bas munöppningen är belägen. Å bakre kroppsändan finnes ett antal borst, anordnade i två kransar, som omgifva analöppningen (se fig. å sp. 1296). Hithörande former lefva nedgräfda i sand eller dy eller mellan stenar i hafvet; de finnas ock vid Sveriges västkust. L—e. Echman, Karl, homilet, f. 1686 på Visingsö, lektor vid Linköpings gymnasium 1725, d. 1749 som kontraktsprost och kyrkoherde i Söderköping. E. var en af sin tids förnämste homileter och efterlämnade bl. a. en värdefull samling predikningar, Meditationes homileticæ in textus pœnitentiales (1741—49). Echo (grek. echo, ljud, genljud). 1. Se Eko. 2. (Grek. Ἠχώ), grek. och rom. myt., en beotisk oread eller bergnymf, som (enligt Ovidius), emedan hon gynnat Zeus' förbindelser med nymferna, af Hera (Juno) blef straffad med förlusten af röstens själfständiga bruk, så att hon endast kunde upprepa de sista stafvelserna af andras tal. Enligt en annan saga var E. olyckligt förälskad i den fagre ynglingen Narkissos och förtärdes småningom af sorg, så att slutligen intet mera återstod än de brutna ljuden af hennes röst. E. omtalas äfven såsom älskad af Pan, skogarnas och bergens gud, men försmående hans kärlek. A. M. A.

Pan och Echo. (Från en forngrekisk lampa.)

Echo city [e'kå͡u-siti], järnvägsstation å Union—Pacific-järnvägen, vid Weber river, i nordamerikanska staten Utah, 1,679 m. ö. h. Järnvägen går där genom en på sällsamma klippbildningar rik, i högslätten djupt nedskuren dal, Echo cañon. Echteler, Josef, tysk skulptör, f. 1853 i Öfre Schwaben, studerade i München, vistades 1884—87 i Amerika, har utställt religiösa och mytologiska bilder, lifliga djurskulpturer och många porträtt. Echter, Michael, tysk målare, f. 1812 i München, d. 1879, biträdde J. Schnorr vid utförandet af väggmålningarna i Münchenresidensets festsal och W. Kaulbach vid målningarna i trapphuset i Berlins nya museum. Bland hans egna monumentala verk må nämnas Slaget på Lechfältet år 955 och Fördraget i Pavia, för Maximilianeum i München, Fredrik Barbarossas förmälning och Walters von der Vogelweide begrafning, för bajerska nationalmuseet, Telegrafien och Järnvägstrafiken, för centralbangården i München, samt väggmålningar ur Wagners musikdramer, på beställning af Ludvig II. Hans teckning var säker, men hans färg mera behaglig än kraftig. Echtermeier. Se Echtermeyer. Echtermeyer (Echtermeier), Karl, tysk bildhuggare, f. 1845 i Kassel, var till sitt 20:e år elev vid därvarande akademi, sedermera i München och sist i Dresden hos Hähnel. Hans första verk (1868—70) voro Dansande satyr och dess pendang Dansande backantinna, statyetter i brons (i Berlins nationalgalleri; reproduktioner i sandsten i hofteatern i Dresden). Sedermera studerade han i Italien, slog sig därefter ned i Dresden och är sedan 1883 professor vid Carolinum i Braunschweig. Han har utfört Karyatider för galleriet i Kassel, 8 statyer af konstodlande länder för dess trapphus, Konst och Vetenskap, omgifna af ungdom, för polyteknikum i Braunschweig, monument öfver Franz Abt med lifliga grupper af sjungande gossar, statyer för rådhuset i Hamburg, Bismarcksmonument i Magdeburg (1899) m. m. (G—g N.) Echtern. Se Echternach. Echternach (Echtern), stad i storhertigdömet Luxemburg, vid Sauer, en biflod till Mosel. 3,371 inv. (1900). 698--1794 fanns i E. ett benediktinkloster, restaureradt 1861, med den helige Willibrords graf, en än i dag lifligt besökt vallfärdsort. Tredje dag pingst firas i staden en besynnerlig fest, den s. k. "Springprozession" (Hopparprocessionen), i hvilken ända till 15,000 pilgrimer deltaga. Festen har firats (med ett par afbrott) åtminstone sedan 1400. Echtler, Adolf, tysk målare, f. 1843 i Danzig, har studerat i Venezia, Wien, München och 1877—86 i Paris. 1888 bosatte han sig i München. E. har målat venezianska gatmotiv, bönder på värdshus, genrebilder, ibland af ganska sensationellt innehåll, såsom Den förolyckade (en sårad gosse förbindes af läkaren) och Askonsdag (en flicka kommer hem från en maskerad och finner sin moder död i det fattiga hemmet) — båda taflorna i Nya pinakoteket i München — samt En familjs ruin (1883, Dresdengalleriet), E. har äfven målat motiv ur sagan och historien, Kleopatra, Bajadär o. d. G—g N. Echuca [etʃō'kə], stad i australiska staten Victoria, vid Murray och järnvägen mellan Melbourne och Deniliquin, hvilken där går öfver Murray på en stor järnbro. 4,075 inv. (1901). Australiens förnämsta flodhamn. Echujin, farm. kem., glykosid, framställd ur det sydafrikanska echuja-pilgiftet, som beredes af mjölksaft från Adenium Bæhmianum Schinz. Echujin verkar på hjärtat likt de verksamma ämnena i digitalisbladen och är ytterst giftigt; det dödar en hund i en mängd af 0,6 mg. per kg. kroppsvikt. Det har ej fått någon användning som läkemedel. C. G. S. Écija [e'thicha], stad i spanska prov. Sevilla (Andalusien), vid floden Genil. 24,372 inv. (1900). Staden, som är urgammal (det keltiberiska Astigi, såsom romersk koloni: Augusta firma in Bætica), anses vara den hetaste platsen i Spanien och kallas därför el sarten de España ("Spaniens stekpanna") Eciton, zool. Se Dorylinæ. Eck, Johann (eg. Johann Mayr), tysk