Under konventionens skydd inbegripas böcker, broschyrer och alla andra skrifter, dramatiska eller dramatisk-musikaliska arbeten, musikaliska kompositioner med eller utan text, teckningar, taflor, bildhuggeriarbeten, gravyrer, litografier, illustrationer, land- och sjökartor; planteckningar, croquiser och plastiska arbeten, afseende geografi, topografi, arkitektur eller vetenskap i allmänhet - med ett ord, hvarje arbete på det litterära, vetenskapliga och artistiska området, som kan offentliggöras, utan afseende på det trycknings- eller reproduktionssätt, hvarpå detta sker. Den viktiga öfversättningsfrågan regleras på följande sätt. Författare, som äro undersåtar i något af unionens länder, eller deras rättsinnehafvare åtnjuta i de öfriga länderna uteslutande rätt att öfversatta eller låta öfversatta sina arbeten under tidrymd af tio år från originalets offentliggörande i något af unionens länder. (Tilläggsakten inför här den förändringen, att öfversättning skyddas lika länge som originalet, så vida författaren inom tio år efter originalets utgifvande offentliggör i något unionsland en öfversättning på det språk, för hvilket skyddet skall tagas i anspråk.) Beträffande arbeten, som utkomma häftevis, räknas de tio åren från offentliggörandet af originalets sista häfte. Med afseende på arbeten, som bestå af flera med mellantider offentliggjorda band, äfvensom på meddelanden eller häften, som offentliggöras af litterära eller vetenskapliga samfund eller af enskilda, betraktas vid beräkningen af de tio åren hvarje band, meddelande eller häfte som ett särskildt arbete. 31 dec. det år, då arbetet utkom, betraktas som den dag, på hvilken det offentliggjordes. Tillåtna öfversättningar skyddas såsom originalarbeten. De åtnjuta sålunda med hänsyn till icke-auktoriseradt eftertryck det skydd, som ofvan bestämmes i art. 2 och 3. Där fråga är om ett arbete, till hvilket öfversättningsrätten är fri, kan öfversättaren icke hindra, att detta arbete öfversattes af annan. Bestämmelserna i art. 2 ega tillämpning på det offentliga uppförandet af dramatiska eller dramatisk-musikaliska arbeten, ehvad dessa redan blifvit offentliggjorda eller icke. Författare till dylika arbeten eller deras rättsinnehafvare skola, så länge öfversättningsrätten dem uteslutande tillkommer, ömsesidigt vara skyddade mot offentligt uppförande af icke auktoriserad öfversättning af deras arbeten. Bestämmelserna i art. 2 ega likaledes tillämpning på offentligt uppförande af musikaliskt arbete, som icke blifvit offentliggjordt eller, om det blifvit offentliggjordt, hvars kompositör på titelbladet eller i början af arbetet uttryckligen förklarat, att han förbjuder dess offentliga uppförande. På tre områden är begagnandet af andras immateriella arbete i större eller mindre mån tillåtet, näml. inom journalistiken, undervisningslitteraturen och i fråga om s. k. adaptationer o. d. Artiklar i tidningar eller tidskrifter, som utkomma i något af unionens länder, kunna återgifvas, på originalspråket eller i öfversättning, i unionens öfriga länder, såvida icke författaren eller utgifvaren uttryckligen förbjudit det. (Enligt tilläggsakten kunna följetonger och noveller icke utan vederbörligt tillstånd återgifvas vare sig i original eller öfversättning.) Har så ej skett, är återgifning tillåten, om källan angifves. Beträffande tidskrifter är det tillräckligt, att förbudet göres en gång i början af hvarje nummer. Ett dylikt förbud har likväl ingen tillämpning på artiklar, som diskutera politiska frågor, eller på återgifvandet af dagliga nyheter eller blandade meddelanden (faits divers). Rätten att företaga lån från litterära eller konstnärliga arbeten för krestomatier eller för publikationer, afsedda för undervisningen eller af vetenskaplig karaktär, bestämmes efter unionsländernas lagstiftning och de särskilda öfverenskommelser, som nu gälla eller framdeles komma att ingås dem emellan. Äfven s. k. adaptationer, musikarrangemang etc. eller icke-auktoriserade reproduktioner af litterära eller konstnärliga arbeten äro otilllåtna, när de äro endast reproduktioner af ett sådant arbete i samma eller annan form med oväsentliga förändringar, tillägg eller förkortningar, utan att de i öfrigt hafva karaktären af ett nytt originalarbete. Vid tillämpningen af denna bestämmelse skola de olika unionsländernas domstolar, såframt anledning därtill förefinnes, taga hänsyn till de i deras resp. lagstiftningar gjorda förbehåll. För att skaparna af de genom konventionen skyddade arbetena må, till dess motsatsen bevisas, anses såsom sådana och till följd däraf vara berättigade att inför de olika unionsländernas domstolar väcka åtal för eftertryck eller efterbildning, är det tillräckligt, att deras namn på vanligt sätt äro utsatta på arbetena. Vid anonyma eller pseudonyma arbeten är den förläggare, hvars namn är angifvet på arbetet, berättigad att föra talan å författarens eller konstnärens vägnar. Han anses utan vidare bevis för den anonyme eller pseudonyme författarens eller konstnärens rättsinnehafvare. Domstolarna kunna likväl alltid, om anledning därtill förefinnes, fordra företeendet af ett af kompetent myndighet utfärdadt intyg, att de enl. art. 2 af hemlandets lagstiftning föreskrifna formaliteterna blifvit iakttagna. Hvarje olofligt återgifvande af ett arbete kan tagas i beslag vid införandet i de unionsländer, där originalet åtnjuter lagligt skydd. (Tilläggsakten utesluter orden "vid införandet".) Beslagtagandet eger rum i öfverensstämmelse med hvarje lands särskilda lagstiftning. Konventionens bestämmelser få icke på något sätt göra intrång i den rätt, som tillkommer regeringen i hvarje unionsland att på lagstiftnings- eller administrativ väg tillåta, öfvervaka eller förbjuda spridandet, framställandet eller utställandet af hvarje arbete eller alster, med hänsyn till hvilket vederbörande myndighet eger att utöfva en sådan rätt. Med afseende på konventionens återverkande kraft stadgas, att med de förbehåll och på de villkor, som komma att bestämmas genom gemensam öfverenskommelse, konventionen eger tillämpning på alla de arbeten, som i det ögonblick, då densamma träder i kraft, ännu icke i sitt hemland blifvit allmän tillhörighet. Regeringarna i unionsländerna förbehålla sig hvar för sin del rätt att sinsemellan ingå särskilda öfverenskommelser, för så vidt sådana överenskommelser tillerkänna författarna och konstnärerna eller deras rättsinnehafvare längre gående rättigheter än unionen eller innehålla andra bestämmelser, som icke stå i strid med konventionen. En "Byrå för den internationella unionen till skyddande af litterära och artistiska arbeten", för hvilken omkostnaderna bestridas af förvaltningarna i samtliga unionsländerna, står under Schweiziska