2 proc.), 0,5 proc. genom själfmord, 0,5 proc. genom sjukdomar i urin- och könsorganen, 0,4 proc. genom ledsjukdomar samt 0,2 proc. genom hudsjukdomar. För öfriga, här ej specificerade sjukdomar äfvensom ålderdomssvaghet, återstå alltså 20,6 proc. Med afseende å dessa procenttal bör erinras, att de afse en och samma generation, följd under lifvets olika åldrar -- alltså icke en befolkning af samtidigt lefvande olika generationer, hvilka från begynnelsen kunna vara af mycket olika numerisk styrka. Jämlikt mer än fyra årtiondens iakttagelser i England befinner sig kräftan såsom dödsorsak i stark tillväxt, och detsamma har länge i högre eller lägre grad varit fallet jämväl med sjukdomar i respirations- och cirkulationsorganen samt nervsystemet; de senaste åren ha dock i regeln medfört förbättring. Lungsoten visar i England en bestämd tillbakagång, från 2,565 dödsfall årligen på 1 mill. inbyggare åren 1858—60 till endast 1,323 åren 1896—1900. Äfven de flesta farsoter hafva blifvit sällsyntare, såsom smittkoppor, scharlakansfeber, tyfus m. m.; dock gäller detta knappast mässling och alldeles icke difteri. Dödsfallen på grund af olyckshändelser och brott aftaga i antal, hvaremot själfmordsfrekvensen växer. Internationella sammanställningar af större omfattning rörande statistiken öfver dödsorsakerna äro ännu ganska sällsynta. Den betydelsefullaste är L. Bodios (i "Bulletin de l'Institut internationale de statistique", tome X). — I fråga om vissa, mera bemärkta dödsorsaker, såsom pest och kolera, koppor, lungsot, själfmord, olycksfall o. s. v., lämnas upplysningar under vederbörande artiklar i Nordisk familjebok. De rikhaltiga upplysningar, som i våra dagar stå till buds rörande dödligheten inom olika åldrar, hafva ledt till utarbetandet af mer och mindre fullständiga s. k. dödlighets- och lifslängdstabeller. De kvantiteter, som allmänneligen uträknas i dessa, äro dödsrisken, antalet "kvarlefvande" samt medellifslängden och sannolika lifslängden. Med dödsrisken (sannolikheten att dö, mortalitetskoefficienten) förstås i detta sammanhang utsikten för en person vid inträdet i ett åldersår att aflida före detsammas utgång. Med iakttagande af dödsriskerna inom de olika åldersåren uträknas, huru många af ett visst antal födda kvarlefva vid begynnelsen af hvarje särskildt åldersår. Sammanräknas hela antalet lefnadsår, som tillryggalägges af ett visst antal samtidigt födda, och delas summan jämnt mellan sistnämnda antal, erhålles medellifslängden (vid födelsen). Göres samma uträkning vid ett visst åldersår, hvarvid alltså antalet år, som återstå att genomlefva, divideras med antalet kvarlefvande, erhålles den "återstående" medellifslängden. Med sannolika lifslängden slutligen menas det antal år, som förflyter, innan ett visst antal kvarlefvande är reduceradt till sin halfva numerär — efter hvilken tids förlopp alltså sannolikheten att lefva och att vara död är lika stor. De äldsta, historiskt befintliga dödlighetstabellerna grunda sig endast å tabeller öfver de döda och blifva härigenom felaktiga. Ryktbar är den store astronomen Halleys tabell, som af nyssnämnda skäl ej motsvarar vetenskapens anspråk. För en tillförlitlig dödlighetstabell kräfves tydligen kännedom om ej allenast de dödes antal, utan äfven om de lefvandes inom olika åldrar. Första gången detta mål vanns var genom den svenska befolkningsstatistiken, och de