nedhöggs eller såldes som slafvar. E:s fall blef en af de viktigaste anledningarna till andra korståget (1147—49). Korsfararna återtogo det likväl icke. 1391 blef E. fullkomligt förstördt af mongolerna under Timur. Sedan 1637 har det lydt under osmanerna och har under deras välde ånyo uppblomstrat, utan att dock lyckas återvinna sin forna betydelse för Eufrathandeln. Ruiner af kloster och eremitceller samt befästningar från korstågstiden bära ännu vittne om E:s växlingsrika historia. Jfr Duval, "Histoire politique, religieuse et littéraire d'Édesse jusqu'à la première croisade" (i "Journal asiatique" 1891—92). Den bästa beskrifningen af det nutida E. (Orfa) ges af E. Sachau i hans "Reise in Syrien und Mesopotamien" (1883). Jfr äfven Martin, "Les origines de l'église d'Édesse" (1889). Om den s. k. Abgarusbilden från E. se Abgar och Kristusbilder. (V. S—g.) Edestad, socken i Blekinge län, Medelsta härad. 3,310 har. 1,149 inv. (1905). Annex till Hjortsberga, Lunds stift, Medelsta kontrakt. Edet, municipalsamhälle i Fuxerna socken af Älfsborgs län. Se Lilla Edet. Edfe (Edfa, Etfeh), forntidens Afroditopolis, ort i egyptiska länet Girge, vid kanalen från Sohag till Siut. 6,569 inv. (1897). Fordom hufvudstad i 10:e nomos af Öfre Egypten. Edfeldt, Hans, universitetslärare, filosofisk skriftställare, f. 28 juni 1836 i Ed, Västernorrlands län, student i Uppsala 1861, egnade sig med ifver åt filosofiens studium och åtnjöt därvid Boströms undervisning, äfven sedan denne 1863 afgått som emeritus och ända till hans död. E. blef filos. kandidat 1867, docent i praktisk filosofi 1868, filos. doktor 1869, var längre tider förordnad att förestå professuren i nämnda ämne och fick 1896 professors n. h. o. v. Han har genom flitig skriftställarverksamhet sökt närmare utföra Boströms läror, företrädesvis på den praktiska filosofiens område, och utgifvit Boströms "Samlade skrifter" (bd 1 och 2 1883, bd 3, i förening med E. J. Keyser, 1891). Edforsen. Se Indalsälfven.

Fig. 1. Edfu-templet (pylonen samt därbakom förgården och försalen).

Fig. 2. Plan af templet i Edfu.

Edfu (hierogl. Ṭebt, äfven Beḥtet, kopt. Atbo, lat. Apollinopolis magna), stor arabby i Öfre Egypten, på vänstra Nilstranden. Omkr. 14,000 inv. (1897). E., fordom hufvudstad i 2:a nomos af Öfre Egypten, är bekant för sitt åt solguden Horus helgade, ännu synnerligen väl bibehållna tempel. Dess första grundläggning sammanhänger med Horus' seger öfver mörkrets furste Set-Typhon. Af den på västra ytterväggen befintliga byggnadsurkunden framgår, att templets ombyggnad påbörjades 23 aug. 237 f. Kr. under den 3:e af Ptolemaierna, Euergetes I, och afslutades 5 dec. 57 f. Kr. under Ptolemaios XIII. Det utgräfdes på 1850-talet af fransmannen Mariette. Templets pylon mäter på flyglarna öfver 30 m. i höjd. Dess fasad håller 76 m. i bredd. I pylonens inre finnas trappor, som leda upp till de bägge tornens tinnar. Den stenlagda förgården (peristylsalen) år på tre sidor omgifven af tillsammans 32 pelare. Från förgården inträder man i den första hypostylsalen, "försalen" (E; se plan å sp. 1346), som har 18 kolonner, däraf 6 till halfva höjden dolda i skiljemuren mot peristylsalen. Samma rikedom på inskrifter och bilder möter här som i peristylsalen; taket upptages af astronomiska framställningar. Till v. och h. om ingången till hypostylsalen ligga två små kamrar: den till vänster (b) var reningskammaren, där Farao förrättade sin tvagning, innan han fortsatte till sanktuariet; den till höger (a) var templets bibliotek. På den första hypostylsalen följer en andra, kallad "praktsalen" (D), som uppbäres af 12 pelare, smyckade med blomsterkapitäl. Härifrån leda två portar, åt ö. och v., genom sidorum till gången, som omsluter hela bortre delen af templet — genom den östra infördes de fasta offerföremålen, genom den västra de flytande. Ytterligare två sidorum stå i förbindelse med den andra hypostylsalen, af hvilka det i nordvästra hörnet belägna tjänstgjorde såsom tempellaboratorium. Två mindre salar följa därpå: "offerbordssalen" (C) och "den mellersta salen" (B). På bägge sidor om dessa leda trappor upp till templets tak. Vid processionerna tågade man vanligen upp genom den östra trappan och ned genom den västra i öfverensstämmelse med solens dagliga lopp. Trappornas väggar äro rikt smyckade med bilder. Tempeltaket saknar ofvantill inskrifter. Den andra (B) af nu nämnda salar (i riktning mot sanktuariet) har äfven sidorum: till vänster Min-Amons, fruktbarhetens gudomlighets, kammare; till höger ytterligare ett par kamrar, helgade nyårsfestens firande. Man är nu framme vid sanktuariet. Detta rum (A) har en serie reliefer, skildrande de ceremonier, hvilka föregå Faraos skådande af den gudabild, som här har sin plats i ett väldigt naos, en urholkad monolit af ljusröd granit, fordom gömmande den gyllene falken, symbolen af Horus, E:s gud. I sanktuariet förvarades den heliga båt, på hvilken solguden bars vid högtiderna. Rundt omkring sanktuariet finnes en rad smårum, en del helgad åt någon Horus underordnad gudomlighet, en