upplagan utgafs 1879 af Fr. Lippmann ("Der todtentanz von Hans Holbein"). Bland tyska konstnärer, som i senare tider komponerat dödsdanser, må nämnas Chodowiecki (12 blad, 1792), Rethel (6 blad, 1848) och W. v. Kaulbach (4 teckningar). Äfven i Sverige hafva åtskilliga dödsdanser utgifvits. En sådan, öfversatt från en dansk upplaga (som själf är en öfv. från tyskan), utkom 1777 och innehåller 38 träsnitt, visserligen grofva, men icke utan en viss karaktär. Den har sedermera flera gånger omtryckts under titeln Det mänskliga lifvets obeständighet, eller samtal imellan döden och människor af allehanda stånd. Senare hafva dödsdanser tecknats af J. Ringdahl (Döddansen, 24 träsnitt, skurna af Rosenstand, text af J. D. Uddman, 1850) och af J. V. Wallander (Den sista färden eller döddansen, 24 litografier, med förklaringar af A. Blanche, 1850). Jfr Peignot, "Recherches historiques et littéraires sur les danses des morts" (1826), Massmann, "Literatur der todtentänze" (1840), och Wessely, "Die gestalten des todes und des teufels in der darstellenden kunst" (1876; "Dödens och djefvulens gestalter i den bildande konsten", bearbetning af C. Eichhorn, 1877). R—n.*

Riddaren. (Ur Holbeins dödsdans.)

Formannen. (Ur Holbeins dödsdans.)

Dödsdoktorn. Se Carlander 1. Dödsdom, jur., dom, hvarigenom någon dömes att mista lifvet. Enligt svensk lag skall, då någon är tilltalad för brott, som är belagdt med dödsstraff, underrätts dom i målet underställas hofrättens pröfning. Likaså skall hofrätts dom angående den, som blifvit dömd till dödsstraff, underställas konungen (i Högsta domstolen). "Ingen får undergå dödsstraff, förrän konungen eller, där domen blifvit af ståndrätt fälld, högste befälhafvaren på stället förordnat, att straffet verkställas må". Jfr Dödsstraff. J. H—r.* Dödsförklaring, jur., ett jämlikt k. förordn. 27 nov. 1854 af domstol meddeladt beslut, i följd hvaraf succession eger rum i en bortavarandes förmögenhet, på sätt som sker i död mans kvarlåtenskap. Hvar och en, som däri har eventuell successionsrätt, må i ämnet göra ansökan. För att denna må vinna upptagande, skall det emellertid regelrätt hafva förflutit minst 20 år, sedan den bortavarande veterligen var i lifvet, men allenast 5, om han därvid var i lifsfara eller redan uppnått 85 år samt, såframt han var i ålder af 70 till 85 år, den tid, som varit af nöden för utlöpandet af 90 år efter hans födelse. Upptages ansökan, låter domstolen genom kungörelse tre gånger i Post- och inrikes tidningar anmana den bortavarande att gifva sig an hos densamma eller dess ordförande. Ett år efter tredje kungörelsen må ansökan fullföljas, hvarvid, om förhållandena äro oförändrade, domstolen gifver det äskade beslutet. Frånfället antages hafva inträffat respektive på dagen 20 år efter sista underrättelsen, på dagen för lifsfaran, på dagen 5 år efter sista underrättelsen och på dagen för tilländalöpandet af 90 år efter födelsen. Med afseende därå bestämmes alltså, hvilka successionsrätt må tillkomma. Om den dödförklarade befinnes vara i lifvet eller hafva aflidit på annan tidpunkt än den antagna, förlorar dödsförklaringen utan vidare sin verkan, dock att hvad i god tro förvärfvats under de därigenom föranledda rättsförhållandena i visst omfång åtnjuter skydd. Skulle på annan än någon af förenämnda två grunder det påstås, att förutsättningarna för en dödsförklaring eller dess innehåll brista, må det ske under beslutets öfverklagande i besvärsväg. Från den dag, då beslutet vann laga kraft, löpa fatalietiderna för bouppteckning, testamentsbevakning, arfsrätts anmälan m. m. — Fastän allenast afseende förmögenhetsrättsliga förhållanden, anses dödsförklaring också bereda den dödförklarades maka rätt till omgifte. Den verkar dock härvid icke, på sätt i främmande rätt stundom sker, såsom en skillnadsdom, utan allenast såsom tillåtelse till omgifte enligt G. B. kap. 13 § 6, d. v. s. äfven här allenast villkorligen. För öfrigt uppstår i detta fall fråga om det nya äktenskapets vikande för det gamla, så snart den bortavarande veterligen är i lifvet, och ej, såsom vid begagnad tillåtelse till omgifte, först då han hemkommer till