tegelslagerier m. m. E. har tre järnkällor af medelmåttig styrka samt utmärkta badanstalter. Säsong 15 maj--1 okt. Frekvens omkr. 1,000 besökande. Klimatet är mildt med skyddadt läge. ^Ln. Ebert, Johann Arnold, tysk skald, f. 1723 i Hamburg, d. 1795 som hofråd och professor i Braunschweig, tillhörde den krets, från hvilken de s. k. "Bremer beiträge" utgingo, och besjöngs af Klopstock. Han författade två samlingar Episteln und vermischte gedichte (1789 och 1795) samt utgaf bl. a. en öfversättning af Youngs "Night-thoughts". Ebert, Friedrich Adolf, tysk bibliograf, f. 1791 i Taucha, nära Leipzig, d. 1834 som öfverbibliotekarie i Dresden, utgaf bl. a. Die bildung des bibliothekars (1820), Geschichte und beschreibung der k. öffentl. bibliothek zu Dresden (1822), Allgemeines bibliographisches lexikon (1821--30), hvilket var det första i sitt slag i Tyskland, samt Zur handschriftenkunde (1825--27) och Culturperioden des obersächsischen mittelalters (1825). Ebert, Karl Egon von, tysk skald, f. 1801 i Prag, d. där 1882, sedan 1848 hofråd, var mycket produktiv både som epiker, lyriker och dramatiker (Dichtungen, 1824; 3:e uppl. 1845, och Wlasta, heldengedicht, 1829 m. fl.), men höjde sig ej öfver epigonstadiet. Hans Poetische werke utkommo samlade 1877. Ebert, Georg Karl Wilhelm Adolf, tysk litteraturhistoriker, f. 1820 i Kassel, d. 1890 som professor i romansk språkvetenskap i Leipzig. E:s förnämsta arbeten äro Quellenforschungen aus der geschichte Spaniens (1849), Handbuch der italienischen nationalliteratur (antologi och litteraturhistoria, 1854; 2:a uppl. 1864), Entwickelungsgeschichte der französischen tragödie, vornehmlich im 16. jahrhundert (1856), Allgemeine geschichte der literatur des mittelalters im abendlande (3 bd, 1874--87; I, 2:a uppl. 1889) samt smärre afhandlingar i den af E. och Fr. Wolf 1859--63 utgifna "Jahrbuch für romanische und englische literatur". Ebert, Hermann, tysk fysiker, f. 1861 i Leipzig, blef 1887 assistent hos fysikern prof. E. Wiedemann i Erlangen, 1894 e. o. professor i fysik i Leipzig, 1894 ord. professor i samma ämne i Kiel och 1898 vid tekniska högskolan i München. E. har författat ett stort antal afhandlingar, ofta af betydande teoretiskt intresse. Tills. med E. Wiedemann undersökte han elektricitetens gång genom gaser och ljusets inflytande därpå, hvilka undersökningar han sedermera fortsatt, särskildt med användning af växelströmmar af hög frekvens. Andra arbeten falla inom optikens och elektromagnetismens områden. Sedan 1901 har han hufvudsakligen undersökt fenomen inom den kosmiska fysiken, särskildt luftelektricitetens företeelse. E. har utgifvit följande större arbeten: Anleitung zum glasblasen (1887 och 1895), Physikalisches praktikum (med E. Wiedemann; 4:e uppl. 1899), Magnetische kraftfelder (1897) och Theorie des elektromagnetismus (1900). ^{S. A--s.} Eberth, Karl Joseph, tysk anatom, f. 1835 i Würzburg, blef 1859 med. doktor, 1865 professor i patologisk anatomi i Zürich, 1881 professor i histologi och jämförande anatomi i Halle samt 1895 professor i patologi och patologisk anatomi därsammastädes. Sedan 1890 utger han i förening med Curschmann "Fortschritte der medizin". ^{R. T--dt.} Eberwein [-vajn]. 