viss i propositionen för löpningen bestämd vikt. Den s. k. döda vikten utgöres då vanligen af mindre blyskifvor, som läggas i särskildt härför på vojlocken applicerade fickor (viktvojlock). 2. B. C—m. Död vinkel l. Obestruket rum, fortif., hvarje framför en befästning liggande plats (vare sig närmast framför bröstvärnets yttersluttning, i grafven eller på anfallsfältet), som icke kan beskjutas från bröstvärnet och hvarest således de anfallande utan fara kunna samla sig före eller under en stormning. Hvarje död vinkel kan emellertid, genom en ändamålsenlig form på bröstvärnet (flackvall), brytning af befästningens linjer, godt grafförsvar och terrängkorrigering, borttagas, hvarför det, synnerligast vid fästningar, är ett verkligt fel, om någon sådan finnes. G. U. (L. W:son M.) Döffingen, by i Württemberg (Neckarkretsen). Där besegrade grefve Eberhard II 23 aug. 1388 de schwabiska städerna i ett slag, som besjungits af Schiller och Uhland. Döfhet, med., oförmåga att höra. Någon gång är döfheten medfödd och beroende på missbildningar af ytterörat eller det inre af örat, mera sällan på bristande funktion i hörselnerven eller hjärnan. Oftast är den uppkommen under tidigare eller senare lefnadsperioder, vanligen till följd af sjukdomar och förändringar i själfva organet, mera sällan af hjärnlidanden. Sekundärt uppkomma öronsjukdomar vid sjukliga förändringar i närliggande organ, i synnerhet i näsa och svalg, samt under akuta och kroniska infektionssjukdomar (t. ex. influensa, scharlakansfeber, mässling, difteri, nervfeber, syfilis m. fl.). Den medfödda döfheten är i de flesta tillfällen obotlig, och hopplösa äro äfven de fall, i hvilka döfheten blifvit fullständig genom kroniska, sjukliga förändringar i mellanörat eller innerörat. Andra fall lämna bättre utsikt till bot eller förbättring. En svag hörsel kan, genom åtskilliga mekaniska inrättningar (se Hörlur), i rätt betydlig mån förstärkas. I hvarje fall måste behandlingen rättas efter orsaken, hvilken dock ofta är lika svår att upptäcka som att åtkomma. Rsr. (E. St—g.) Döfstumanstalter. Se Döfstumundervisning. Döfstumföreningen i Stockholm stiftades 1868, med ändamål dels att åt sjuka eller behöfvande döfstumma lämna understöd, dels att åt sina medlemmar hålla lokal med bibliotek, anordna föredrag, utlåna pengar o. s. v. Verksamhetsområdet var hela Sverige. På grund af landsortsmedlemmarnas missnöje med att förmånerna af lokal, bibliotek och föredrag kommo endast stockholmsmedlemmarna till godo, under det att skyldigheterna voro lika för alla, beslöt föreningen 1901 att omorganisera sig och alldeles upphöra med sin sjukkasseverksamhet, hvilken fr. o. m. 1903 öfvertogs af De döfstummas allmänna sjuk- och begrafningskassa. Döfstumföreningen blef därefter enbart en lokalförening för Stockholms döfstumma, med en kapitalbehållning af omkr. 32,000 kr. G. F—s. Döfstumhet, oförmåga att höra och tala. Stumheten är en följd af döfheten. Kunde döfheten häfvas, skulle talförmågan så småningom inställa sig. I döfstumskolorna lär man numera de fleste döfstumme att tala, hvilket sker väsentligen med synens och känselns tillhjälp. Döfstummas tal är dock i allmänhet monotont och mindre behagligt, emedan örat ej kan göra tjänst som regulator. Åtskilliga döfstumma höra något, och de hafva naturligtvis lättare att lära sig tala. De döfstumme få också lära sig konsten att "afläsa" (labiologi), d. v. s. af läpparnas och munnens rörelser uppfatta hvad som säges. Icke alla, som äro stumma, äro detta i följd af döfhet, utan åtskilliga äro stumma på grund af idioti. Dessa senare tillhöra icke döfstumskolan, utan skolor för andesvaga (idiotanstalter). Jfr äfven Afasi. Antalet döfstumma i Sverige utgjorde år 1900 5,299. Jfr Döfstumundervisning. (E. St—g.) Döfstumlärare, Döfstumlärarinnor. Se Döfstumundervisning. Döfstumlärarnas pensionsanstalt trädde i verksamhet med 1906, enligt k. regl. af 30 aug. 1905. Den förvaltas af direktionen öfver folkskollärarnas pensionsinrättning och afser att bereda pension åt ordinarie föreståndare, lärare och lärarinnor vid de skolor för döfstumma, som äro eller varda upprättade af döfstumskoldistrikten (se Döfstumundervisning), dock icke åt särskilda lärare eller lärarinnor i öfningsämnen eller slöjd. De för anstaltens ändamål erforderliga kostnaderna bestridas genom afgifter af vederbörande skoldistrikt och tjänstinnehafvare samt genom fyllnadsbidrag af staten. Skoldistrikt vinner delaktighet i anstalten för följande löneförmåner för hvarje tjänst i högsta lönegraden (hvari naturaförmånerna icke inberäknas): för föreståndartjänst minst 3,200, högst 4,000 kr.; för lärartjänst minst 1,600, högst 2,000 kr.; för lärarinnetjänst minst 1,200, högst 1,600 kr. Årliga afgiften till pensionsanstalten för hvarje tjänst utgör 7 1/2 proc. å delaktighetsbeloppet, däraf skoldistriktet erlägger 5 proc. och tjänstinnehafvåren 2 1/2 proc. För åtnjutande af hel pension, som utgör 75 proc. af delaktighetsbeloppet, fordras, att tjänstinnehafvaren uppnått 60 års ålder samt räknar 30 tjänstår. -- Döfstumlärarpersonalen eger delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Pensionsafgifter och pensionsbelopp utgå enligt samma grunder som för folkskollärarna, men i förhållande till de belopp, efter hvilka vederbörande distrikt för hvarje tjänst vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt. O. K. Döfstumlärarseminarium. Se Döfstumundervisning. Döfstummas allmänna sjuk- och begrafningskassa, De, verkar i Stockholm sedan 1903 och har uppkommit genom omorganisation af Döfstumföreningen i Stockholm (se d. o.). Från sistn. förening öfverfördes 20,000 kr. och 426 medlemmar till den nya sjukkassan. Dennas ändamål är att lämna sjuk- och begrafningshjälp åt alla i Sverige boende döfstumma. Inträdesafgiften utgör 2 kr., årsafgiften 5 kr.; i sjukhjälp utbetalas kr. 1,50 om dagen under 70 dagar pr år; i begrafningshjälp 100 kr. 1905 erhöll kassan en donation på 57,000 kr. af fru Ch. Gerle med son. Medlemmarnas antal uppgår f. n. (1907) till 650, kapitalbehållningen till omkr. 76,500 kr. G. F—s. Döfstumpräster. Enligt k. kung. 6 okt. 1905 beviljade riksdagen på ord. stat ett förslagsanslag å högst 14,000 kr. under titel "Kyrklig själavård åt döfstumma" att till hvarje döfstumskoldistrikt (se Döfstumundervisning), som genom