första nationella dödlighetstabellerna äro därför de af svensken Wargentin offentliggjorda (i Vet. akad:s "Handlingar", 1766). Sedan dess har af statistiska, matematiska och försäkringstekniska forskare ett utomordentligt omfattande arbete nedlagts å beräkningar af detta slag; vi nämna här bl. a. statistikerna Quételet, Knapp, Farr, Becker och Böckh samt af svenska matematiker G. Eneström. En mängd dödlighetstabeller har kommit till stånd för lifförsäkringsväsendets behof. Där ett tillräckligt omfattande och fullgodt material föreligger för en dödlighets- och lifslängdsberäkning, erbjuder själfva uträknandet inga särskilda svårigheter. På aflägsnandet af allestädes förefintliga ofullkomligheter och brister i materialet har däremot under tidernas längd användts mycket matematiskt skarpsinne. Ännu för några få årtionden sedan voro de förefintliga dödlighets- och lifslängdstabellerna icke synnerligen många, men under senare år har åstadkommits ett stort antal nya. I Sverige har uträkningen vidgats till att omfatta icke blott ålders-, utan äfven civilståndsfördelningen (gifta och ogifta) och för årtiondena 1881—1900 jämväl åtskillnad mellan land och stad; härjämte har af den äldre Arbetarförsäkringskommittén utförts en dödlighets- och lifslängdstabell för olika yrken. I England har dödlighetstabellen kombinerats med statistiken öfver dödsorsakerna. Såsom prof å resultaten af dödlighetsberäkningarna må anföras efterföljande uppgifter rörande (återstående) medellifslängden. Densamma utgjorde i Sverige, för båda könen, enligt dödlighetsförhållandena under nedan angifna perioder: <table r> <td c>Åren <td c>Vid <td c>Vid <td c>Vid <td c>Vid <td c>Vid <td c> <td c>födelsen. <td c>5 år. <td c>20 år. <td c>50 år. <td c>70 år. <td> <td> <td> <td> <td> <td> <td l>1816—40 ... <td>41,43 <td>49,95 <td>38,95 <td>18,52 <td>7,67 <td l>1841—50 ... <td>43,87 <td>51,63 <td>40,63 <td>19,27 <td>7,82 <td l>1871—80 ... <td>46,95 <td>54,40 <td>43,70 <td>21,70 <td>9,10 <td l>1881—90 ... <td>50,02 <td>56,12 <td>45,34 <td>22,85 <td>9,61 <td l>1891—1900 <td>52,30 <td>57,09 <td>45,80 <td>23,29 <td>9,76 </table> Dessa tal visa, att ett barn, som födes i Sverige, numera får i medeltal genomlefva en lifslängd af något mer än 52 år; för sjuttio år sedan var lifslängden blott något öfver 41 år, alltså elfva år lägre. En tjuguåring hade för ett par mansåldrar sedan 39 år kvar att lefva, i våra dagar åter 46 år. Ja till och med en sjuttioåring har fått sina lefnadsutsikter ökade med ett par år: i stället för knappa 8 år förut har han numera nära 10 år kvar att lefva; o. s. v. Tabeller för åren 1891—1900 finnas ännu blott för ett fåtal länder. För åren 1881—1890 utgjorde medellifslängden: <table r> <td> <td c>Vid <td c>Vid <td c>Vid <td c>Vid <td c>Vid <td> <td c>födelsen. <td c>5 år. <td c>20 år. <td c>50 år. <td c>70 år. <td> <td> <td> <td> <td> <td> <td l>Sverige ... <td>50,02 <td>56,12 <td>45,34 <td>22,85 <td>9,61 <td l>Norge ..... <td>49,94 <td>55,18 <td>44,88 <td>23,76 <td>10,51 <td l>England ... <td>45,43 <td>53,88 <td>41,39 <td>19,74 <td>8,46 <td l>Belgien ... <td>45,06 <td>54,20 <td>42,48 <td>20,90 <td>8,56 </table> Sveriges och Norges utomordentligt gynnsamma ställning framträder tydligt t. o. m. i jämförelse med England. I Tyskland och Frankrike är lifslängden betydligt kortare, men siffrorna för dessa länder äro ej uträknade sedan 1870-talet.