universitetsbibliotekarie i Freiburg (i Breisgau) 1871—72, i Breslau 1872—86 samt därefter i Göttingen, vid hvars universitet han samtidigt utnämndes till professor i biblioteksvetenskap, den förste i detta ämne vid något tyskt universitet. Porträtt samt förteckning på hans till öfver 160 uppgående skrifter och tidskriftsuppsatser m. m., upprättad af A. Schneider, finnas intagna i 17:e häftet (1904) i den af D. grundade samt 1888—1902 utgifna Sammlung bibliothekswissenschaftlicher arbeiten, hvars utgifvande efter hans död öfvertagits af K. Hæbler. Här må af D:s filologiska arbeten nämnas endast: Beiträge zur kritik des nach Donatus benannten Terenzcommentars (1879), Terentii comoediæ (textupplaga, 1884) och Ausgewählte komödien des Terenz (med tysk kommentar, 1, Phormio, 1874, 3:e uppl. 1898, och 2, Adelphi, 1881, 2:a uppl. 1903), samt af hans biblioteksvetenskapliga: Instruction für die ordnung der titel im alphabetischen zettelkatalog der universitätsbibliothek zu Breslau (1886), Beiträge zur Gutenbergfrage (1889), Entwickelung und gegenwärtiger stand der wissenschaftlichen bibliotheken Deutschlands (1893), Untersuchungen über ausgewählte kapitel des antiken buchwesens (1900) och Plan eines alle bekannten und noch zu ermittelnden wiegendrucke umfassenden katalogs (1901). B. L.

<img l>

Dzierzon [ʃä'rsån], Johann, tysk präst och biodlare, f. 16 jan. 1811 i Lowkowitz i Schlesien, d. där 26 okt. 1906, 1835—69 katolsk kyrkoherde i Karlsmarkt därstädes, egnade sig åt biskötsel och anlade flera stora bigårdar. Han uppfann den s. k. "Dzierzon-kupan med rörliga skott", ur hvilken man kan uttaga och i hvilken man kan åter insätta skotten utan att skada bien, hvarigenom det blir möjligt att noga undersöka en kupa, afhjälpa upptäckta brister och reglera biens arbeten. Han arbetade för utbredning af den gula, italienska birasen och bragte full klarhet öfver förloppet af biens och flera andra insekters fortplantning, hvarigenom han sattes i stånd att förklara och förbättra många dittills ej fullt förstådda förfaringssätt vid biens behandling. Sina uppfinningar och rön, bland hvilka upptäckten af parthenogenesis (se Fortplantning) hos bin gjorde honom mest ryktbar, offentliggjorde han dels i tidskrifter, dels i Theorie und praxis des neuen bienenfreundes (1848; "Den nyaste biskötselns theori och praxis" etc., 1856 och 1861) och Der zwillingstock, die zweckmässigste bienenwohnung (1890; jfr plansch till art. Biskötsel). Dzjizak, distriktshuvudstad i prov. Samarkand, i ryska generalguvernementet Turkestan, vid järnvägen Samarkand—Tasjkent och på norra sluttningen af Nura-tau. 16,041 inv. (1901). D. var fordom en fästning i Buchara och intogs 1866 af ryssarna. Dzjulfa (armen. Djuga, turk. Djulaga), by i ryska guvern. Erivan, 25 km. s. ö. om Nachitjevan, vid Araks och vägen från Persien till Tiflis, har nu endast ett par hundra inv., men var fordom en stor armenisk stad, bebodd af mer än 8,000 familjer, med 24 kyrkor, af hvilka ruiner ännu finnas. Då schah Abbas 1605 eröfrade Armenien, tvingade han befolkningen i D. att lämna sin stad och utvandra till Persien, hvarest en del däraf grundlade förstaden Nor D. (Nya D.) vid Isfahan. Dzjunkovskij, Stepan Semenovitj, rysk lärd och statsman, f. 1763, d. 1840, tillhörde en lillrysk familj, idkade mångåriga studier i utlandet, blef sedan lärare för Paul I:s döttrar och 1802 chef i departementet för statshushållning och allmänna arbeten. I sistnämnda befattning tog D. initiativ till flera betydelsefulla ekonomiska reformer; bl. a. lät han genom från England inkallade kväkare uttorka de värsta träsktrakterna i Petersburgs omgifningar. Han umgicks äfven med planer på lifegenskapens upphäfvande, hvilka dock strandade på adelns och byråkratiens motstånd. D. åtnjöt stort anseende som författare i landthushållning, främst genom sitt stora arbete "Neues und vollständiges system der landwirtschaft" (15 bd, 1817). Dzumaleu (Giumaleu), berg i Bukovina, 1,859 m. högt. D-züge (ty., förkortning för durchgangszüge, "genomgångståg"), järnv., de i Tyskland (först 1892) förekommande snälltåg, som hafva en gång i tågets längdriktning, d. v. s. utgöras af en rad D.-wagen (se d. o.). På dessa tåg finnes restaurang. För resa med D.-züge betalas en särskild tilläggsafgift. E. Hjr. Då, Dån, bot., en svensk benämning på örtsläktet Galeopsis. d. å., förkortning för detta år. Dåb. Se Aladåb. Dådra, bot. Se Camelina. Dådrans och Bingsjö kapellförsamling, i Kopparbergs län, tillhör Rättviks pastorat. 769 inv. (1905). Dån, bot. Se Då. Dåning, patol. Se Svimning. Dårcell, vid ett fängelse på särskildt sätt anordnad, madrasserad cell för tillfällig förvaring af fånge, som fallit i sinnessjukdom och visar sig våldsam. V. A—t. Dåre och Dårhus. Se Hospital och Sinnessjukdomar. Dårrepe, bot. Se Lolium. Dåvö (urspr. Davö), säteri i Munktorps socken, Västmanlands län, fordom kringflutet, nu en halfö i Mälarviken Galten. 4 1/4 mtl underlydande, areal öfver 550 har, hvaraf 230 har åker och 20 har äng. Taxeringsvärde 136,100 kr. Gården lär hafva sitt namn efter Västmanlands ryktbare apostel, S:t David, som enligt legenden där hade sin bostad. Under medeltiden var D. kungsgård. 1276 gaf Magnus Ladulås det i morgongåfva åt sin drottning,