genom den af vanligen två eller tre spiralgångar bildade snäckan. Däggdjurens kroppstemperatur är underkastad så obetydliga växlingar, att densamma kan betecknas som konstant. Hos flertalet växlar temperaturen mellan 38° och 40°. Starkare temperaturförändringar har man iakttagit hos ett af de lägsta däggdjuren, Echidna; här uppgifves den variera mellan 10° och 28°, medan den i pungen (under äggrufningsperioden) uppgår till 35°. Äfven hos de däggdjur, som falla i vintersömn, stiger och faller kroppstemperaturen med luftens temperatur, på samma gång respirationen och blodomloppet äro trögare. Hos alla däggdjur är kroppshåligheten genom ett fullständigt mellangärde (diafragma) delad i bröst- och bukhålan, medan denna för andningen så betydelsefulla bildning hos öfriga ryggradsdjur saknas eller blott är antydd. Komplicerad organisation åtföljes ofta af betydligare storlek. Sålunda finnas ock bland däggdjuren de största af nu lefvande djur: vissa hvalarter blifva öfver 30 m. långa. Å andra sidan finnas däggdjur, som i storlek öfverträffas af flertalet öfriga ryggradsdjur, t. ex. en näbbmusart, hvars kroppslängd, den 2,5 cm. långa svansen inberäknad, ej uppgår till mera än 6,5 cm. Körande däggdjurens geografiska utbredning se art. Djurgeografi. De äldsta kända däggdjuren uppträdde i triastiden; liksom de under hela sekundärperioden lefvande voro de helt små former och sannolikt närmast besläktade med nutidens lägsta däggdjur, kloak- och pungdjuren. Först med tertiärperiodens början, sedan de stora kräldjurssläktenas blomstringstid gått till ända, uppträda de högre däggdjuren (Eutheria, se nedan). De första bland dem, ur de äldsta eocenlagren, tillhöra mycket primitiva former af gnagare, Xenarthra (se nedan), rofdjur och hofdjur, hvilka dock alla förete flera gemensamma drag i sin organisation, som ej återfinnas hos dessa ordningars moderna representanter. Först i yngre tertiära lager anträffas arter tillhörande nu lefvande däggdjurssläkten. Antalet nu lefvande däggdjursarter uppgår till omkr. 3,600; af dessa äro gnagarna, med öfver 1,500 arter, och flädermössen, med öfver 700, de talrikaste. Som omedelbara öfvergångsformer mellan däggdjur och lägre ryggradsdjur hittills ej blifvit påträffade, är man för den mycket behandlade frågan rörande däggdjurens ursprung ännu hänvisad till hypoteser. Beroende på olika synpunkter, hafva de härledts än från amfibierna, än från reptilierna, på samma gång man dock numera torde vara enig därom, att ingen af de nu lefvande representanterna för dessa grupper kan göra anspråk på att vara däggdjurens stamfäder. Däremot visar en del kräldjur från perm- och triasperioden, nämligen några af de s. k. Theromorpha (se d. o.), en så stor och så i detalj gående öfverensstämmelse i flera viktiga organisationsförhållanden med de lägsta däggdjuren, att densamma ej kan betraktas uppkommen blott och bart på grund af likartadt lefnadssätt, utan måste anses bero på gemensam härstamning. Som emellertid däggdjuren å andra sidan utmärkas genom flera betydelsefulla egenskaper, som kunna härledas endast från amfibieliknande förfäder, torde f. n. det antagandet vara det rimligaste, att däggdjuren utvecklats