Jonathan E. d. y. (se nedan), dottersonen Timothy Dwight (se d. o.) och Lyman Beecher (se Beecher 1). Jfr A. V. G. Allen, "Life of Jonathan E." (Boston 1889). 2. Jonathan E. d. y., den föregåendes son, f. 1745, d. 1801, hade ett lefnadslopp, som förunderligt liknade faderns, i det att han 1795 af samma skäl som denne nödgades lämna sin församling (i Whitehaven, där han verkat sedan 1769), därefter tillbragte några år i sträng afskildhet och afled kort efter det han tillträdt föreståndarbefattningen vid Schenectady college i staten New York. Han utgaf och tolkade flera af faderns skrifter, utgaf 1797 själfständigt A dissertation concerning liberty and necessity och gjorde sig känd äfven som skicklig indianfilolog. Hans samlade skrifter utgåfvos (2 bd, 1842) af hans sonson, teologen Tryon Edwards. V. S—g. Edwards [e’dωədṡ], Bryan, engelsk historieskrifvare, f. 1743, d. 1800, förvärfvade som köpman i Västindien 1759—92 stor förmögenhet och blef 1796 parlamentsledamot. Han är bekant dels som motståndare till slafveriets afskaffande, dels genom sin sakrika västindiska historia, History of the british colonies in the West Indies (2 bd, 1793, i senare uppl. tillökad med författarens själfbiografi och en skildring af fransmännens välde på San Domingo). V. S—g. Edwards [e’dωədṡ, fr. utt. ädvār], Henri Milne-E. och Alphonse Milne-E., franska naturvetenskapsmän. Se Milne-Edwards. Edwards [e’dωədṡ], Amelia Ann Blanford, engelsk författarinna, f. 1831, d. 1892, utgaf många böcker för ungdom, bl. a. Barbara's history (1864; "Barbaras historia", 1876), samt romaner, bl. a. Half a million of money (1865; 2:a uppl. 1868; "En half million!", 1867) och Lord Brackenbury (1880; 2:a uppl. 1881; sv. öfv. 1880), Ballads (1865), resebeskrifningar, t. ex. A thousand miles up the Nile (1877; 2:a uppl. 1888) m. m. öfversatt är vidare "En förlofning" 1889. Edvards ö. Se Prins Edvards ö. Edvin l. Eadwine, konung i Northumberland, f. omkr. 585, var son till Ella, konung i Deira, slog 617 med hjälp från Östangeln Ethelfrid, konungen i Bernicia, hvilken inkräktat Deiras tron och förenat Bernicia och Deira till en stat under namnet Northumberland, samt gjorde sig till konung i detta rike. I n. utbredde han sitt välde till floden Forth, och gränsen skyddades där af den befästa orten Edinburgh (Eadwinesburh). Västerut underlade sig E. öarna Anglesey och Man, och s. om Humber erkändes han som öfverherre öfverallt, utom i Kent, som styrdes af hans svåger och bundsförvant Edbald. "Han härskade så öfver Britannien som ingen konung af engelskt blod före honom". 625 äktade han den kentiska konungadottern Ethelburgha (Æthelburh), som var kristen. Genom henne och den henne åtföljande missionsbiskopen Paulinus lät han jämte sitt rikes stormän omvända sig till kristendomen och mottog själf dopet påskdagen 627. Bekämpande en hednisk reaktion, som leddes af hans lydfurste Penda, konung af Mercia, samt den walesiske konungen Cadwallon, stupade E. i ett slag vid Heathfield (Hatfield i Yorkshire) 633. Sedermera firades 4 okt. som "S:t E:s, konungens och martyrens dag". (V. S—g.) Edwy [e'dωi] l. Eadwig, angelsaxisk konung, Edmund I:s son, d. 958, efterträdde 955 som halfvuxen yngling sin farbroder Edred på tronen i Wessex. Han landsförvisade den mäktige Dunstan, då denne med stöd af kanoniska lagen ville hindra hans giftermål med sin släkting Elgiva (Ælfgifu). Därefter utbröt ett uppror, hvilket hade till följd, att Mercia och Northumberland skilde sig från Wessex och valde E:s broder Edgar till konung, och ärkebiskop Odo af Canterbury genomdref då med våld den unge konungens skilsmässa. (V. S—g.) Edzard, grefvar af Ostfriesland. 1. E. I. Se Ostfriesland. — 2. E. II, den föregåendes sonson, son till Enno II af Ostfriesland och Anna af Oldenburg, f. 24 juni 1532, d. 1 mars 1599, erhöll redan 1540 grefvevärdigheten efter sin fader. Vid afslutandet af handelstraktaten i Emden (1557) väcktes fråga om giftermål mellan honom och Gustaf I:s dotter Katarina. Giftermålsunderhandlingarna drogo dock något ut på tiden, så att bilägret ej firades förrän 1 okt. 1559. Någon politisk vinst för Sverige medförde väl icke denna förbindelse, ty E:s land var ingalunda mäktigt, och dessutom låg grefven i långvariga tvister med sin broder Johan om grefskapets delning; men den var ej alldeles utan betydelse för Sveriges handel. Till Emden afgingo ofta svenska skepp, och särskildt åt hertig Karl fingo grefven och hans gemål vara ombud i affärer. E. säges hafva varit "en behaglig och mild herre, något stammande, men skickelig i alla ridderliga öfningar". Fr. W. Edzardi, Anton, tysk filolog, f. 1849, d. 1882, studerade under Möbius och Zarncke, blef filos. doktor 1873, docent i Leipzig 1876 och e. o. professor därstädes 1882. Hans första arbeten röra den medelhögtyska poetiska litteraturen, men såsom universitetslärare egnade han sig nästan uteslutande åt den fornisländska litteraturen, dels såsom öfversättare, dels såsom litteraturhistoriker. Ad. N—n. Edzmiatsin, berömdt armeniskt kloster. Se Etjmiadzin. Edåsa, socken i Skaraborgs län, Gudhems härad. 2,588 har. 475 inv. (1905). Annex till Varola, Skara stift, Kåkinds kontrakt. E. och Ljunghem hafva gemensam kyrka, benämnd Edhem. Edåsa kyrka är ett museum åt Västergötlands fornminnesförening. E. E., på räkningar förkortning för lat. erroribus exceptis l. eng. errors excepted, "med förbehåll för möjliga fel". <img l>

Eeckhout [ēkhaot], Gerbrand van den, holländsk porträtt- och historiemålare, f. 1621 i Amsterdam, d. där 1674, var en af Rembrandts förnämste lärjungar (1635—40) och en af dem, som stodo mästaren närmast; ibland kom han i sina imitationer läraren så nära, att hans arbeten ännu icke alltid säkert kunnat särskiljas från dennes. Han målade porträtt samt genre- och historietaflor. Bland hans berömdaste arbeten räknas