elfenben eller metall), som har tvärklufna tänder och anbringas på stallet samt betydligt inskränker strängsvängningarnas öfverförande genom stallet till resonansbottnen och sålunda åstadkommer en beslöjad, något nasal klangfärg. I bleckblåsinstrument instoppas genom ljudtratten en genomborrad träkägla (för horn och trumpeter; äfven handens införande i tratten för åstadkommande af "stopptoner" är en dämpning). I träblåsinstrument instoppas för ändamålet fuktig bomull eller svamp. Pukor dämpas genom att öfvertäckas med en duk eller genom att skinnet beröres med handen; trummor "förstämmas" genom instickande af en klädesbit mellan huden och sångsträngen. På pianon blir tonen dämpad eller nedtystad medelst af filt, läder eller ylle betäckta klaffar, hvilka lägga sig på strängarna, samtidigt med att fingret lämnar tangenten. Vill man, att en pianosträng fortfarande skall ljuda eller besläktade toner bringas till att medklinga, aflägsnas dämmaren från strängen medelst ett af foten regleradt tryckverk, en fortepedal. På äldre pianon fanns ett annat slags dämmare, som reglerades genom en särskild pedal och endast förhindrade vidlyftigare svängningar på strängen, men tillstadde små sådana; arten har på nyare tiders flyglar och pianinon ersatts af den medelst pianopedalen åstadkomna "förskjutningen" af klaviaturen, hvarigenom dock en helt annan och mindre värdefull effekt nås (jfr Pedal). Äfven andra konstruktioner, senast en med nedtryckning af en vid klaviaturen anbragt knapp, ha försökts. Att dämmare skall användas betecknas i notskriften med termen con sordino (för pukorna timpani coperti); att den skall aflägsnas betecknas med orden senza sordino eller, i pianomusik, ped. (resp. a una corda). A. L. (E. F—t.)

Dämmare (sordin) på violin.

Dämning, bergsv., ett tillfälligt afbrytande af blåsningen vid en masugn. Vid dämning af masugnen för några timmar är det tillräckligt att aftaga blästern samt tilltäppa alla öppningar i stället, hvarjämte uppsättningsmålet täckes med hällar. Gäller dämningen en tid af en eller flera veckor, uppsättas några sättningar träkol utan malm, och blåsningen fortsättes, tills dessa sättningar kommit ned till formarna, hvilket märkes därigenom, att intet järn och slagg droppar ned. Då tilltäppas alla öppningar på ofvan beskrifvet sätt. Ju längre tid dämningen är afsedd att vara, desto flera tomsättningar kol måste uppsättas. G. D. Dämpa ett segel, sjöv., vid bärgning förhindra ett segel att slå eller piska samt "få vinden ur ett segel". Detta sker bl. a. därigenom, att man på gaffelsegel halar brok- och gigtåg samt på råsegel gårdingarna, hvilka gå från seglets underkant upp till lämplig plats, vare sig märs eller stång. På märsseglen kallas sistnämnda tåg dämpgårdingar. Stundom blir ej seglet dämpadt, förrän man med händerna lyckats hopfånga duken. R. N.* Dämpgårding, sjöv. Se Dämpa ett segel och Gårding. Dämprulle, elektrot. Se Elektriskt motstånd. Dämäng. Se Äng. Dändliker, Karl, schweizisk historiker, f. 6 maj 1849 i kantonen Zürich, blef 1875 docent och 1883 e. o. professor i schweizisk historia vid universitetet i Zürich. Bland hans många arbeten märkas: Geschichte der Schweiz mit besonderer rücksicht auf die entwicklung des verfassungs- und kulturlebens (3 bd, 1883—91, 4:e uppl. 1900), Kleine geschichte der Schweiz (1889), Hans Waldmann und die züricher revolution von 1489 (s. å.) samt Ortsgeschichte und historische heimatkunde (1897). Dänholm (Danholm, fordom Strela l. Stralo), en i Strelasundet vid Stralsund belägen ö med kaserner och fästningsverk, som spelat en viktig roll vid Stralsunds belägringar. På Axel Oxenstiernas föreställningar byggde Stralsunds borgare en skans på D. 1629, som af Lillie 1638, mot stadens vilja, förbättrades. I okt. 1677 föll den utan vidare motstånd för kort tid i danska flottans händer, och 17 sept. 1678 intogs D. af brandenburgarna, som där byggde batterier mot Stralsund. 1679 återkom D. under svenska kronan och retrancherades 1713, hvarvid ock ett par batterier byggdes, men öfvergafs 1715 utan nödtvång af öfverstelöjtn. Klinckowström. 1720 kom D. än en gång i svenska händer, och 1759 uppfördes där en ny redutt. Natten till 25 aug. 1807 öfverrumplades D. af fransmännen. L. W:son M. Dänischwold [-vålt], tyska namnet på Danskeskov (se d. o.). Dänningelanda, socken i Kronobergs län, Kinnevalds härad. 1,869 har. 313 inv. (1905). Annex till Vederslöf, Växjö stift, Kinnevalds kontrakt. Där el Kamar, detsamma som Deir el Kamar. Se Deir 3. Dättern. Se Dalbosjön. Döbattang, vanl. i plur. döbattanger (fr. porte à deux battants, dörr med två flyglar l. halfdörrar), flygeldörr, dubbeldörr. Döbelius, J. J., universitetslärare. Se Döbeln, J. J. von. Döbeln, stad i sachsiska reg.-omr. Leipzig. Den är belägen i en kitteldal vid Mulde, som kringflyter en del af staden. 17,749 inv. (1900). Järngjuterier, tillverkning af landtbruksmaskiner, cigarrer, silfver- och metallvaror m. m. Vid D. ligger badorten Staupitzbad. Döbeln. 1. Johan Jakob von D. (före adlandet Döbelius), universitetslärare och läkare, f. 1674 i Rostock, d. 1743 i Lund, blef 1695, efter studier i Leiden, med. doktor i Rostock, begaf sig 1696 på en resa till England, men blef väderdrifven till Göteborg, utöfvade där någon tid medicinsk praktik, utnämndes sedermera till provinsialläkare, 1697 i Bohus län och 1699 i Skåne, samt blef 1710 med. professor vid Lunds universitet. Han adlades 1717. Skrifter: Carmen heroicum LXXX versibus conscriptum ob Narvam obsessam (1700), Beskrifning om Ramlösa (1708), Historia inediæ diuturnæ Estheræ Norre-Obyensis Scanicæ (1715) och Historia academiæ Lundensis (1740—42). D. upptäckte och undersökte Ramlösa hälsobrunn, som 1707 öppnades för allmänheten. 2. Georg Karl von D., den förres sonsons son, friherre, militär, f. 29 april 1758 på Stora Torpa, i Segerstads socken, Skaraborgs län. (Han