ur. Theromorpha-liknande djur, som ännu voro i besittning af en del amfibiekaraktärer. Däggdjurens systematiska anordning kan i sina hufvuddrag återgifvas på följande sätt: <table> <td r>I:a <td l>underklassen <td>Prototheria. <td> <td> <td r> <td r>1:a <td c>ordningen <td>Monotremata. <td> <td r>II:a <td l>underklassen <td>Metatheria. <td> <td> <td r> <td r>2:a <td c>ordningen <td>Marsupialia. <td> <td r>III:e<td l>underklassen <td>Eutheria. <td> <td> <td r> <td r>3:e <td c>ordningen <td>Insectivora. <td> <td r> <td r>4:e <td c>» <td>Chiroptera. <td> <td r> <td r>5:e <td c>» <td>Galeopithecidæ. <td> <td r> <td r>6:e <td c>» <td>Tubulidentata. <td> <td r> <td r>7:e <td c>» <td>Pholidota. <td> <td r> <td r>8:e <td c>» <td>Xenarthra. <td> <td r> <td r>9:e <td c>» <td>Rodentia. <td> <td r> <td r>10:e <td c>» <td>Tillodontia. <td> <td r> <td r>11:e <td c>» <td>Carnivora. <td> <td r> <td r>12:e <td c>» <td>Cetacea. <td> <td r> <td r>13:e <td c>» <td>Ungulata. <td> <td r> <td r> <td r>1:a <td c>underordningen <td>Condylarthra.* <td r> <td r> <td r>2:a <td c>» <td>Perissodactyla. <td r> <td r> <td r>3:e <td c>» <td>Artiodactyla. <td r> <td r> <td r>4:e <td c>» <td>Ancylopoda.* <td r> <td r> <td r>5:e <td c>» <td>Litopterna.* <td r> <td r> <td r>6:e <td c>» <td>Amblypoda.* <td r> <td r> <td r>7:e <td c>» <td>Toxodontia.* <td r> <td r> <td r>8:e <td c>» <td>Hyracoidea. <td r> <td r> <td r>9:e <td c>» <td>Proboscidea. <td r> <td r>14:e <td c>ordningen <td>Sirenia. <td> <td r> <td r>15:e <td c>» <td>Primates. <td> <td r> <td r> <td r>1:a <td c>underordningen <td>Prosimiæ. <td r> <td r> <td r>2:a <td c>» <td>Anthropoidea. </table> De med * betecknade grupperna innehålla uteslutande utdöda representanter. Ur den mycket vidlyftiga litteraturen öfver däggdjuren må här framhållas följande nyare öfversiktliga sammanfattningar: W. H. Flower och R. Lydekker, "An introduction to the study of mammals, living and extinct" (1891), F. E. Beddard, "The mammalia" (1902), M. Weber, "Die säugetiere" (1904), C. Gisbel och W. Leche, "Säugetiere" i Bronns "Klassen und ordnungen des tierreichs" (1874—1903), K. A. Zittel, "Handbuch der paläontologie" (bd 4, "Mammalia" 1891—93) och O. Schultze, "Grundriss der entwicklungsgeschichte des menschen und der säugetiere" (1897). — Skandinaviens däggdjursfauna behandlas af S. Nilsson, "Skandinavisk fauna" (I, "Däggdjuren", 1847), E. Holmgren, "Handbok i zoologi" (I, "Däggdjur", 1865), och W. Lilljeborg, "Sveriges och Norges ryggradsdjur" (I, "Däggdjuren", 1871—74). L—e. Däld, liten dal; en långsträckt mindre fördjupning emellan två berg eller höjder, eller i ett eljest jämförelsevis plant landskap. Dämman, fyr i norra delen af Kalmar sund, utanför köpingen Mönsterås. Den uppfördes 1872—74 på ett förut ytterst farligt undervattensgrund. Fyren är en klippfyr med en lysvidd af 10 minuter. Till följd af grundläggningsarbetena har den blifvit den dyraste fyren i Sverige: den beräknas hafva kostat öfver 215,000 kr. (A. G.) Dämmare l. Sordin (it. sordino, fr. sourdine), mus., mekanisk inrättning, afsedd att dämpa tonen på musikinstrument. På stråkinstrument sker ett sådant dämpande medelst en liten kam (af trä,