del förvaringsrum för till kulten hörande föremål. Under dessa ligga, djupt under templets golf, E:s kryptor, gömställen för templets dyrbarheter. Korridoren (F), som ligger mellan ringmuren (G) och templets centrala delar, har en rikedom af hieroglyfer och bildliga framställningar. — Förutom Horustemplet har E. ännu en gammal helgedom, "födelsehuset", där Horus födelse högtidligen firades. -st -son. Edgar [e'dgə] l. Eadgar, angelsaxiska furstar. 1. E., Edmund I:s son, f. 944, d. 975, utropades 957 till konung öfver Northumbria och Mercia, hvilka gjort uppror mot hans broder Edwy i Wessex, och blef efter dennes död 959 erkänd som konung äfven där. Rikets nyvunna enhet symboliserades genom E:s högtidliga kröning i Bath. Den berömde Dunstan var under E. själen i regeringen. Själf påverkades E. troligen i sina styrelsegrundsatser af sina släktförbindelser med Ottonerna i Tyskland. Hans regering var fredlig, och för senare tider stod det då rådande tillståndet, "E:s lag", som ett ideal. 2. E. the Ætheling, Edmund Järnsidas sonson och Edvards son, var född i Ungern, dit hans fader hade måst fly undan Knut den stores förföljelser, valdes efter Harald Godwinssons död (1066) till konung i England af ett parti i norr, men måste redan i dec. s. å. underkasta sig Vilhelm Eröfraren. Ett par år senare flydde han till konung Malcolm Canmore i Skottland, som gaf honom skydd och 1074 gifte sig med hans syster. E:s upprepade försök att med hjälp än af skottar, än af danskar undantränga Vilhelm och hans normander misslyckades ständigt. Under Vilhelm Rufus uppgaf han 1091 alldeles sina tronanspråk, deltog till en tid i korståget 1099 och dog i England vid hög ålder under Henrik I:s regering. Han var den siste manlige ättlingen af den gamla angelsaxiska konungastammen. V. S—g. Edgehill [e'dʃhi'l]. Se Burford. Edgeworth [e'dʃωəth]. 1. Henry Essex E. de Firmont, Ludvig XVI:s biktfader, f. 1745 i Edgeworthstown, grefsk. Longford på Irland, som son af en till katolicismen öfvergången engelsk präst, uppfostrades hos jesuiterna i Toulouse och studerade vid Sorbonne, hvarpå han 1777 blef biktfader åt madame Elisabeth, Ludvig XVI:s syster. Under revolutionen höll E., som tillhörde "de edvägrande prästerna", sig dold i Choisy under namnet Essex, men skyndade till den lifdömde konungens sida, då denne önskade honom till sin siste själasörjare. Hans berömda ord till Ludvig, då denne skulle bestiga schavotten: "Fils de Saint-Louis, montez au ciel" (Son af den hel. Ludvig, uppstig till himmelen), äro emellertid en senare uppdiktning. Efter skräckväldet, då han under ständig lifsfara höll sig dold i Frankrike, begaf han sig 1796 till England, där han afslog en af Pitt erbjuden pension, och slöt sig sedan till "Ludvig XVIII", hvars allmoseutdelare han blef. Med uppoffrande trohet följde han denne på hans irrfärder och dog 29 juli 1807 i Mitau. E:s Mémoires, som väsentligen skildra hans vistelse i Frankrike under revolutionen, utgåfvos 1815 i England af C. Sneyd Edgeworth (i fransk öfv. s. å.; omtryckta i Barrières "Bibliothèque des mémoires relatifs à la révolution française", d. 9, 1847), hans Lettres af Élise de Bon 1818 E. A—t. <img l>

2. Maria E., den föregåendes kusins dotter, engelsk romanförfattarinna, f. 1767, tillbragte från 1782 nästan hela sitt lif på ett familjegods vid Edgeworthstown, i grefsk. Longford på Irland, och dog där 1849. Hennes först offentliggjorda skrift var Letters to literary ladies (1795). Därefter skref hon ett pedagogiskt arbete, Essays on a practical education (1798), som hon författade i förening med sin fader, Richard Lovell E. (d. 1817). Sitt rykte vann hon företrädesvis genom sina romaner, bl. a. Castle Rackrent, kanske den bästa (1800), Belinda (1801), Popular tales (1804), Tales of fashionable life (1809—12), Patronage (1814), Ormond (1817) samt Helen (1834). Stort bifall vunno äfven hennes berättelser för ungdom, Rosamond (1822) och Harry and Lucy (1825) m. fl. Många af hennes arbeten ära öfversatta på svenska. — Miss E. intager ett framstående rum inom den engelska litteraturen, förnämligast genom sina teckningar af irländska folkets karaktär och seder — skildringar, som föranledde W. Scott att på liknande sätt behandla Skottlands folklif och minnen. Hennes berättelser utmärka sig för raskt framställningssätt, liflig fantasi samt klart och rent språk. I åtskilliga af dem gör den didaktiska tendensen sig alltför mycket gällande. Hennes arbeten utkommo 1824 i 14 bd och 1870 i 10 bd. Litt.: Francis Anne Edgeworth, "A memoir of M. E." (3 bd, 1867), Zimmern, "M. E." (i serien "Eminent women", 1883). (J. M.) Edgeworth [e'dʃωəth], Francis Ysidro, engelsk nationalekonom, f. 1845 i Edgeworthstown på Irland, blef docent i logik i Oxford och professor i nationalekonomi i London samt är sedan 1891 professor i det senare ämnet i Oxford. Han tillhör i utpräglad grad den moderna teoretisk-matematiska riktningen inom nationalekonomien och har efter dess metod upptagit en stor mängd af de svåraste teoretiska problemen inom sin vetenskap till en mycket skarpsinnig behandling. Bland hans arbeten i bokform märkes Mathematical psychics (1881). De flesta resultaten af sina studier har han emellertid nedlagt i tidskriften "Economic journal", som han redigerat alltsedan dess uppkomst, 1891. I tullfrågan har han liksom de fleste af de engelske teoretiske nationalekonomerna ingripit på frihandelssidan. E. Hkr. Edgeworth de Firmont. Se Edgeworth 1. Edgeworthia, bot., växtsläkte af fam. Thymelæaceæ, med 2 arter i Himalaya och östra Asien. Af E. Gardneri (E. papyrifera), mitsumata, ett meterhög buske, framställes japanskt papper. Jfr Thymelæaceæ. G. L—m. Edgren. 1. August Hjalmar E., universitetslärare, språkforskare, skald, f. 18 okt. 1840 på Östanå bruk i Värmland, blef 1858 student i Uppsala och inskref sig kort därefter som volontär vid Värmlands regemente. 1860 aflade han officersexamen, men tog redan 1861 afsked för att å