Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dynamoprincipen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invandrad guldsmed af tysk börd, som i unga år studerat
i Nederländerna. Albrecht, den tredje i ordningen af
18 syskon, lärde först faderns yrke, men lyckades
beveka denne att taga hänsyn till hans ovanligt
utpräglade anlag för tecknings- och målarkonsten. Huru
tidigt utvecklad D. var, framgår bäst af hans
förträffliga, med silfverstift 1484 tecknade
Själfporträtt (i Albertina i Wien). I slutet af
1486 sattes han i lära hos målaren Michael Wolgemut,
och från början af 1490, då lärlingstiden utlöpte,
förskrifver sig hans målade Porträtt af fadern (i
Uffizierna i Florens, fördärfvadt genom oskicklig
restaurering och öfvermålningar). Så vidtog hans
vandringstid, som räckte fyra år. Färden gick till
Kolmar, där han gjorde bekantskap med bröderna till
den då nyligen aflidne Martin Schongauer, den tyska
sengotikens och särskildt den sydtyska konstens
mest lysande representant, och fick tillfälle att
grundligt studera mästarens verk, som på honom gjorde
ett outplånligt intryck. Därifrån begaf sig D. till
Basel, där han, såsom en för ej länge sedan funnen,
med hans namn försedd träsnittstock, föreställande den
hel. Hieronymus, utvisar, var verksam som snidare af
egna kompositioner för förläggare. Möjligen reste han
därifrån till Strassburg. Däremot anser den nyaste
forskningen det osannolikt, att denna första resa
utsträcktes till Italien (Venezia), och är benägen
att tillskrifva bekantskapen med i Nürnberg sedda
italienska gravyrer påtagliga italienska reminiscenser
i D:s teckningar från denna tid. 1494 återkom han
till Nürnberg, där han s. å. gifte sig med Agnes
Frey, dotter till en ansedd borgare. Detta tidiga,
barnlösa äktenskap var säkerligen icke idealiskt,
men hustruns praktiska läggning kom väl till pass
under mannens i början hårda kamp för tillvaron —
det gällde efter hans fars död att försörja icke
blott modern, utan flera syskon. 1495 befann sig
D. sannolikt i Italien (i ett bref från Venezia 1506
talar han om, hvilket olika intryck vissa konstverk
då gjorde på honom emot för elfva år sedan) och stod
då för första gången inför venezianernas färgglödande
målarkonst och lärde känna paduanaren Mantegnas
konst, som kom att på honom utöfva ett ännu starkare
inflytande än Schongauers.
Genom en serie beundransvärda träsnitt, den
s. k. Apokalypsen (Johannes’ uppenbarelse), 15
folioblad med på baksidan tryckt text, som utkommo i
bokform 1498 och väckte ett ofantligt uppseende, vann
D. sin första berömmelse. Ämnet, kärt redan för den
senare medeltiden, slog särskildt an på en orolig tid,
då t. o. m. en Luther ansåg tecken och under varsla
om världens undergång, och med mäktig, skakande
fantasi och dramatisk styrka gaf D. i detta verk,
hvars ståtligaste blad är De fyra ryttarna, form åt
tusendens tankar och känslor. Samtidigt arbetade han
på en annan cykel träsnitt, den s. k. Stora passionen,
som dock först flera år senare utkom på trycket.
Redan under sin första färd till Italien (1495)
hade han gjort flitiga naturstudier, som han sedan
öfversatte i akvarellerade teckningar, därvid
behandlande landskapsmåleriet såsom själfständig
konstart. Hemma i Nürnberg fortsatte han att,
hämtande sina motiv från dess omgifningar, utpensla
små, nyktert, ängsligt noggrant och ytterst objektivt
uppfattade landskap - först längre fram öfvergick han
till ett mer skisseradt och personligt målningssätt.
Stela, petigt utförda, med tålamodspröfvande fördjupande
i oväsentliga detaljer, äro äfven hans porträttmålningar från
denna tidiga period, mindre dock själfporträtten,
t. ex. det märkliga Porträttet af honom själf (1498,
i Madrid) och den populära, Kristustypen sig närmande
Själfbilden från 1500 (i München; se fig.), än de
af andra personer. Ett undantag utgör Oswald Krells
porträtt i München, bredare måladt och käckare
uppfattadt än de andra.
Man kan annars med fog säga, att målaren D. ännu stod
långt tillbaka för gravören, och först omkr. 1500
kom umgänget med den till Nürnberg då inflyttade
italienske målaren Jacopo de’ Barbari (se d. o.) att
på honom utöfva ett mycket fördelaktigt inflytande;
särskildt lärde han D. att behandla det stoffliga
på venezianskt sätt, visserligen fortfarande
med miniatyrlikt finmåleri, men med slående
natursanning. Från denna tid härstamma några
kopparstick, i hvilka D. redan når mästerskapet
(t. ex. Nemesis, Den hel. Eustachius, Vapnet
med dödskallen), hans första större oljemålning,
Konungarnas tillbedjan (1504, i Uffizierna), den
s. k. Gröna passionen (12 st. teckningar, i Albertina
i Wien) och den berömda sviten af 20 träsnittsblad,
Marias lefnad, af hvilka flertalet utfördes
omkr. 1504. 1505 anträdde han sin andra resa till
Italien. Hans egentliga mål var Venezia, helt visst
för att utvecklas i umgänget med Bellini och Tizian,
som ännu verkade där. Af tyska köpmän i Venezia fick
D. beställning på altartaflan Rosenkransfesten (1506)
för tyska kyrkan därstädes (sedan inköpt af kejsar
Rudolf II, mycket förstörd under ett uppror i Prag
 |
| Albrecht Dürer. (Efter själfporträttet 1500). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
