East Galloway [īst gä'ləωe͡i]. Se Kirkcudbright. East Ham [īst hä'm], stad i engelska grefsk. Essex, n. ö. om London, förr en del af West Ham. 96,018 inv. (1901). Kemiska fabriker och brännerier. Eastlake [ī'stle͡ik], sir Charles Lock, engelsk målare och konsthistoriker, f. 1793, d. 1865, började sina studier på Londons konstakademi och fulländade sin utbildning genom resor, under hvilka han uti Italien studerade de gamle venezianernas kolorit och i München freskomåleriets teknik. 1850 utnämndes han till knight och president i konstakademien och blef 1855 direktor för National gallery. — E. var en af Englands mera betydande kolorister. I sina verk förråder han ett artistiskt sinne och djupa studier, men saknar skapande kraft samt frihet och lif i kompositionen. Bland hans arbeten finnas scener ur det italienska folklifvet (bl. a. röfvarscener) och det grekiska frihetskriget. För öfrigt målade han Pilgrimer framför Rom (1828), Kristus välsignar barnen (1839) och Kristus gråter öfver Jerusalem (1841). Hans mest betydande verk äro Fresker i Buckinghampalatsets sommarpaviljong (påbörjade 1841). Han efterlämnade också värderade skrifter: Materials for a history of oilpainting (1:a b. 1847, 2:a b. 1869) och Contributions to the literature of the fine arts (1848; ny uppl. 1870) m. fl. — E:s hustru, Elizabeth E., född Rigby, f. 1809, d. 1893, gjorde sig ett namn som skriftställarinna, bl. a. genom A residence on the shores of the Baltic (1841; många uppl.). East Liverpool [īst li'vəpōl], stad i nordamerikanska staten Ohio, vid floden Ohio. 16,485 inv. (1900). Porslins- och stenkärlsfabriker. East London [īst la'ndən], hufvudstad i ett distrikt med samma namn i Kapkolonien, vid mynningen af Buffalofloden, utgångspunkt för en järnväg till Oranjeflodskolonien. 24,054 inv. (1904). Hamnen är, trots de på densamma nedlagda kostnaderna, dålig och stundom omöjlig att anlöpa. Det oaktadt är staden en mycket besökt exporthamn för ull (näst Kapstaden), hudar och skinn m. m. East Lothian [īst lå͡u'thiən]. Se Haddington. East Main [īst me͡i'n] l. Slade river, flod i Brittiska Nord-Amerika. Den rinner upp vid halfön Labradors sydöstra gräns och faller ut i Jamesviken. Längd 640 km. Vid dess mynning ligger Hudsonbaykompaniets handelsplats E. Easton [ō'stən], fabriks- och handelsstad i nordamerikanska staten Pennsylvania, vid floden Lehighs förening med Delaware. 25,238 inv. (1900). Staden, som grundlades 1738, är säte för det presbyterianska Lafayette college. Järnverk, maskin- och sidentillverkning. East Orange [īst å'rindʃ], stad i nordamerik. staten New Jersey, 20 km. v. om New York och strax v. om Newark. 21,506 inv. (1900). Eastport [ī'stpåt], stad i nordamerikanska staten Maine, pittoreskt belägen på Moose island i Passamaquoddyviken och genom en 360 m. lång bro förenad med Perry på fastlandet. 5,311 inv. (1900). Utmärkt hamn, hvars inlopp försvaras af Fort Sullivan. East Portland [īst på'tland], förr stad i nordamerikanska staten Oregon. Se Portland. East Providence [īst prå'vidəns], stad i nordamerikanska staten Rhode island, vid floden Providence, 6 km. ö. om staden Providence. 12,138 inv. (1900). Stora kemiska och pappersfabriker samt tillverkning af skedar. East riding [īst ra͡i'diȵ], östra distriktet af engelska grefsk. York. Se York. East river [īst ri'və], det 30 km. långa och omkr. 1,200 m. breda sundet mellan Long island sound och New York bay (Upper bay), skiljer New York från Long island. 1870—83 byggdes den väldiga East river bridge (se Brobyggnadskonst, fig. 9, och Roebling) öfver den smalaste delen, och en annan ännu större bro fullbordades 1904 för en kostnad af 70 mill. kr. Den är 2,216 m. lång, med ett midtspann af 488 m., och 36 m. bred. De farliga undervattensklipporna i Hell gate (den del af sundet, som ligger mellan Ward's island och Blackwell's island) aflägsnades 1876 och 1885 genom sprängningar. I sundet ligga flera smärre öar, bl. a. Blackwell's island, Ward's island och Randall's island, på hvilka finnas dårhus, tukthus, asyler o. a. liknande anstalter. East Saginaw [īst sä'ginå]. Se Saginaw. East Saint Louis [īst sənt lōis l. lōi], stad i nordamerikanska staten Illinois, vid Mississippi, midt emot staden Saint Louis, med hvilken det står i förbindelse genom en af J. B. Eads 1867—74 för en kostnad af 10 mill. dollars, omkr. 17 m. öfver vattenytan byggd bro. 29,655 inv. (1900). Från staden utgå fjorton järnvägslinjer öster ut. East Stonehouse [īst stå͡u'nhaus], stad i engelska grefsk. Devonshire. Se Plymouth. Eastwick [ī'stωik], Edward Backhouse, engelsk orientalist och diplomat, f. 1814, d. 1883 på ön Wight, kom i unga år till Indien, där han med förvånande lätthet tillegnade sig de moderna indiska språken, såsom hindustani, hindi, gujarati m. fl., och var under en lång tid anställd i engelsk-ostindiska kompaniets tjänst. Efter sin återkomst till Europa utnämndes E. 1845 till professor i urdu vid East India college i Haileybury och 1859 till undersekreterare i departementet för Indien. 1860—63 var han legationssekreterare vid persiska hofvet. Bland hans många skrifter märkas Sindhi vocabulary (1843; i "Transactions of the Bengal asiatic society"), Hindustani grammar (1847; 2:a uppl. 1858), Dry leaves from young Egypt (1849; 3:e uppl. 1851) och Journal of a diplomate (1864). Därjämte utgaf E. texter, öfversättningar och kommentarer till åtskilliga persiska och indiska arbeten, resehandböcker öfver olika delar af Indien, äfvensom en öfversättning af Bopps "Vergleichende grammatik" (4:e uppl. 1885) och praktverket Kaisar-namah-i-Hind (2 bd, 1878—82). Jfr "Journal of the Royal asiatic society", ny ser., bd 16 (1884). (K. V. Z.) Eaton hall [ītn hål]. Se Chester. Eau [å], fr. (af lat. aqua), vatten. — Eau de beauté [å də båtē], skönhetsvatten. — Eau de Cologne [å də kålå'nj], parfym, som beredes genom upplösning i sprit af vissa flyktiga oljor (bergamottolja, citronolja, neroliolja m. fl.). Det tillverkas i mängd i Köln (fr. Cologne) och har däraf fått sitt namn. Se äfven Farina, J. M. — Eau de Javelle [å də ʃavä'l], kem. tekn., en