Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1335-1336 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edebo ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erhöll andra premien och väckte större uppmärksamhet
än någon konstnär gjort i Finland vid sitt första
framträdande. Han begaf sig 1873, då han utställt
ett par Torgscener i Hälsingfors, med statsunderstöd
till akademien i Antwerpen. Efter ett års studium
där, som följdes af ett af akademiens tre pris för
täflingsstycket Alexander den stores sjukläger,
flyttade han till Paris, där han blef elev af
Gérôme på École des beaux-arts. 1876 besökte han
Italien, vistades i Finland sommaren 1877, då han
där utställde ett relativt svagt porträtt af Fru
Raa-Winter-Hjelm (i Finska teaterns ego). När han
sedan återvände till Paris, var det för att "på allvar
bli historiemålare". Med den täcka genremålningen
Drottning Blanka (1877) väckte han förtjusning i
hemlandet. 1878 utställde han på salongen i Paris
den större målningen Hertig Karl vid Klas Flemings
lik (Finska konstföreningens galleri) och 1879 Den
brinnande byn, framställande en bondfamilj, som
under klubbekriget flytt ut i ödemarken. Samtidigt
med denna mindre betydande målning utställde han den
elegant och flott behandlade parisiska figurtaflan
Körsbären. Under vistelsen hemma i nyländska skärgården sommaren
1879 målade han Ett barns likfärd och kastade
sig med detta motiv in i det moderna bondelifs- och
friluftsmåleriet. Taflan, som mottogs med blandade
känslor i konstnärens hemland, där man af E. väntat
sig en fosterländsk historiemålare, vann tredje
klassens medalj på Paris-salongen 1880 och var den
första målning af E., som hade verklig framgång i
Paris. Den följdes 1881 af
Gudstjänst i finska skärgården,
som på salongen 1882 vann andra klassens medalj och
köptes för Luxembourgmuseet, 1883 af den större duken
På hafvet, en fiskare och hans dotter i en segelbåt (Göteborgs museum),
1885 af Lördagskväll (konstmuseet i Köpenhamn) och 1887 af
Ruokolaksgummor på kyrkbacken (Finska konstföreningen, Hälsingfors).
Pastellen Dalins vårvisa (1883, Finska konstföreningen),
den raffinerade interiören Vid pianot (1884, Göteborgs museum),
I barnkammaren (1885) och I Luxembourgparken (1887, Finska konstföreningen)
visa E:s konst från andra sidor. Påverkad af Uhdes
moderna behandling af religiösa motiv, målade han
Kristus och Magdalena efter en finsk folkdikt (Kristus i en herdes gestalt
tröstar den förtviflade Magdalena, som är en finsk
bondflicka, sceneriet är en finsk björkskog i vårsol,
1890, Finska konstföreningen). I samband med denna äro
att nämna Madonna, Herdarnas tillbedjan,
altartafla för Vasa kyrka (1893—94), och
Jungfru Maria i rosengård (1896).
Till samma skede höra Björneborgarnas marsch (gouachemålning, 1892),
Tvätterskor (s. å., Alexander-III-museet i Petersburg),
Runosångerskan Paraske (1893, ett ex. i Viborgs museum) och
Sorg (1894). Bland de stämningar från Hälsingfors, Borgå och finska
landsbygden, hvilka han målade, märkes vinterbilden
Blekholmen i snö (1892, Luxembourgmuseet, Paris).
I den ganska dekorativt hållna Skärgårdsfolk
(världsutställningen i Paris 1900, Finska konstföreningens galleri i Hälsingfors)
gaf han sin sista större framställning af finska
folktyper. Från den moderna genren drogs han tillbaka
till den konstart, som han från början egnat sig åt,
till framställningar ur Finlands historia. Sedan
universitetet 1891 utlyst en pristäflan om väggmålningar
i dess högtidssal, blef E. den segrande med triptyken
Åbo akademis invigning, fullbordad 1904,
hans största arbete, prisadt för monumental hållning,
slående tidskaraktär och stora måleriska förtjänster.
(Den första skissen finnes i Åbo museum — täflingen
omfattade två kompositioner förutom den, som E. fick
utföra.) 1894 började E. förstudier till illustrerandet
af "Fänrik Ståls sägner". Förut hade han lämnat teckningar
till Runebergs "Julkvällen" (1876) och Snoilskys
"Svenska bilder" (1894) — "Kung Fjalar" följde 1895.
Till praktverket "Finland i 19:e seklet" (1893) hade
han ock utfört pennteckningar. Fänrik-Ståls-bilderna
(summa 232 blad, utförda i olja, akvarell, kolteckning
eller pennteckning, verket utkom 1899) blefvo i sin
slående karakteristik, sin enkla, strama stil hans mest
betydande verk på teckningens område och jämte de
nyssnämnda väggmålningarna hans märkligaste arbete inom
den fosterländska konsten (de tillhöra Konstföreningen
i Hälsingfors). — Äfven som porträttmålare utöfvade
han en frodig och omfattande verksamhet. Bland de
mera officiella porträtt han utförde äro grupper af
Kejsar Alexander III:s barn (1881) och
Storfurst Vladimirs barn (1882),
Prins Karl (1891, i konung Oskar II:s ego),
Prinsessan Marie af Danmark (1894),
Kejsar Nikolaus II (1896),
Arf-prinsessan af Sachsen-Meiningen.
Bland hans öfriga porträtt märkas landtmarskalken
von Born (1878, finska riddarhuset),
Konstnärens moder (1884),
Pasteur i sitt laboratorium,
hans mest ryktbara målning (1885, Sorbonne i Paris),
Fru Pasteur, skulptören V. Vallgren med fru
(dubbelporträtt i pastell, 1886, Göteborgs museum),
Z. Topelius (1889, universitetet i Hälsingfors),
borgarståndets talman A. J. Kurtén (s. å., ständerhuset därst.),
Viktor Rydberg (1892—93, Stockholm, Nationalmuseum,
ett senare exemplar i Nylands studentafdelning, Hälsingfors),
danske konstnären Pietro Krohn med sin son (1894),
D:r Roux i Paris, framställd på sin föreläsningskateder (1895), och
prof. Mittag-Leffler (1896). Dessutom från de senaste åren läkaren,
prof. Johannes Runeberg, framställd vid en sjukbädd
(Konstföreningen i Hälsingfors), sångerskan Aino Ackté
(i helfigur, stående på scenen, belyst af rampljuset, 1901, Konstföreningen i Hälsingfors),
skådespelerskan Ida Aalberg (helfigur. 1902, Finska teatern därst.),
ett par smärre, spirituella damporträtt,
fröken E. Lindberg (1898, Finska konstföreningen),
Elli Grahn (1903) samt gruppbild af ordförandena för Viborgs stadsfullmäktige
(tillhör Viborgs stad). — E:s konst var i främsta rummet intelligent, genombildad,
förfinad, skicklig. Han var i själfva verket en mera
mottaglig än själfskapande ande, en outtröttlig försökare
på olika konstområden liksom inom olika tekniska förfaringssätt
(flera etsningar af honom finnas i Nationalmuseum). För
Finland blef han vågbrytare och förnyare, den förste
friluftsmålaren, införde moderna uppslag och idéer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>