1. Traugott Maximilian E., tysk violinist och tonsättare, f. 1775 i Weimar, d. 1831 som hofkapellmästare i Rudolstadt, skref bl. a. kantater, operor, symfonier och konserter. -- 2. Karl E., den föregåendes broder, f. 1786 i Weimar, d. 1868 som musikdirektör där, anförare för Goethes huskapell, skref en populär vorden musik till Holteis Lenore samt operor, sånger och diverse instrumentalmusik. ^{A. L.}* Ebesfalva [ebeʃ-]. Se Elisabethstadt. Ebingen, stad i württembergska kretsen Schwarzwald, vid Schmieche. 9,000 inv. (1900). Trikå-, sammets- och bomullsväfverier. Ebioniter (af hebr. eibi<over>å</over>n, fattig) och Nasaréer, det bland kyrkofäderna vanliga namnet på den judekristna kyrka, som efter Jerusalems fall (70) alltmer afsöndrade sig från den stora hednakristna kyrkan och lefde ett isoleradt lif med centrum i Öst-Jordanlandet (Pella och sedan Kokaba, en plats, som nu ej kan säkert identifieras). Där utpräglades ännu mera judekristendomens judiska tankegång och afvogheten mot Paulus, hvars skrifter alls icke erkändes. Denna egendomliga kyrkokrets behöll dock tron på Jesus som Messias och erkändes alltid af de bäste kyrkofäderna som äkta kristen, hvaremot den led hårdt af förföljelser från judarna. Småningom splittrades den i två grenar, en mot hednakristendomen vänligare, som ock slutligen gick upp i den stora kyrkan, och en mera exklusivt judisk, som vissnade bort och i 5:e årh. spårlöst försvann. Ebioniternas (nasaréernas) betydelse sammanfaller naturligen med judekristendomens. -- Sannolikt var det en gnostiskt påverkad fraktion af denna judekristendom, som omkr. 200 frambragte de mångomskrifna Klementinska homilierna och rekognitionerna. Litt.: Harnack, "Dogmengeschichte", I (3:e uppl. 1894), Seeberg, "Dogmengeschichte", I (1895), Zahn, "Geschichte des neutest. kanons" (1889--92), och framför allt Knopf, "Das nachapostolische zeitalter" (1905). ^{Hj. H--t.} Éblé, Jean Baptiste, grefve, fransk artillerigeneral, f. 1758, deltog med utmärkelse i den hastiga eröfringen af de belgiska och holländska fästningarna 1793--94, kommenderade under Moreau artilleriet 1795--97 och 1800 samt bidrog mycket till intagandet af Neapel 1799. Han deltog vidare i fälttåget mot Preussen 1806--07, var en kort tid 1808 krigsminister hos konung Jérôme af Westfalen samt deltog i fälttåget mot Ryssland 1812 såsom chef för pontonträngen. Under återtåget kunde han ej rädda denna från förstörelsen vid Orsja (jfr Beresina, sp. 1414), men det var likväl hans förtjänst, att öfvergången öfver Beresina det oaktadt sedermera kunde verkställas. Till följd af öfveransträngning under de svåra broslagningarna afled E. 21 dec. 1812, kort efter det han utnämnts till stora arméns artillerichef. ^{L. W:son M.} Ebn l. Ibn, arab., son, sättes ofta framför faderns dopnamn, t. ex. Ebn Ali. Jfr Ben och Namn. Ebner, Victor, ritter von Rofenstein, österrikisk anatom, f. 1842, blef med. doktor 1866, kallades 1873 till professor i histologi och embryologi i Graz samt 1888 till professor i histologi i Wien. Utom ett stort antal större och mindre afhandlingar har E. bearbetat bd III af Köllikers "Handbuch der gewebelehre" (1899--1902). Ebner-Eschenbach, Marie von, baronessa, österrikisk författarinna, född grefvinna Dubsky,