1757—59 en tredje fyr, af J. Smeaton. Lysmaterielen utgjordes till en början af talgljus. Först 1818 började man använda oljelampor med reflektorer. 1877 upptäckte man, att själfva fyrklippan blifvit något underminerad, och 1879 började man därför uppföra ett annat fyrtorn på säkrare ställe å refvet. Den nya, af sir James N. Douglas byggda fyren, som blef färdig 1882, står på den norra af Eddystoneklipporna och är en gruppblixtfyr med två korta sken hvar 30:e sekund. Fyrljuset uppges ha en styrka motsvarande 292,500 normalljus och en lysvidd af 17 minuter. Fyrtornet är ett grått granittorn med röd lanternin. Fyrlågans höjd öfver högvatten är 40,5 m. Under tjocka gifvas knallsignaler.

Edebo, socken i Stockholms län, Frösåkers härad. 13,707 har. 2,102 inv. (1905). E. utgör ett konsistoriellt pastorat i Uppsala stift, Närdinghundra kontrakt. Edeby, gods i Ripsa socken, Södermanlands län, vid Edebysjön, som är en fjärd af Båfven. 8 1/4 mtl, tax. till 225,000 kr. Såg och tegelbruk, tax. till 22,700 kr. Egovidd omkr. 2,427 har (däraf 406 har odlad jord). E., 1 mtl frälsesäteri, med Tofva, 1 mtl ladugård, tillhörde under 1500-talets förra hälft släkten Tott, kom genom giftermål till medlemmar af släkterna Liljeörn, Stenbock, Bielkenstierna, Skytte och Posse (öfver 100 år). Sedan 1832 har det tillhört släkten von Eckermann och eges nu af änkegrefvinnan Ulla von Eckermann, f. Lewenhaupt. Edefors. 1. Socken i Norrbottens län, Öfver-Luleå tingslag. 1,630 kvkm. 2,519 inv. (1905). E. utgör ett regalt pastorat i Luleå stift, Norrbottens södra kontrakt. — 2. Vattenfall i Lule älf, i nämnda socken, har en fallhöjd af 21,5 m. på en längd af 2,5 km. och är en af de vackraste forsarna i Norrland. Vid lågvatten beräknas vattenmängden till 54 kbm. i sekunden och på sommaren till 241 kbm., motsvarande omkr. 52,000 hkr. Den industriella medelvattenmängden beräknas till 110 kbm., motsvarande omkr. 23,500 hkr. Vattenkraften i forsen, som ligger omkr. 13 km. från statsbanan Luleå—Riksgränsen, anses med lätthet kunna tillgodogöras, hvarvid man torde kunna begagna sig af de arbeten, som vid midten af 1860-talet utfördes för kanalisering af Lule älf upp till Storbacken. Vid E. gjorde d:r G. De Laval på 1890-talet anstalter för järnmalmers reduktion medelst elektricitet. Nedanför E. finnas hotell och gästgifvargård, och en ståtlig stålbro går öfver älfven. Edel l. Adela, dansk drottning, dotter till grefve Robert af Flandern, äktade 1082 Knut den helige och vardt moder till Karl den danske samt till Cecilia och Ingegärd, hvilken vardt folkungarnas stammoder. Efter dråpet på Knut (1086) flydde E. till Flandern, äktade 1092 hertig Roger af Apulien och dog 1115. E. Ebg. <img l>

Edelcrantz, Abraham Niklas, ämbetsman, vitterhetsidkare, fysiker, f. 29 juli 1754 i Åbo, d. 15 mars 1821 i Stockholm, hette eg. Clewberg, blef filos. magister i Åbo 1772 (samtidigt med J. H. Kellgren), docent i naturkunnighet och lärdomshistoria 1773, e. o. filos. adjunkt 1778 och universitetsbibliotekarie 1780. Redan 1771 medlem af Auroraförbundet och medarbetare i "Åbo tidningar", torde han första gången hafva ådragit sig Gustaf III:s uppmärksamhet såsom förste opponent vid en disputation i Åbo och sedan som promotionsskald därstädes 1775. Under en vistelse i Stockholm 1775—77 fick han genom Lidéns bemedling uppdraget att ordna konungens handbibliotek. Ett af Kellgren fördelaktigt recenseradt sorgetal (på vers), som han 1782 höll öfver den s. å. aflidna änkedrottning Lovisa Ulrika, synes ha skaffat honom Gustaf III:s ynnest, 1783 utnämndes han på Zibets rekommendation till andre direktör vid de k. spektaklerna och erhöll s. å. fullmakt som protokollssekreterare i kansliet och förvaltare af konungens handkassa. 1787 blef han k. handsekreterare och ledamot i Generaltulldirektionen, hvilken senare befattning han innehade till 1802. Som andre direktör vid K. teatern tjänstgjorde han jämte Zibet till 1786, vidare ensam till 1799 och sedan jämte Nordforss till 1804, hvarefter han till 1810 var förste direktör vid K. teatern och hofkapellet. 1793 fick han titeln kansliråd och tog först då afsked från bibliotekariesysslan, och 1805 utnämndes han till öfverintendent och preses i Akademien för de fria konsterna, till intendent öfver K. museum och till ordförande i direktionen öfver Allmänna brandförsäkringsverket samt 1813 till president i Kommerskollegium. Han var sommaren 1808 hofkansler. 1789 blef han adlad och ändrade då