Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eganderätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under konventionens skydd inbegripas böcker,
broschyrer och alla andra skrifter, dramatiska
eller dramatisk-musikaliska arbeten, musikaliska
kompositioner med eller utan text, teckningar,
taflor, bildhuggeriarbeten, gravyrer, litografier,
illustrationer, land- och sjökartor; planteckningar,
croquiser och plastiska arbeten, afseende geografi,
topografi, arkitektur eller vetenskap i allmänhet
- med ett ord, hvarje arbete på det litterära,
vetenskapliga och artistiska området, som kan
offentliggöras, utan afseende på det trycknings-
eller reproduktionssätt, hvarpå detta sker.
Den viktiga öfversättningsfrågan regleras på
följande sätt. Författare, som äro undersåtar i något
af unionens länder, eller deras rättsinnehafvare
åtnjuta i de öfriga länderna uteslutande rätt att
öfversatta eller låta öfversatta sina arbeten under
tidrymd af tio år från originalets offentliggörande i
något af unionens länder. (Tilläggsakten inför här
den förändringen, att öfversättning skyddas lika
länge som originalet, så vida författaren inom
tio år efter originalets utgifvande offentliggör i
något unionsland en öfversättning på det språk, för
hvilket skyddet skall tagas i anspråk.) Beträffande
arbeten, som utkomma häftevis, räknas de tio
åren från offentliggörandet af originalets sista
häfte. Med afseende på arbeten, som bestå af flera
med mellantider offentliggjorda band, äfvensom
på meddelanden eller häften, som offentliggöras
af litterära eller vetenskapliga samfund eller af
enskilda, betraktas vid beräkningen af de tio åren
hvarje band, meddelande eller häfte som ett särskildt
arbete. 31 dec. det år, då arbetet utkom, betraktas
som den dag, på hvilken det offentliggjordes. Tillåtna
öfversättningar skyddas såsom originalarbeten. De
åtnjuta sålunda med hänsyn till icke-auktoriseradt
eftertryck det skydd, som ofvan bestämmes i art. 2
och 3. Där fråga är om ett arbete, till hvilket
öfversättningsrätten är fri, kan öfversättaren icke
hindra, att detta arbete öfversattes af annan.
Bestämmelserna i art. 2 ega tillämpning på
det offentliga uppförandet af dramatiska eller
dramatisk-musikaliska arbeten, ehvad dessa redan
blifvit offentliggjorda eller icke. Författare
till dylika arbeten eller deras rättsinnehafvare
skola, så länge öfversättningsrätten dem uteslutande
tillkommer, ömsesidigt vara skyddade mot offentligt
uppförande af icke auktoriserad öfversättning af
deras arbeten. Bestämmelserna i art. 2 ega likaledes
tillämpning på offentligt uppförande af musikaliskt
arbete, som icke blifvit offentliggjordt eller,
om det blifvit offentliggjordt, hvars kompositör på
titelbladet eller i början af arbetet uttryckligen
förklarat, att han förbjuder dess offentliga
uppförande.
På tre områden är begagnandet af andras immateriella
arbete i större eller mindre mån tillåtet, näml. inom
journalistiken, undervisningslitteraturen och i fråga
om s. k. adaptationer o. d. Artiklar i tidningar
eller tidskrifter, som utkomma i något af unionens
länder, kunna återgifvas, på originalspråket eller i
öfversättning, i unionens öfriga länder, såvida icke
författaren eller utgifvaren uttryckligen förbjudit
det. (Enligt tilläggsakten kunna följetonger och
noveller icke utan vederbörligt tillstånd återgifvas
vare sig i original eller öfversättning.) Har
så ej skett, är återgifning tillåten, om källan
angifves. Beträffande tidskrifter är det tillräckligt,
att förbudet göres en gång i början af hvarje nummer. Ett
dylikt förbud har likväl ingen tillämpning på
artiklar, som diskutera politiska frågor, eller på
återgifvandet af dagliga nyheter eller blandade
meddelanden (faits divers). Rätten att företaga
lån från litterära eller konstnärliga arbeten för
krestomatier eller för publikationer, afsedda för
undervisningen eller af vetenskaplig karaktär,
bestämmes efter unionsländernas lagstiftning och
de särskilda öfverenskommelser, som nu gälla
eller framdeles komma att ingås dem emellan. Äfven
s. k. adaptationer, musikarrangemang etc. eller
icke-auktoriserade reproduktioner af litterära
eller konstnärliga arbeten äro otilllåtna, när de
äro endast reproduktioner af ett sådant arbete i
samma eller annan form med oväsentliga förändringar,
tillägg eller förkortningar, utan att de i öfrigt
hafva karaktären af ett nytt originalarbete. Vid
tillämpningen af denna bestämmelse skola de olika
unionsländernas domstolar, såframt anledning
därtill förefinnes, taga hänsyn till de i deras
resp. lagstiftningar gjorda förbehåll.
För att skaparna af de genom konventionen skyddade
arbetena må, till dess motsatsen bevisas, anses
såsom sådana och till följd däraf vara berättigade
att inför de olika unionsländernas domstolar väcka
åtal för eftertryck eller efterbildning, är det
tillräckligt, att deras namn på vanligt sätt äro
utsatta på arbetena. Vid anonyma eller pseudonyma
arbeten är den förläggare, hvars namn är angifvet
på arbetet, berättigad att föra talan å författarens
eller konstnärens vägnar. Han anses utan vidare bevis
för den anonyme eller pseudonyme författarens eller
konstnärens rättsinnehafvare. Domstolarna kunna
likväl alltid, om anledning därtill förefinnes,
fordra företeendet af ett af kompetent myndighet
utfärdadt intyg, att de enl. art. 2 af hemlandets
lagstiftning föreskrifna formaliteterna blifvit
iakttagna. Hvarje olofligt återgifvande af ett arbete
kan tagas i beslag vid införandet i de unionsländer,
där originalet åtnjuter lagligt skydd. (Tilläggsakten
utesluter orden "vid införandet".) Beslagtagandet eger
rum i öfverensstämmelse med hvarje lands särskilda
lagstiftning.
Konventionens bestämmelser få icke på något sätt göra
intrång i den rätt, som tillkommer regeringen i hvarje
unionsland att på lagstiftnings- eller administrativ
väg tillåta, öfvervaka eller förbjuda spridandet,
framställandet eller utställandet af hvarje arbete
eller alster, med hänsyn till hvilket vederbörande
myndighet eger att utöfva en sådan rätt.
Med afseende på konventionens återverkande kraft
stadgas, att med de förbehåll och på de villkor, som
komma att bestämmas genom gemensam öfverenskommelse,
konventionen eger tillämpning på alla de arbeten,
som i det ögonblick, då densamma träder i kraft,
ännu icke i sitt hemland blifvit allmän tillhörighet.
Regeringarna i unionsländerna förbehålla sig
hvar för sin del rätt att sinsemellan ingå
särskilda öfverenskommelser, för så vidt sådana
överenskommelser tillerkänna författarna och
konstnärerna eller deras rättsinnehafvare längre
gående rättigheter än unionen eller innehålla andra
bestämmelser, som icke stå i strid med konventionen.
En "Byrå för den internationella unionen till
skyddande af litterära och artistiska arbeten", för
hvilken omkostnaderna bestridas af förvaltningarna
i samtliga unionsländerna, står under Schweiziska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
