kaliumhypokloritlösning, som erhålles därigenom, att klorgas inledes i en lösning af kaliumkarbonat. Det nyttjas till blekning och har fått sitt namn efter blekerierna vid Javelle (nära Paris), där denna blekningsvätska först användes. — Eau de Labarraque [å də labara'k], kem. tekn., en natriumhypokloritlösning, som användes till blekning och för detta ändamål först tillverkades af A. Labarraque. Det har äfven användts till omslag på orena sår och elakartade utslag. — Eau de lavande [å də lavã'd], lavendelvatten. — Eau de Luce [å də ly's], farm., en blandning af kaustik ammoniak samt sprit och bärnstensolja, är uppkallad efter en apotekare i Lille och i äldre tider använd såsom motgift mot ormbett. Jfr Stinkspiritus. — Eau dentifrice [å dãtifri's], munvatten, tandtinktur af olika slag. — Eau de Portugal [å də pårtyga'l]. Se Apelsinolja. — Eau de quinine [å də kini'n; af fr. quinine, kinin], ett slags hårvatten. — Eau-de-vie [å də vī], lat. aqua vitæ, "lifsvatten", brännvin. — Dessutom ingår ordet "eau" som sammansättningsled i namnen på en mängd farmaceutiska och tekniska beredningar, merendels vattenklara lösningar af något verksamt ämne i sprit eller vatten. — Eau-forte [å få'rt], lat. aqua fortis, skedvatten; med frätande syror utförd etsning (se d. o.). P. T. C. O. T. S. (C. G. S.) Eau Claire [å͡u-klä͡ə'], stad i nordamerikanska staten Wisconsin, vid Clear waters förening med Chippewa. 17,517 inv. (1900). Stora sågverk. Eaux-Bonnes [åbå'n], brunns- och badort i franska depart. Basses-Pyrénées (Béarn), vid floderna Soudes och Valentins sammanflöde, i Ossaus vackra dal, 750 m. ö. h. Omkr. 750 inv. I E. finnas 8 källor (temp. 32° C.—13° C.), hållande svafvel och klornatrium. Subalpint klimat. Säsong juni—sept. Platsen uppsökes mest af patienter, som lida af svalg-, strup- och näskatarrer o. s. v. Frekvens 8—10 tusen kurgäster. Kurorten har varit bekant sedan 1500-talet. Man berättar, att de i slaget vid Pavia sårade bearnesarna där blifvit botade. Ln. Eaux-Chaudes [åʃåd], badort i franska depart. Basses-Pyrénées (Béarn), i Ossaus trånga och vilda dal, 675 m. ö. h., vid foten af det 2,885 m. höga Pic du Midi-d'Ossau. Där finnas 7 svafvelkällor af 36°—10° C., som användas till drickning och bad vid respirationsorganens katarrala affektioner, reumatiska sjukdomar och underlifslidanden. Vattnet utsändes ock på flaskor i stor mängd. Hufvudsäsong 20 juni—20 sept. Frekvens öfver 2,500 pers. Ln. Eauze [åṡ], stad i franska depart. Gers (Gascogne), vid sydbanan och floden Gélise. 1,946 inv. (1901). Tillverkning af brännvin (armagnac). I närheten ligga ruiner af det gamla Elusa, den år 720 förstörda hufvudstaden i Novempopulania. Ebal. 1. (Nu Djebel Eslamijje l. Djebel Sulemijje) Ett 938 m. högt, kalt berg i Palestina (Samarien), midt emot Gerissim, n. om den dal, där det gamla Sikem (nu Nabulus) låg. Fattigdomen på vatten och växtlighet torde bl. a. vara orsaken därtill, att E. betraktades såsom förbannelsens berg, medan det källrika Gerissim gällde såsom välsignelsens (jfr 5 Mos. 11: 29; 27: 13). Vid Israels intåg skall Josua ha låtit på E. uppresa ett altare af ohuggna stenar och på andra stenar inrista en afskrift af Moses lag (jfr 5 Mos. 27: 2—8; Jos. 8: 30—32). Samariterna, som i senare tid hade en helgedom på Gerissim, hafva genom en textändring i sin Pentateuk, i syfte att gifva sitt tempel ökad helgd, insatt Gerissim i stället för Ebal i 5 Mos. 27: 4, och därför utpeka de än i dag på Gerissim de 12 stenar, som Josua skall ha upprest på E. (enligt den hebreiska texten). På E:s topp finnas några ruiner i form af egendomliga stenmurar. Vid bergets sydöstra fot ligger byn Askar, som troligen motsvarar det i Joh. 4: 5 omtalade Sikar; den ligger midt emot den vid Gerissims nordöstra fot belägna Jakobsbrunnen, och Josefs graf (jfr Joh. 4: 5) utpekas i en förfallen byggnad midt emellan Askar och denna brunn. — 2. Ett sydarabiskt folk eller område (enl. 1 Krön. 1: 22). E. S—e. Ebauche [ebåʃ], fr. ébauche, första utkast (till en uppsats, målning, teckning o. s. v.), skiss, konturteckning. — Ebauchera (fr. ébaucher), grofhugga, tillyxa; göra första utkastet, skissera; göra undan det gröfsta arbetet (t. ex. på en plastisk bild). Ebbe, ett Munksjö aktiebolag tillhörigt gjuteri i Hakarps socken, Jönköpings län. Tillverkning af gjutgods och manufakturvaror till ett värde af 167,230 kr. (1905). Arbetsstyrkan var 78 män (s. å.). Ebbe, Axel Emil, skulptör, f. i Hököpinge (Skåne) 27 mars 1868, blef student 1888, studerade skulptur i Köpenhamn (för Stefan Sinding), i Berlin, Wien, London och Paris. Bland hans arbeten äro några större kompositioner: Atlas' dotter (1892), Solrosen (1893), Venus consolatrix (1894, i marmor 1895), Martyrium humanum (s. å.), dessutom relieferna Ödet, Orfea, Immaculata m. fl. Ett drag af bisarreri är utmärkande för flera af hans verk. — Äfven E:s hustru, f. Schjelderup, till börden norska, är skulptör. Ebbegärde, kronopark i Södra Möre härad, Kalmar län, bildades 1880 genom inköp af 1/2 mtl frälse Ebbegärde m. fl., hvarefter den utvidgats genom inköp af enskilda marker. Arealen öfver 4,000 har. A. G. Lm. Ebbesön, Niels, dansk hjälte. Se Niels Ebbesön. Ebbo, missionär. Se Ebo. Ebb och flod l. Tidvatten, fys., den hafsytans periodiska sänkning och höjning, som är en verkan af månens och i mindre mån af solens inflytande. Sänkningen kallas ebb l. lågt vatten, och stigningen, som varar lika länge, benämnes flod l. högt vatten. Under hvarje dygn inträffa ebb och flod hvardera två gånger. På grund af tidvattensperiodens längd, 12 timmar 25 minuter, som är jämt hälften af månens skenbara omloppstid, hade man länge antagit, att ebb- och flodfenomenet förorsakas af månen. Newton gaf därför följande förklaring. Månens afstånd från olika delar af jorden är olika, och dess attraktion verkar följaktligen icke med samma styrka på hvarje del af jordklotet, som på dess midt, utan är starkare på de närmare och svagare på de aflägsnare delarna. Alltså attraheras vattnet på jordens mot månen vända sida mot denne, och en höjning af hafsytan eger där rum. På den från månen vända delen af jorden är attraktionen vid samma