Ecchellensis, Abraham, lärd maronit, d. 1664, erhöll doktorsgraden i Rom och undervisade där i arabiska och syriska. Han efterlämnade viktiga arbeten om det syriska språket, arabernas filosofi samt den kyrkliga historien och bibliografien. Af största betydelse är hans Chronicon orientale (1653; 2:a uppl. 1685). Ecchondrosis (af grek. ek, ur, af, och chondros, brosk), brosksvulst. Se Tumör. Eccles [eklṡ], stad i engelska grefsk. Lancaster vid Manchesterkanalen, 6,5 km. v. om Manchester. 34,369 inv. (1901) tills. med Boston on Irwell och andra förstäder. Bomullsindustri. Ecclesall Bierlow [e'klṡål bī'əlå͡u], industridistrikt i West riding af engelska grefsk. York, s. v. om Sheffield. 97,197 inv. (1901). Ecclesfield [e'klṡfīld], nordlig förstad till Sheffield i West riding af engelska grefsk. York, 8 km. n. ö. om Sheffield. 34,153 inv. (1901). Fabriker för stålvaror, linne och papper. Ecclesia, lat. (grek. ekklesia, af ekkalein, utkalla, utvälja), folkförsamling; de kristnes samfund, kyrka. — E. invisibilis, den osynliga kyrkan. — E. militans, den stridande kyrkan. — E. pressa, den förtryckta kyrkan. — E. regnans, den härskande kyrkan. — E. triumphans, den triumferande (segrande) kyrkan. — E. visibilis, den synliga kyrkan. Jfr Kyrka. Ecclesia, lat. (kyrka), konsth., personifikationen af den kristna kyrkan, förekommer jämte sitt motstycke synagoga, judendomens personifikation, ofta i medeltidens konst. Båda framställas som krönta drottningar. Den förras attribut är en korsformigt afslutad lans och en kalk, den senares en bindel för ögonen, en sönderbruten lans och eventuellt lagens taflor. Stundom synes kronan falla från hennes hufvud, ibland ledsagas hon af en bock, symboliserande det judiska offret, i motsats mot den kristna offersymbolen, kalken. I konsten uppträda personifikationerna först i miniatyrer och på elfenbensreliefer under 800-talet och då i samband med korsfästelseframställningar. Den kyrkliga stenskulpturen under 1200-talet i Tyskland och Frankrike har gifvit de monumentalaste ecclesia- och synagogatyperna, så t. ex. på domen i Bamberg och münstern i Strassburg (fig. 1). Efter renässansen förekommer paret endast undantagsvis. Allegorien anses ha sitt ursprung i en pseudo-augustinsk dialog, "Grälet mellan kyrka och synagoga", och uppträder f. ö. inom medeltidens litteratur mycket ofta i mysteriet och fastlagsspelet. Bilder af ecclesia och synagoga förekomma talrikast i de trakter, där antisemitismen varit starkast. På Sveriges fastland, där veterligen inga judar och följaktligen ingen antisemitism funnos under medeltiden, äro dylika framställningar mycket sällsynta; hittills är också blott ett exemplar kändt (fig. 2), "synagoga" på Uppsala domkyrkas södra portal. (Pendangen ecclesia är förkommen.) På Gottland är motivet dock iakttaget på två ställen. Se J. Roosval, "Minnen från medeltidens antisemitism" (i "Kult och konst", 2:a årg., h. 3, 1906), och Paul Weber, "Geistliches schauspiel und kirchliche kunst" (1894). Jfr äfven Judesuggan. J. R.

Fig. 1. Ecclesia på Strassburgs münster.

Fig. 2. Synagoga på Uppsala domkyrka.

Ecclesiastes, lat. (grek. ekklesiastes; se Ecclesia), predikare. Se Predikarboken. Ecclesiasticus (med underförstådt liber, bok), det latinska namnet på Jesu Syraks bok. Eccoprotica l. Eckoprotica (af grek. ek, ur, och kopros, exkrementer), med. farm., lindrigt verkande afföringsmedel, såsom manna, svafvel, feta oljor. Eccremocarpus R. et P., bot., växtsläkte af fam. Bignoniaceæ med tre arter, inhemska i Peru och Chile. I trädgårdar odlas ofta E. scaber R. et P. (Calampelis scaber), som är en vacker klättrande buske med parbladiga blad och röda, rörformiga blommor i rika klasar. G. L—m. Ecgberth, angelsaxisk konung. Se Egbert. Echague [etʃāgve], Rafael, markis del Serallo, spansk general, f. 1815 i San Sebastian, d. 1887 i Madrid, deltog uti inbördeskriget 1833 och stod därunder på cristinos' sida, slöt sig sedermera till hofsamhetspartiet ("moderados") och trädde i ett nära förhållande till O'Donnell, deltog 1854 i det uppror mot hofvet och de reaktionäre, hvilket slutade med, att Espartero blef konseljpresident, utmärkte sig 1859—60 som general i kriget mot Marokko (särskildt i slaget vid Tetuan 1860) och förde 1873—74 vid flera tillfällen befäl mot carlisterna. Échalote [eʃalå't], fr., bot. Se Löksläktet. Échancrure [eʃãkrȳr], fr. (af lat. cancer, kräfta), utfrätning, rund urholkning, utskärning; fortif., nedskärning i en vall, särskildt den smala gången mellan en tvärvall i betäckta vägen och fältvallens innersluttning. L. W:son M. Échange [eʃã'ʃ], fr., byte, utbyte; växel. Échantillon [eʃãtij<over>å</over>'], proflapp, profbit, modell, mönster. Échappade [eʃapa'd], fr. (af échapper,