Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
del förvaringsrum för till kulten hörande
föremål. Under dessa ligga, djupt under templets
golf, E:s kryptor, gömställen för templets
dyrbarheter. Korridoren (F), som ligger mellan
ringmuren (G) och templets centrala delar,
har en rikedom af hieroglyfer och bildliga
framställningar. — Förutom Horustemplet har
E. ännu en gammal helgedom, "födelsehuset",
där Horus födelse högtidligen firades.
-st -son.
Edgar [e’dgə] l. Eadgar, angelsaxiska
furstar. 1. E., Edmund I:s son, f. 944, d. 975,
utropades 957 till konung öfver Northumbria och
Mercia, hvilka gjort uppror mot hans broder Edwy
i Wessex, och blef efter dennes död 959 erkänd som
konung äfven där. Rikets nyvunna enhet symboliserades
genom E:s högtidliga kröning i Bath. Den berömde
Dunstan var under E. själen i regeringen. Själf
påverkades E. troligen i sina styrelsegrundsatser af
sina släktförbindelser med Ottonerna i Tyskland. Hans
regering var fredlig, och för senare tider stod det
då rådande tillståndet, "E:s lag", som ett ideal.
2. E. the Ætheling, Edmund Järnsidas
sonson och Edvards son, var född i Ungern, dit
hans fader hade måst fly undan Knut den stores
förföljelser, valdes efter Harald Godwinssons
död (1066) till konung i England af ett parti i
norr, men måste redan i dec. s. å. underkasta sig
Vilhelm Eröfraren. Ett par år senare flydde han
till konung Malcolm Canmore i Skottland, som gaf
honom skydd och 1074 gifte sig med hans syster. E:s
upprepade försök att med hjälp än af skottar, än
af danskar undantränga Vilhelm och hans normander
misslyckades ständigt. Under Vilhelm Rufus uppgaf
han 1091 alldeles sina tronanspråk, deltog till en
tid i korståget 1099 och dog i England vid hög ålder
under Henrik I:s regering. Han var den siste manlige
ättlingen af den gamla angelsaxiska konungastammen.
V. S—g.
Edgehill [e’dʃhi’l]. Se Burford.
Edgeworth [e’dʃωəth]. 1. Henry Essex E. de Firmont,
Ludvig XVI:s biktfader, f. 1745 i Edgeworthstown,
grefsk. Longford på Irland, som son af en till
katolicismen öfvergången engelsk präst, uppfostrades
hos jesuiterna i Toulouse och studerade vid Sorbonne,
hvarpå han 1777 blef biktfader åt madame Elisabeth,
Ludvig XVI:s syster. Under revolutionen höll E.,
som tillhörde "de edvägrande prästerna", sig dold
i Choisy under namnet Essex, men skyndade till den
lifdömde konungens sida, då denne önskade honom
till sin siste själasörjare. Hans berömda ord till
Ludvig, då denne skulle bestiga schavotten: "Fils de
Saint-Louis, montez au ciel" (Son af den hel. Ludvig,
uppstig till himmelen), äro emellertid en senare
uppdiktning. Efter skräckväldet, då han under ständig
lifsfara höll sig dold i Frankrike, begaf han sig
1796 till England, där han afslog en af Pitt erbjuden
pension, och slöt sig sedan till "Ludvig XVIII",
hvars allmoseutdelare han blef. Med uppoffrande
trohet följde han denne på hans irrfärder och dog
29 juli 1807 i Mitau. E:s Mémoires, som väsentligen
skildra hans vistelse i Frankrike under revolutionen,
utgåfvos 1815 i England af C. Sneyd Edgeworth (i
fransk öfv. s. å.; omtryckta i Barrières "Bibliothèque
des mémoires relatifs à la révolution française",
d. 9, 1847), hans Lettres af Élise de Bon 1818
E. A—t.
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>