>7,8 <td c>» </table> E. S—m. Dynamo, elektrot. Se Dynamo-elektrisk maskin. Dynamo-elektrisk maskin (af grek. dynamis, kraft), elektrot., betecknar ursprungligen en elektrisk (induktions-)maskin, som har förmågan att mata sitt eget fält. Denna s. k. dynamoprincip framställdes först af Werner von Siemens och grundar sig på tillgodogörandet af den remanenta magnetismen hos järn. Sedermera hafva de förkortade benämningarna dynamomaskin och dynamo alltmer öfvergått att beteckna en induktionsmaskin öfver hufvud taget, vare sig generator eller motor, likströms- eller växelströmsmaskin, således — enligt G. Kapps definition — en apparat, som förmedelst elektromagnetisk induktion förvandlar mekanisk energi, i form af roterande rörelse, till elektrisk, eller vice versa. A. E—m. Dynamograf (af grek. dynamis, kraft, och grafein, skrifva), ett slags dynamometer (se d. o.). Dynamologi (af grek. dynamis, kraft, och logos, lära), läran om naturkrafterna; läran om olika läkemedels kraft. Dynamomaskin, elektrot. Se Dynamo-elektrisk maskin och Elektriska maskiner. Dynamometamorfism (af grek. dynamis, kraft, och metamorfun, omgestalta), geol., bergarters omvandling i följd af rörelser eller pressningar inom jordskorpan. Se Metamorfism. E. E. Dynamometer (af grek. dynamis, kraft, och metrein, mäta). 1. Mek., en apparat, afsedd för uppmätning af antingen en mekanisk kraft eller det arbete (se d. o.), som en sådan kraft förrättar. För krafters uppmätning utgöres dynamometern vanligen af en fjäder, hvars böjning kan bestämmas. Genom belastning med vikter kan den skala, på hvilken kraftens storlek skall afläsas, graderas. Man uppmäter en krafts storlek genom att