Situationsplan af Efesos.

Ajasoluk l. Ajaslik. Där låg ock, på den västra sluttningen, den urgamla helgedomen till den af invånarna i Mindre Asien dyrkade naturgudinna, som sedermera af grekerna likställdes med Artemis (se vidare Artemis, sp. 94). De äldste invånarna uppgifvas ha varit karier och fenicier. Sedermera helleniserades staden genom jonier. På grund af sitt läge, med en förträfflig hamn (Panormos, nu fullständigt igenslammad), vid ändan af en stor handelsväg från det inre af landet och i närheten af en fruktbar slätt, höjde sig E. snart till rikedom och makt och intog en framstående ställning i det joniska tolfstatsförbundet. Konung Lysimachos flyttade 287 f. Kr. staden mot v., i dalen mellan bergen Pion och Koressos. Stadens förnämsta byggnad, Dianatemplet (Artemision), låg från denna tid utanför den egentliga staden. Dess uppförande (i dess äldsta grekisk-joniska gestalt) daterar sig ifrån 6:e årh. f. Kr., då Chersifron och Metagenes skola ha påbörjat det; fullbordadt blef det först lång tid därefter af Paionios och Demetrios. Efter att ha uppbrunnit 356, antändt af Herostratos, uppbyggdes det ännu praktfullare af Alexander den stores arkitekt Deinokrates, så att det räknades bland världens 7 underverk. Dess dimensioner voro väldiga; det var den helleniska forntidens största och praktfullaste tempel, 131 m. långt och 69 m. bredt, med 127 joniska pelare af 18 m. höjd. Af Nero beröfvades det sina skatter, förstördes sedan af goterna (263 e. Kr.), blef därpå återställdt igen, men fick så förfalla. — Utsikten till rik handelsvinst lockade tidigt flera judar till E., som därför ock kom att spela en stor roll i den första kristna tiden. Paulus predikade där kristendomen på sin 2:a missionsresa, och på den 3:e resan uppehöll han sig där i nära 3 år (Apg. 18: 19; 19; 20: 31). Sedermera skall ock (enligt Ireneus och Polykrates) aposteln Johannes ha flyttat till E. och därifrån utöfvat en betydande verksamhet. 431 hölls i E. det 3:e ekumeniska mötet och 449 den s. k. röfvarsynoden. Sedan staden genom plundringar, jordbäfningar, hamnens igengrundning m. m. råkat i förfall, förlorade man t. o. m. minnet af platsen för det berömda Dianatemplet, till dess att engelsmannen J. T. Wood efter sjuårigt sökande återfann den. E. S—e. De första arkeologiska gräfningarna i E. anställdes af Wood 1863 och hade till uppgift att frilägga resterna af den berömda Artemishelgedomen, som låg i den äldre staden nedanför kullen Ajasoluk. Wood återfann det hellenistiska tempel, som byggts till ersättning för det tempel, som förstördes genom den herostratiska branden 356 f. Kr.; dess kolonner voro nedtill smyckade med rundtomkring löpande reliefer, af hvilka åtskilliga förvaras i British museum. Därjämte anträffade Wood arkitekturstycken från det äldre tempel, som på