tituleras count). — Den engelske earlen är medlem af öfverhuset; värdigheten går i arf på manslinjen. Hans hustru tituleras countess; äldste sonen bär faderns "second title" (andra titel), vanligen viscount. Hans utmärkelsetecken äro — sedan den senare medeltiden, då grefskapssvärdet bortföll — en förgylld krona (se fig. å sp. 1260) med 8 på spetsar uppstigande silfverkulor samt en hermelinsbrämad skarlakansdräkt. Jfr Peerage. V. S—g Earlom, [ə'låm], Richard, engelsk kopparstickare, f. 1743 i London, d. där 1822, var en af de störste svartkonstnärer, som funnits, och den förste, som med nålen blandade etsade streck och punkter i den beredda plåten, hvarigenom hans blad fingo den kraft och bestämdhet, som annars saknas hos svartkonstbladen. Han beredde sina plåtar medelst en kam med tättsittande tänder, hvarigenom han uppnådde en ytterst fin sammetston, men kunde taga endast få goda aftryck af plåten. Bland E:s förnämsta verk må nämnas blomsterstycken efter v. Huysum och ett berömdt faksimile efter Claude Lorrains landskapsteckningar (den s. k. Liber veritatis). <img l>Fig. 1. Plan af katedralen i Salisbury.

Early english, [ə'li i'ȵgliʃ], eng. ("tidig engelsk") l. Lancet style, bygnk., den första perioden af gotisk byggnadskonst i England, 1180—1280. En bland de första byggnader, som uppfördes i England efter mönstret af den nya franska stilen (den gotiska) med spetsiga bågar och ett helt nytt konstruktionssätt för byggnadens öfverhvälfning, var koret till katedralen i Canterbury. Den första efter det nya systemet helt anlagda och genomförda katedralen var den i Salisbury (1220—58, se fig. 1 och 2). Early english karakteriseras af en viss enkelhet och lugn i utbildningen af detaljerna. Man ansluter sig, såväl med hänsyn till fönster som hvalfformer, till de samtida franska förebilderna, d. v. s. fönstren sakna masverk och hvalfven äro 4- eller 6-delade. Man har ännu icke hunnit ge gotiken fullt nationell prägel (se vidare Decorated style och Perpendicular style). I. G. C.

Fig. 2. Salisbury-katedralens hufvudskepp. (Till art. Early enlish.)

East, [īst], eng. (på kompasser o. d. förkortadt till E), öster. East Albany. [īst å'lbəni]. Se Greenbush. East Anglia. [īst ä'ȵgliə]. Se Östangeln. East Avon. [īst e͡i'vn]. Se Avon 3. East Barnet, [īst bā'nit], by i engelska grefsk. Hertford, 3 km. s. ö. om Barnet, utgör en del af "urban district" East Barnet Valley, som 1901 hade 10,094 inv. Förbättringsanstalt för gossar. Eastbourne, [īstbån l. ī'stbən], stad och badort i engelska grefsk. Sussex, 24 km. s. ö. från Lewes. 43,344 inv. (1901). E. består af den nya staden vid kusten, den gamla staden 2,5 km. inåt landet samt förstäderna Upperton och Meads. Vackra promenader sträcka sig längs hafvet i en längd af omkr. 5 km. Beachy head (175 m.), 4 km. i s. v., skyddar staden från denna sida. Många undervisnings- och sjukvårdsanstalter. I närheten ligger Compton place, hertigens af Devonshire residens. E. är berömdt för sina hafsbad och gynnsamma klimatiska förhållanden. Det uppsökes af konvalescenter efter svårare sjukdomar, i synnerhet af bronkitlidande. Bästa uppehållstiden äro månaderna nov.—febr. Ln. East Cowes. [īst ka͡u'ṡ]. Se Cowes. Easter Island. [īster a͡i'lənd]. Se Påskön. Easterlings, [ī'stəliȵṡ],"östmän" (jfr fnod. austmaðr), en i England under medeltiden stundom förekommande benämning på skandinaviska vikingar och tyska köpmän; num., engelska silfvermynt, slagna af införskrifna tyska och holländska myntmästare samt mycket spridda på 1200- och 1300-talen; prägeln visade på åtsidan regentens hufvud en face och på frånsidan ett kors med tre kulor i hvarje vinkel. Jfr Sterling.

Easterling, slagen för Rikard II.