Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ecuador ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att stärka viljan att tala sanning och därigenom
också utsagans tillförlitlighet användes ed, hvilken
sålunda här förekommer under två former: vittnesed och
parts ed. För upprätthållande af edens helgd är det
emellertid nödvändigt att från eds afläggande utesluta
personer, hvilka icke kunna antagas akta eden. Af
sådan anledning äro enligt Sveriges lag menedare,
vanfrejdade och för sådant brott tilltalade personer
jäfviga att vittna likasom också "okristen" och den,
som är af sådan lära, att han har en "falsk och
skadlig mening" om eden. Men på grund af den svenska
rättens legala bevisningsregler, hvilka tillerkänna
vittnesmål en lagbestämd verkan såsom bevis, måste
man gå vidare och jämväl i en mängd andra fall
utesluta personer såsom "jäfviga" från vittnesed. Hvad
angår det som parten själf yttrar i saken, måste
detta i allmänhet anses mindre tillförlitligt än
andras utsagor, hans eget intresse minskar dess
trovärdighet. Endast när hans utsaga uppenbarligen
icke är förestafvad af hänsyn till detta intresse —
då han erkänner något för sig menligt —, kan den
tagas för god och behöfver då icke ens beedigas för
att gälla. Men där icke ett erkännande föreligger, där
är enligt svensk rätt parts utsaga af så tvifvelaktigt
värde, att den i allmänhet icke ens genom att edfästas
kan upphöjas till ett bevismedel. Kan parten icke
på annat sätt styrka de fakta, för hvilka han
är bevisskyldig, måste han alltså förlora saken,
äfven om ett visst mått af bevis, ehuru ej fullt,
förebragts för riktigheten af hans uppgifter;
endast i sällsynta undantagsfall tillåtes det
honom att fylla beviset genom egen ed (fyllnadsed).
Men när part till en viss grad styrkt
sina uppgifter, har det synts otillfredsställande
att utan vidare gifva honom orätt och motparten
rätt. I detta läge anvisar därför lagen den utväg,
att det kan åläggas den icke bevisskyldige att med ed
bekräfta sitt nekande till hvad den andre uppgifvit;
han skall "värja sig" med ed (värjemålsed). Eden
är då icke ett medel att åstadkomma bevis — den
nekande behöfver ju icke bevisa oriktigheten af hvad
hans motpart anfört till stöd för sitt anspråk —,
utan ett medel att tvinga part att afstå från ett
nekande, som misstänkes vara obehörigt. Brister
han åt eden, anses han hafva medgifvit, att så är
förhållandet. Ett sådant tvångsmedel får likväl icke
användas i vidsträcktare mån, än som är förenligt
med bevarande af edens helgd. Där faran för mened
är påtaglig, måste domaren afstå från att ålägga
edgång. En sådan fara kan hafva sin grund dels i en
högre grad af frestelse till mened, dels i en större
brist på motståndskraft mot frestelsen därtill. Af
det förra skälet användes ed icke i någon händelse i
gröfre brottmål; den senare synpunkten utesluter från
edgång sådana personer, hvilkas frejd icke är otadlig.
Edgång kan vidare, såsom medel att afgöra
rättstvister, användas på grund af parternas
öfverenskommelse, i det den ena parten erbjuder den
andra, att, om han vill beediga sina i målet hafda
uppgifter, dessa utan vidare skola få gälla såsom
fullt bevisade (bjuden ed). Sådan ed kan förekomma
endast i mål, öfver hvilka parterna ega själfva fritt
råda, således icke i egentliga brottmål. Som det
emellertid tillhör domaren att tillse, det eder icke
onödigtvis brukas, bör denna ed användas endast,
när verklig utredning i målet visats vara omöjlig att
åstadkomma, och den har därför icke heller för
tvistemålen stor betydelse.
