äta), patol., svårighet att svälja, ett symtom, som vanligen uppkommer af sådana sjukdomar, hvilka framkalla en förträngning af den väg födan har att passera, innan den kommer ned i magsäcken. Sådana sjukdomar äro t. ex. inflammatoriska processer, tumörer, som utveckla sig i matstrupens vägg eller utifrån sammanpressa densamma, ärrbildningar i matstrupen, oftast uppkommande efter nedsväljning af frätande ämnen, såsom svafvelsyra o. d. I andra fall beror dysfagien på kramp eller förlamning af de vid sväljningen verksamma musklerna o. s. v. Dysfagiens vådor äro naturligtvis helt olika alltefter arten af den sjukdom, som framkallat den. Beror den t. ex. på en öfvergående inflammatorisk process, kan den försvinna med denna; beror den åter på en höggradig och obotlig förträngning af matstrupen, är den ett symtom af den allvarligaste betydelse och kan leda till döden genom svält. P. W.* Dysiafall. Se Dysie-ån. Dysie-ån, under medeltiden namnet på den mellan Onsjö och Harjagers härad i Skåne flytande Saxån. På en bro öfver denna å, vid byn Annelöf, tillfogade den danske konungen Valdemar den stores folk år 1180 de upproriske skånske bönderna ett stort nederlag, i krönikorna kalladt "Dysiafall". Dyskolos. Se Apollonios 5. Dyskrasi (grek. dyskrasia, dålig blandning), patol., felaktig blandning, betecknar en felaktig sammansättning af blodet, ett sjukligt tillstånd i detsamma, vare sig att felaktigheten ligger däruti, att blodets normala beståndsdelar äro för handen i oriktig proportion eller att blodet innehåller ämnen, som äro främmande för dess normala sammansättning. Dyskrasierna spelade fordom en långt större roll i de medicinska lärorna än nu för tiden. Man antog, att sjukdomarna i allmänhet berodde på ett i första hand uppkommet sjukligt tillstånd af blodet, hvaremot man på senare tider lärt sig inse, att blodets förändringar merendels äro sekundära, beroende på föregående sjukliga förändringar af kroppens olika väfnader och organ, i synnerhet af sådana organ, som spela en mera framstående roll vid själfva blodberedningen, eller af sådana, hvilka (såsom t. ex. njurarna) hafva till hufvuduppgift att rena blodet från dess förbrukade beståndsdelar. Skadliga ämnen kunna för öfrigt i blodet upptagas från inflammationshärdar, abscesser, känsliga delar, sår o. s. v. inom kroppen själf (se Auto-intoxikation) eller utifrån tillföras blodet genom näringsmedlen, luften o. s. v. Äfven genom olämplig eller bristande näring kan blodets sammansättning i mer eller mindre väsentlig mån sjukligt förändras. A.—y.* Dyskromatopsi (af grek. dys-, se d. o., chroma, färg, och optein, se), oftalm. Se Färgblindhet. Dyslysin, kem. Se Gallämnen. Dysmenorré (af grek. dys-, se d. o., men, månad, och rhein, flyta), patol., smärtsam och oregelbunden menstruation. Dyspepsi (af grek. dys-, se d. o., och peptein, smälta), klinisk term, som betecknar svårighet vid eller rubbning i matsmältningen och vanligen begagnas om funktionsstöringar i ventrikel- eller magdigestionen. Dyspepsi är således ej namn på någon viss, afgränsad sjukdom, utan en sammanfattningsterm af symtom, de s. k. dyspeptiska symtomen. Sådana äro t. ex. minskad matlust, ömhet, smärta eller tyngd i maggropen, värk efter förtärande af föda, äckel, uppstötningar af väder eller sur vätska samt kräkningar. Med termen dyspepsi betecknar man sålunda t. ex. yttringarna af sjukdomen magkatarr. Stundom tillläggas latinska adjektiv för att precisera symtomen i viss riktning, och man talar om dyspepsia acuta, chronica, acida (akut, kronisk, sur dyspepsi). Dyspepsia nervosa begagnas stundom såsom namn på funktionella rubbningar i ventrikeldigestionen utan anatomiskt underlag, särskildt hos allmänneurasteniska (nervsvaga) individer. Den lindrigaste formen af akut ventrikeltarmkatarr under första lefnadsåret kallas ofta akut dyspepsi, och i dylika fall komma under termen dyspepsi således äfven lindriga tarmsymtom, såsom flatulens, kolik och måttligt diarré. De dyspeptiska symtomen uppträda vanligen icke alla samtidigt, utan i olika kombinationer alltefter arten af den sjukdom, som framkallar dem. Behandlingen af dylika symtom sammanfaller med grundsjukdomens behandling. I. H. Dyspne (af grek. dys-, se d. o., och pnein, andas), med. Se Andnöd. Dysporidæ, zool. Se Hafssulor. Dyss, arkeol. Se Dolmen och Dös. Düssel, liten biflod till Rhen, som faller ut vid staden Düsseldorf. Düsseldorf. 1. Regeringsområde i norra delen af preussiska Rhenprovinsen. 5,473 kvkm. 2,989,243 inv. (1905; 544 inv. på 1 kvkm.), däraf 57,3 proc. katoliker, 41,3 proc. evangeliska och 0,67 proc. judar. D. delas i 26 kretsar. — 2. Hufvudstad och stadskrets i nämnda område, på en fruktbar slätt vid ån Düssels utlopp i Rhen. 253,274 inv. (1905). D. består af den trånga och oregelbundna "gamla staden" på Düssels norra strand samt "nya staden" (nio stadsdelar: Karlstadt, Neustadt, Friedrichsstadt, Königstadt, Pempelfort, Unterbilk, Oberbilk, Flingern, Derendorf), med breda gator och till promenader förvandlade fästningsverk. Till stadens område höra äfven förstäder. De mest anmärkningsvärda byggnaderna äro det forna slottet (en tid upplåtet åt målarakademien), posthuset, rådhuset, den gotiska S:t Lambertskyrkan, S:t Andreaskyrkan, Maximilianskyrkan, den i 8:e årh. grundade Martinskyrkan, regeringsbyggnaden (förr jesuitkollegium), konstföreningens hus ("Malkasten") och konstakademiens hus. Bland undervisningsanstalterna må nämnas den 1767 af kurfursten Karl Teodor stiftade konstakademien, hvilken gjort D. till säte för en egen målarskola, som utöfvat stort inflytande äfven på svenska målare. (Se Woermann, "Zur geschichte d. kgl. kunstakademie", 1880, Schaarschmidt, "Zur geschichte der düsseldorfer kunst", 1902, samt Svensk konst.) Akademien har en stor samling af handteckningar och kopparstick m. m. 1690 grundade kurfursten Johan Vilhelm af Pfalz där ett storartadt tafvelgalleri, men detta flyttades 1805 till München. Efter 1866 års krig gjorde Preussen sina rättigheter på samlingen gällande, men öfverlät den 1871 åt Bajern. Ett stadens tafvelgalleri (från 1846) innehåller mest taflor af nyare Düsseldorfmålare. Vetenskapliga inrättningar äro ett observatorium, en botanisk och en zoologisk trädgård, ett bibliotek