<table c> <td>Land <td>1861—80 <td>1881—90 <td>1891—95 <td>1896—1900 <td l>Ungern ............. <td>36,9 <td>32,4 <td>31,9 <td>27,9 <td l>Ryssland ........... <td>36,2 <td>33,2 <td>34,7 <td>31,1 <td l>Serbien ............ <td>32,6 <td>25,5 <td>29,0 <td>25,0 <td> <td> <td> <td> <td> <td l>Nordväst-Europa .... <td>24,9 <td>22,7 <td>21,6 <td>20,0 <td l>Sydväst-Europa ..... <td>27,3 <td>25,7 <td>25,0 <td>23,1 <td l>Väst-Europa ........ <td>25,9 <td>24,0 <td>23,0 <td>21,2 <td l>Öst-Europa ......... <td>36,1 <td>33,1 <td>33,6 <td>30,1 <td> <td> <td> <td> <td> <td l>Europa ............. <td>29,7 <td>27,5 <td>27,1 <td>24,8 </table> Anmärkas må, att de gångna åren af 20:e seklet medfört ytterligare betydande förbättringar, så att äfven talen för perioden 1896—1900 numera räknas såsom höga. Om de germanska folkens företräde och särskildt de skandinaviska ländernas utomordentligt gynnsamma ställning är taladt redan i art. Befolkningsstatistik. Från främmande världsdelar äro säkra uppgifter sällsynta. Japans dödstal utgör vid pass 20 pro mille och Förenta staternas förmodligen ungefär lika mycket, medan Australien synes stå jämförligt med Skandinavien. I Ostindien däremot hinner dödligheten till kanske 40 pro mille och i Kina sannolikt till minst samma höga belopp. Dödligheten växlar i första rummet inom lifvets olika åldrar. Skulle den första lefnadsdagens dödlighet med ens utsträckas att gälla för hela lifvet, vore människosläktet utdödt inom några veckor. Första lefnadsåret ensamt bortrycker äfven i Väst-Europa minst en sjundedel af alla nyfödda. Men sedan aftager dödligheten hastigt och når sitt minimum vid tolf à tretton års ålder, då i flera länder aflida endast 3 à 4 om året af hvarje tusental lefvande. Under den första manbarhetsåldern växer dödligheten ånyo starkt (i ej ringa mån genom lungsoten) upp till ung. trettio års ålder, men därefter något långsammare. Mellan trettio och femtio år — olika i olika länder — hinner dödstalet till 10 pro mille, eller 1 bland 100. Efter femtio år påskyndas accelerationen, och vid åttio år är dödligheten igen ungefär lika hög som i första lefnadsåret; "då är människan igen blifven barn på nytt". Såsom ett belysande exempel må anföras följande tal för Sverige, där vi skilja äfven mellan män och kvinnor samt mellan gifta och ogifta. Dödstalen utgjorde pro mille för vårt land i medeltal för åren 1891—1900: <table r> <td c>Ålder <td c>Ogifta <td c>Ogifta <td c>Gifta <td c>Gifta <td> <td c>män. <td c>kvinnor.<td c>män. <td c>kvinnor. <td l>15—20 år ..... <td>4,6 <td>4,7 <td c>— <td>6,1 <td l>20—25 » ..... <td>7,0 <td>5,7 <td>3,8 <td>5,9 <td l>25—30 » ..... <td>8,1 <td>6,2 <td>4,3 <td>6,0 <td l>30—35 » ..... <td>9,4 <td>6,7 <td>5,1 <td>6,3 <td l>35—40 » ..... <td>11,9<td>7,3 <td>6,2 <td>7,1 <td l>40—45 » ..... <td>14,6<td>8,5 <td>7,5 <td>7,6 <td l>45—50 » ..... <td>17,5<td>10,2<td>9,4 <td>8,0 <td l>50—55 » ..... <td>23,7<td>13,4<td>12,1 <td>10,0 <td l>55—60 » ..... <td>30,4<td>17,9<td>16,7 <td>13,2 <td l>60—65 » ..... <td>40,0<td>24,8<td>23,6 <td>19,6 <td l>65—70 » ..... <td>58,2<td>37,4<td>36,0 <td>31,1 <td l>70—75 » ..... <td>87,8<td>59,3<td>56,1 <td>50,7 <td l>75—80 » ..... <td>121,0<td>96,2<td>91,9<td>82,2 <td l>80—ω » ..... <td>184,2<td>178,1<td>172,7<td>139,4 </table> Hvad angår de båda könen, utmärkes mankönet så godt som genomgående af en större dödlighet. Undantag gör vanligen den tid af lifvet, då