Ebelholt. Se Äbelholt. <img l>

Ebeling, Aurora Matilda, sångerska, f. 16 okt. 1827 i Stockholm, debuterade på Mindre teatern 1844, blef elev vid K. teatern 1845, fick anställning därstädes 1847, begaf sig 1848 till Paris, där hon en längre tid studerade under Garcia, och reste därpå till Tyskland för att söka engagemang, men angreps af en tärande bröstsjukdom och dog i dec. 1851 i Berlin. Hon egde klangfull sopranröst, fint öra, snabb och klar uppfattning, ett intagande yttre, ledig hållning och dramatiskt lif i föredraget. Hennes glansroller voro Pamina i "Trollflöjten", Anna i "Don Juan", Agata i "Friskytten", Alice i "Robert", Grefvinnan i "Figaros bröllop" och Adalgisa i "Norma". A. L.* Ebelsberg, köping. Se Ebersberg. Ebelska upploppet, en folkskockning, som 7 jan. 1793 egde rum i Stockholm med anledning däraf, att några borgare, som ansågo sig hafva blifvit förfördelade af en kapten vid Göta gardesregemente, fingo understöd af en folkhop. Denna begaf sig först till poliskammaren och sedan till slottets borggård, fordrande officerns bestraffning. Efter en köpman vid namn Ebel, som därvid förde ordet, har upploppet fått sitt namn. Hopen skingrades snart af en skvadron dragoner, men följande dag lät regeringen utfärda en förordning för Stockholm, hvarigenom folkskockningar och klubbsammankomster förbjödos, och allt kvardröjande å källare och näringsställen efter kl. 9 om kvällarna förbjöds. I ett öppet bref från hertigen-regenten af 12 jan. till öfverståthållaren utmålades uppträdet i de mörkaste färger och uppdrogs såsom ett bevis på förtroende åt Stockholms borgerskap att själft efterspana och aflämna de brottslige. Ebel och tvenne andra borgare voro emellertid de ende, som blefvo ställda till rätta. Den förstnämnde dömdes till fem års landsflykt, de senare till vatten och bröd. Uppträdet var i själfva verket alldeles ofarligt, men fick en viss betydelse därigenom, att det uppväckte en häftig förskräckelse hos hertigen-regenten och hans gunstling Reuterholm och till följd däraf bidrog till, att de öfvergåfvo de frisinnade grundsatser, som de lagt i dagen i början af förmyndarregeringen. Dessutom gaf det en förevändning att från underståthållarämbetet aflägsna Liljensparre, hvilken beskylldes för att hafva skrämt hertigen genom öfverdrifna berättelser om upploppet. S. B. Ebeltoft. Se Äbeltoft. Ebenaceæ, bot., växtfamilj bland sympetalerna, närbesläktad med Sapotaceæ, från hvilka ebenaceerna skiljas genom vanligen enkönade blommor och genom saknaden af mjölksaft. Familjen består af 5 släkten med omkr. 280 arter, samtliga träd eller buskar med vanligen spridda, helbräddade blad utan stipler och nästan alla förekommande i tropiska eller subtropiska trakter, företrädesvis i Ostindien och Malajiska arkipelagen. Frukten är bär, hos några arter ätbar, hos andra giftig. Kärnveden är mycket hård, tung och olika färgad och lämnar det värdefulla träslaget ebenholts. Jfr Diospyros och Ebenholts. G. L—m. Ebenalp, berg i Säntisgruppen i schweiziska kantonen Appenzell (1,644 m.), berömdt för sin vidsträckta utsikt och för sina grottor, af hvilka en användes till kapell, Wildkirchlein (på 1,477 m. höjd), omnämnd i Scheffels "Ekkehard". Ebeneser, en Helgelseförbundets missionsstation i brittiska kolonien Natal i Syd-Afrika. Se Mission. Eben-Eser. Se Eben-Haeser. Eben-Haeser (Eben-Eser), hebr. ("hjälpstenen"), namn på förmodligen tvenne orter i Israels historia, nämligen: 1) det ställe, där Israels här var uppställd kort före striden med filistéerna på Elis tid och där Israel förlorade slaget och arken (jfr 1 Sam. 4: 1; 5: 1). — 2) En ort, där profeten Samuel genom sin bön åstadkom filistéernas nederlag (jfr 1 Sam. 7: 12). E. S—e. <img l>1. Polerad skifva af svart ebenholts (Diospyros Ebenum). 2. Amerikanskt ebenholts (Brya Ebenus).

Ebenholts, bot., hårda, mörkfärgade träslag, som hafva stor användning till finare snickeriarbeten, till käppar, handtag o. s. v. Med ebenholts menar man i allmänhet den svarta kärnveden af ebenaceer, men äfven hvitt, brokigt, rödt och grönt ebenholts förekommer. Af svart ebenholts, som erhålles af Diospyros-arter i Afrika och Asien, finnes ett flertal sorter i handeln, benämnda efter produktionsorten. Hvitt ebenholts erhålles af Diospyros-arter på Maskarenerna, brokigt ebenholts af Diospyros-arter från Koromandel och Filippinerna, rödt ebenholts af Diospyros rubra (Mauritius) och grönt af Diospyros chloroxylon (Ostindien) och af den till fam. Bignoniaceæ hörande Bignonia leucoxylon på Antillerna och i Syd-Amerika. S. k. amerikanskt ebenholts erhålles af den till fam. Leguminosæ hörande Brya Ebenus, inhemsk i Västindien. Ebenholts erhålles slutligen äfven af de till fam. Ebenaceæ hörande Euclea Pseudebenus (Afrika) och Maba-arter (Afrika, Ostindien och Australien). G. L—m. Ebenist (fr. ébéniste, egentl. en, som arbetar i ebenholts), schatullmakare, konstsnickare. Bland svenska ebenister framstår (från Gustaf III:s tid) Georg Haupt (se denne). Eber, hebr., egentl. "det på andra sidan (någon flod) liggande", en son af Sela, en sonson till Arpaksad och sålunda ättling i 3:e led af Sem (jfr 1 Mos. 10: 21—24; 11: 14; 1 Krön. 1: 17 ff.). E. omfattar ett långt större etnografiskt begrepp än det till betydelsen därmed besläktade ebré, hebré. Den flod, som ursprungligen är tänkt såsom den, bortom hvilken E. har sitt område, är väl Eufrat (jfr 4 Mos. 24: 24), där E. tillsammans med Assur synes beteckna hela folkvärlden ö. om denna flod. E. S—e. Eber, Paul, tysk protestantisk teolog, f. 1511 i Kitzingen, d. 1569, blef 1541 professor inom den filosofiska fakulteten i Wittenberg, 1557 professor i gamla testamentets exegetik och 1558 tillika