Slutligen kan enligt svensk rätt edgång fordras
i åtskilliga fall — äfven oberoende af rättegång
och utan att därmed afses att åstadkomma ett
afgörande bevis — såsom villkor för åtnjutande
af en påyrkad rätt eller till bestyrkande
af en uppgift, hvars riktighet för en annan
person är af vikt (t. ex. borgenärsed i konkurs,
bouppteckningsed m. fl.). Jfr Jäf och Vittnen.
I. Afz.
Ed (fsv. eid). Se Drag.
Ed. 1. Socknar i Kalmar län. Se Västra Ed och Östra Ed.
— 2. Socken i Stockholms län, Sollentuna
härad. 4,231 har. 825 inv. (1905). Ed bildar med
Sollentuna ett konsistoriellt pastorat i Uppsala
stift, Roslags västra kontrakt. — 3. Socken i
Värmlands län, Grums härad. 9,123 har. 2,526
inv. (1905). Annex till Nor, Karlstads stift,
Nors kontrakt. Det af socknen omslutna Liljedals
brukssamhälle räknar omkr. 1,000 pers. — 4. Socken
i Västernorrlands län, Sollefteå tingslag. 17,874
har. 1,345 inv. (1905). Annex till Sollefteå,
Härnösands stift, Ångermanlands sydvästra kontrakt. —
5. Socken i Älfsborgs län. Se Dals-Ed.
Ed. 1. Bruks- och landtegendom i Västra Eds socken,
Norra Tjusts härad, Kalmar län, vid den å, som förenar
Storsjön med Syrsan. 11 5/24 mtl. Taxeringsvärde
509,800 kr. för jordbruksfastighet och 64,900
kr. för annan fastighet, nämligen tegelbruk
(tillverkn. omkr. 250,000 st. div. tegel), masugn
(ej i gång 1905), sågverk och kvarn med 3 par
stenar. På platsen finnes äfven trämassefabrik
(tillh. Eds cellulosafabriks aktb.) med en
tillverkning af 3,930,904 kg. kemisk torr
trämassa till ett värde af 432,400 kr. (1905)
och en arbetsstyrka af 94 pers. (s. å.). Ett
redan på 1600-talet befintligt stångjärnsbruk
är sedan några år tillbaka nedlagdt. E. tillhör
v. häradshöfding C. Gripenstedt. — 2. Egendom i
Våxtorps socken, Östbo härad, Jönköpings län, utmärkt
vackert belägen på näset mellan sjöarna Furen och
Flåren. Taxeringsvärde 191,200 kr. (1905), däraf
17,900 kr. för kvarn och såg. E. är ett urgammalt
herresäte, som under medeltiden och ett stycke in
på 1500-talet tillhörde ätten Trolle. Nuvarande
egaren är häradsskrifv. Ax. Rooth. — Nära E. låg
under medeltiden slottet Trolleborg, säte för fogden i orten.
Ed, en hela året öppen rekreations- och
luftkurort i nordvästra Dalsland, vid södra ändan
af sjön Stora Le och helt nära Eds station å
Dalslandsbanan, omkr. 142 m. ö. h. Mångskiftande
och natursköna omgifningar. E. betraktas
som lämplig öfvergångskurort från
högre belägna platser. Flera hotell.
Ln.
Eda, sjöv. Se Bakström 1.
Eda. 1. Socken i Värmlands län, Jösse härad. 28,819
har. 6,262 inv. (1905). E. utgör ett konsistoriellt
pastorat i Karlstads stift, Jösse kontrakt. Inom
socknen ligga Åmots municipalsamhälle och E. 1892
grundlagda, på en med gran- och furuskog bevuxen
höjd belägna sanatorium, 7 km. från Charlottenberg,
med järnkälla, i styrka motsvarande Lundsbrunn och
Medevi Engdahlskälla, och varma bad. — Inom socknen,
vid Sofielund, restes 1906 en väldig minnessten åt
G. Adlersparre, som 1809 med uppbrottet därifrån
började sin revolution. Om Eda skans se d. o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
