undersöka, huru stor böjning fjädern lider genom kraftens inverkan, och storleken angifves genom den vikt, som förmår utöfva en lika stor verkan. Vidstående figur visar en fjäderdynamometer, hvars slutna fjäder a under inverkan af den kraft, som skall mätas, sträckes i sin längdriktning. Den motsvarande hoptryckningen af fjäderns midt åverkar visaren, som på den graderade skalan direkt angifver kraftbeloppet. I många fall kan fjäderdynamometern begagnas äfven för uppmätning af det mekaniska arbetet. Apparaten verkställer då automatiskt multiplikation af kraftintensiteten och vägelementet. Sådana s. k. totaliserande dynamometrar äro konstruerade af Morin och Bental, och de användas vid försök med landtbruksmaskiner m. m. En annan klass af dynamometrar, konstruerade af Régnier, White m. fl., tjänar till direkt uppmätning af kraften eller af det mekaniska arbete, som öfverföres med en axel. Angående bromsdynamometern (se d. o.). — Dynamometrar användas af fysiologerna för uppmätning af den af vissa muskelgrupper utvecklade kraften. G. R. D.*

Fjäderdynamometer.

2. Fys. I optiken är dynamometer namn på ett instrument, som tjänar att bestämma en kikares förstoring. Olika sådana instrument äro konstruerade af J. C. Adams, Ramsden m. fl. Se vidare Elektrodynamometer. Dynamoprincipen. Se Dynamo-elektrisk maskin. Dünamünde (sedan 1893 officiellt Ust-Dvinsk,) fästning och hamnplats i ryska guvern. Livland, på vänstra stranden af Dünas utlopp i Rigaviken. Öfver 2.000 inv. (1897). D. utgör Rigas egentliga hamn och har en förträfflig vinterhamn (anlagd 1850—52), hvilken kan rymma omkr. 300 fartyg. De äldre fästningsverken hafva förstärkts med fort och batterier, men D. kan likväl ej anses vara en modern sjöfästning; minförsvaret är dock väl ordnadt. — D:s gamla slott, uppfördt af Tyska orden på 1300-talet, låg midt emot det nuv. D., på udden ö. om flodmynningen. I juli 1608 eröfrade svenskarna det från polackerna, men i sept. 1609 måste Stiernskiöld uppgifva D. I juli 1617 höll äfventyraren Farensbach D. svenskarna till handa, men i aug. öfverlämnade han slottet åt Rigaborna, och först i sept. 1621 återtogs det af svenskarna, som lämnade det åt förfallet och i stället 1622 byggde, under ingenjören Joh. Schultz' ledning, på flodmynningens vänstra sida midt emot slottet en ny befästning, som snart började kallas Nymünde. Den utgjordes af en oregelbunden femhörnig bastionsskans med lågvall och framskjuten palissadering åt landsidan, men utfördes endast provisoriskt. Sedermera anlade generalingenjören Joh. Rodenburg ett kronverk åt landsidan med därutanför liggande graf och kontereskarp, hvilka arbeten voro färdiga 1654. En ny ombyggnad blef emellertid snart nödvändig och började utföras 1671 efter ritning af Wärnschiöldh, men under tiden hade nya idéer inom fästningsbyggnadskonsten trängt sig fram, och 1682 fastställde K. M:t en af Dahlbergh utarbetad ny dessein, omfattande 6 bastioner, 5 raveliner, våt graf och betäckt väg. Denna fästets tredje ombyggnad påbörjades därefter, och 1697 kunde Dahlbergh inrapportera, att fästningen då var "fast alldeles i stånd". 4 mars 1700 började sachsarna anfallsarbeten, 4 dagar senare öppnade de beskjutning, och natten till 12 mars försökte de en allmän stormning på 6 ställen. Men den blef lyckligt afslagen med stor förlust för sachsarna af kommendanten frih. G. V. Budberg, som dock 13 mars utan trängande nöd uppgaf fästningen åt generallöjtnanten J. H. v. Flemming. Sachsarna iståndsatte försvarsverken, försågo dem med ett utmärkt artilleri samt gåfvo fästningen namnet Augustusburg. I juli 1701 inspärrades emellertid Nymünde af svenskarna under öfverste d'Albedyhll; men den sachsiske kommendanten C. H. v. Kanitz gaf sig först 11 dec., då svenskarna fingo ett rikt byte (bl. a. de nu kring Karl XII:s staty i Stockholm stående 4 mörsarna). I början af febr. 1710 blockerade ryssarna fästningen, men öppnade först i juli beskjutningen. Kommendanten K. A. Stackelberg försvarade sig trots obetydliga förråd och pestens härjningar med mycken tapperhet, men besättningen sammansmälte alltmer, och 10 aug. måste fästningen uppgifvas åt Sjeremetjev. Genom freden i Nystad 1721 afträddes Livland och därmed äfven Nymünde åt Ryssland. Efter denna eröfring begagnades alltid namnet Dünamünde. L. W:son M. Dynast (grek. dynastes) betecknade i Grekland öfver hufvud en härskare eller maktinnehafvare utan hänsyn till väldets art eller omfång. Stundom betecknade man därmed i inskränktare mening härskare (lat. regulus) öfver så litet område, att de ej skäligen kunde kallas konungar. Det kunde användas äfven om ett flertal af personer, som egenmäktigt förde styrelsen inom ett samhälle, enligt Aristoteles särskildt i det fall, att sönerna med arfsrätt efterträdde sina fäder i regeringen. Under medeltiden förstods med dynast en härskare i allmänhet, utan afseende på storleken af hans område, således lika väl en konung som en baron. (I Tyskland nyttjades ordet dock endast om de herrar, hvilka icke kommit i åtnjutande af fullständig ”landeshoheit”, d. v. s. alla kejserliga höghetsrättigheter inom området. Sedan 1400-talet antogo dessa dynaster grefvetitel.) Ordet (som sällan begagnats af svenska författare) brukas nu i betydelsen af regent, höfding. Dynastes, zool. Se Jättebaggar. Dynasti (grek. dynasteia, en dynasts makt), en följd af härskare ur en och samma släkt, härskarätt, regenthus. Dynastisk, som har afseende på en dynast eller en dynasti (se dessa ord). Dynastiska oppositionen (se Dynasti) kallades i Frankrike, under Ludvig Filips regering (1830—48), det riksdagsparti, som visserligen ville hafva dynastien Orléans kvar på tronen, men ogillade konungens styrelsesystem. Dynastisk politik (se Dynasti), en politik, som har till sin förnämsta uppgift att arbeta för en dynastis intressen genom att trygga dess makt. Dynastisk var i grund och botten den politik, som fördes af medeltidens feodalherrar och af nya tidens absolute monarker. Äfven i konstitutionella