flickan redan nått manbarhetsåldern, medan den jämnårige gossen till följd af långsammare utveckling längre kvarstår på barnets ståndpunkt. Likaledes är, till följd af barnsbörden, den gifta kvinnans dödsrisk större än den gifte mannens, upp till fyrtio års ålder eller till och med däröfver. Under samma tidrymd af lifvet är ofta nog den gifta kvinnans dödlighet större äfven än den ogifta kvinnans. Annars gäller såsom regel, att dödligheten är lägre inom än utom äktenskapet, såväl för män som kvinnor. Änklingar och änkor (i talen här ofvan ej inbegripna) intaga i regeln en mellanställning. Dödlighetens nu skildrade allmänna karaktär differentierar sig äfven i det jämförelsevis likformiga Europa uti åtskilliga olika typer. Hufvudskillnaden är den större eller mindre dödligheten inom den spädaste åldern, eller det första lefnadsåret. Medan dödsrisken i Sverige och Norge i detta lefnadsår utgör blott 100 pro mille eller ännu mindre, stiger den till och med i ett så högt kultiveradt land som Sachsen till 250 pro mille, att ej tala om stora delar af Bajern och Württemberg äfvensom af Ryssland med 300 à 400 pro mille. Länderna af den skandinaviska typen stiga under de följande barnaåldrarna närmare upp mot det europeiska medeltalet, medan däremot länderna af den sachsisk-bajerska typen ofta stå förvånande gynnsamt i de senare barnaåldrarna; i ena som andra fallet eger alltså en återgång rum från de antingen abnormt fördelaktiga eller abnormt ofördelaktiga förhållandena under den spädaste åldern. Inom Galizien (det enda härutinnan kända landet från Öst-Europa) följer på en hög dödlighet i det första lefnadsåret en i jämförelse med Väst-Europas tal ej mindre hög dödlighet inom de senare barndomsåldrarna. Förmodligen är detsamma fallet äfven i Ryssland. I fråga om de vuxna åldrarna kan man urskilja den engelska typen, som har mycket fördelaktiga tal för den första mannaåldern, men med lifvets fortgång förlorar mer och mer af sin öfverlägsenhet för att dock återvinna densamma i gubbåldrarna. Vidare den schweiziska typen, också gynnsam vid utgångspunkten, men sedermera oaflåtligen försämrad, utan den lyckliga engelska reaktionen på ålderdomen; den italienska typen, begynnande ogynnsamt i femton- à tjuguårsåldern, men under fortgången småningom ställande sig fördelaktigare, o. s. v. Sveriges ställning är i fråga om de vuxna åldrarna synnerligen gynnsam, med utomordentligt låga och jämna tal, öfverallt omkr. en fjärdedel lägre än de motsvarande för Väst-Europa i dess helhet. Egendomlig för Sverige är en jämförelsevis stor skillnad mellan män och kvinnor samt mellan gifta och ogifta (se talen å föreg. sp.). Den i flera länder (Frankrike, Norge o. a.) iakttagna abnorma stegringen af mankönets dödlighet i åldern 20—30 år är däremot i vårt land mindre skarpt utpräglad. Anmärkas må till sist, att den ej ovanliga åsikten, att en hög dödlighet innebär ett naturligt urval och alltså resulterar uti en särskildt lifskraftig "kvarlefva", i regeln visar sig ogrundad. Möjligen kan man tala om ett dylikt urval beträffande barnaåldrarna i vissa länder (jfr Sachsen och Bajern här ofvan). Men regeln är säkerligen den, att en ringa dödlighet ej är möjlig utan ett godt hälsotillstånd inom befolkningen, såsom ådagalägges bl. a. af den internationella sjukkassestatistiken. Af lokala skiljaktigheter i fråga om dödlighetens intensitet har en stor roll spelats af motsättningen