närstående släkte (Remora) omfatta, äro utbredda öfver alla tropiska och subtropiska haf samt hafva anträffats så långt nordligt som vid Englands kuster. Sugfiskar uppträdde redan i eocenperioden. Litt.: R. Storms, "The adhesive disk of Echeneis" (i "Annals and magazine of natural history", bd 2, 1888). L—e. Écheveau [eʃv<over>å</over>], fr., härfva, docka, franskt garnmått, gemenligen = 1,000 m. Echeveria, bot. Se Cotyledon. Echeverria [etʃe-], Estéban, spansk-amerikansk skald, f. 1809 i Buenos Aires, d. 1851 i Montevideo i landsflykt, utgaf Elvira, ó La novia del Plata (1830), Consuelos (1834), Cautiva (1837), som innehåller oförlikneliga skildringar af pampas och deras invånare, samt Guitarra (1842) m. m. Mest lyckad är E. i sina mindre dikter. Under sin vistelse i Europa gjorde han bekantskap med den romantiska skolan (särskildt Lamartine och Byron) och förmedlade sitt hemlands bekantskap med denna riktning. (E. S—f.) Échevin [eʃv<over>ä</over>], fr. (it. scabino l. schiavino, mlat. scabinus). Enligt den forngermanska rättegångsordningen fälldes dom af hela tingsmenigheten, men domens lydelse föreslogs först af lagkloka män. Sådana kallades hos frankerna rachimburger och skulle enligt den saliska lagen (se d. o.) vara sju och antagligen utses af tingets ordförande för hvarje tingssammanträde. I Karl den stores lagstiftning är namnet rachimburger utbytt mot skabiner (scabini); dessa äro nu ständiga och utses under menighetens medverkan af grefvarna eller de öfvervakande kungliga sändemännen (se Missi dominici). Vid de lagtima tingen hade de kvar rachimburgernas ställning, men vid de urtima trädde de nu helt i stället för menigheten, som Karl den store befriade från plikten att infinna sig vid dessa ting. Skabininrättningen liknade i åtskilligt den svenska nämnden i dess nuvarande form, men hade ett helt annat ursprung än denna, som uppkom ur edgärdsmannainstitutionen (se Edgärdsman). Äfven i de delriken, hvari det karolingiska riket upplöstes, fortbestod skabininrättningen, i synnerhet i Tyskland, där ordet skabiner erhöll formen schöffen (se d. o.). På landsbygden i Frankrike försvann den för det feodala domstolsväsendet, men på uppkomsten af de franska städernas själfstyrelse utöfvade den ett väsentligt inflytande. I många af dessa städer, särskildt i de norra, utvecklades så småningom det dömande och förvaltande rådet ur skabinkollegierna, hvarför dess medlemmar kallades échevins. Sådana échevins funnos ända till 1789 års revolution. Om échevins i Belgien se d. o. sp. 1255. S. B. Echidna (grek. Ἒχιδνα), grek. myt., enligt fornsägner ett vidunder, till hälften orm, till hälften jungfru, hvilket hade sitt tillhåll i Cilicien eller på en af de Pityusiska öarna och slutligen dödades af Argos-Panoptes. Med Tyfaon var E. moder till Cerberus, den lerneiska hydran, Chimaira m. fl. odjur.

Myrpiggsvin.

Echidna, zool. 1. Myrpiggsvin, ett till kloakdjurens grupp (Monotremata l. Prototheria) hörande däggdjurssläkte, som kännetecknas genom den långt utdragna, trinda, nakna nosen, den långa, smala, masklika tungan, hvilken liksom hos myrätarna kan sträckas långt utom munnen, de, liksom hos igelkottarna, af taggar och hår täckta öfre kroppsdelarna, de med stora, platta gräfklor försedda tårna, o. s. v. För öfrigt hafva myrpiggsvinen en mycket kort svans och korta, tjocka fötter. Munnen, hvilken är liten och öppnar sig ytterst å undre sidan af nosspetsen, saknar tänder, men har i gommen tvärrader af små, hårda, spetsiga, bakåt riktade, hornartade taggar. För öfrigt påminner den klumpiga kroppen icke obetydligt om igelkotten. Myrpiggsvinen uppehålla sig i bergiga trakter, där de gräfva sig hålor och gångar under trädrötterna samt hålla sig dolda under dagen, men om natten komma fram för att söka sig föda. I sina rörelser äro de lifliga och verkliga mästare i konsten att gräfva, hvarvid de utveckla icke obetydlig både snabbhet och styrka. De lefva företrädesvis af myror, hvilka de uppgräfva ur deras stackar och fånga med den klibbiga tungan. De försmå dock ej heller andra insekter eller maskar. Söker man fatta tag i ett myrpiggsvin, rullar det ögonblickligen ihop sig, hvarvid de skarpa taggarna göra det ganska svårt att hålla fast detsamma. Har ett sådant djur väl lyckats få sig en liten grop, kan man ej utan svårighet draga fram det, enär det, liksom gördeldjuren, spärrar ut sina taggar och trycker dem hårdt mot hålighetens väggar. Det läte, som myrpiggsvinet stundom låter höra, består i ett svagt grymtande. Bakfotens sporre hos hannen användes ej till försvar, men måhända är den under brunsttiden ett vapen, med hvilket hannarna bekämpa hvarandra. Myrpiggsvinen lägga ägg, som föras med munnen in i pungen. Sannolikt finnas blott två arter, den ena förekommande på Nya Guinea och Tasmania samt i Australien, den andra, som stundom hänföres till ett särskildt släkte (Proechidna), på Nya Guinea. — 2. Öken-huggormsläktet. Se Huggormarna. L—e. Echinacea. bot. Se Rudbeckia. Echinocactus, bot. Se Cactaceæ. Echinococcus, zool. med., Tænia echinococcus, fam. Cestodes, är en 4—5 mm. lång bandmask, en nära, fastän pygmeisk släkting till den vanliga binnikemasken. Liksom denna och andra animala parasiter genomgår den en lagbunden utvecklingsprocess. Den utvecklade bandmasken, som består af endast 4 länkar eller leder, lefver i hundens tarmkanal (såvidt man känner är intet annat djur tjänligt som "värd" åt parasiten i denna dess form). Inom hvarje särskild led af masken produceras tusentals ägg, som med hundens exkrementer utkomma i yttervärlden. På ett eller annat sätt, vanligast kanske med dricksvatten, kan ett eller annat ägg komma in i tarmkanalen hos andra djur eller hos människan. Ägget utvecklar sig där till ett rörligt embryo, som genomtränger tarmväggen och med blod- eller lymfströmmen förflyttas till det ena eller