Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eganderätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
edsförbundets uppsikt och arbetar under dess ledning. De
byrån åliggande förrättningar (bland hvilka sedan 1888
är Utgifvandet af "Le droit d’auteur", en tidskrift
ang. de frågor, som beröra unionens uppgift) bestämmas
efter gemensam öfverenskommelse mellan unionsländerna.
Konventionen kan underkastas revision till införande
af förbättringar, som afse att fullkomna unionens
system. Frågor af denna beskaffenhet, äfvensom sådana,
som från andra synpunkter äro af intresse för unionens
utveckling, behandlas vid konferenser, som successive
ega rum i unionens länder mellan delegerade från
dessa. Den första af dessa konferenser hölls i Paris
i april 1896. Ingen förändring i konventionen blir
för unionen gällande utan enhälligt samtycke af
de länder, som bilda densamma. De länder, som icke
deltagit i konventionen, men som inom sitt område
lämna det rättsskydd, som utgör konventionens
föremål, kunna på begäran erhålla tillstånd att
sluta sig till densamma. En dylik tillslutning skall
skriftligen meddelas schweiziska förbundsregeringen
och genom denna de öfriga staterna. Den medför,
utan vidare, antagande af alla de föreskrifter och
delaktighet i alla de fördelar, som äro stipulerade
i konventionen. De länder, som sluta sig till
konventionen, hafva likaledes rätt att när som helst
låta sina kolonier eller främmande besittningar
deltaga i densamma. För detta ändamål kunna de
antingen utfärda en allmän förklaring, hvarigenom
alla deras kolonier eller besittningar innefattas
i tillslutningen, eller uttryckligen nämna dem,
för hvilka den gäller, eller göra en inskränkning
genom att angifva dem, som undantagas. Konventionen
bringas till verkställighet tre månader efter
ratifikationernas utväxling och eger gällande kraft
intill utgången af det år, som räknas från den dag,
då uppsägning skett. En dylik uppsägning skall ske
hos den regering, som fått i uppdrag att mottaga
förklaring om anslutning. (Enligt tilläggsakten:
"hos schweiziska förbundsregeringen".) Den gäller
endast för det land, som anmält densamma. Genom
en tilläggsartikel bestämmes, att konventionen
icke skall utöfva någon inverkan på gällande
konventioner mellan de kontraherande länderna, för
så vidt dessa konventioner tillerkänna författare
eller konstnärer eller deras rättsinnehafvare mer
utsträckta rättigheter än dem, som unionen medgifver,
eller innehålla andra bestämmelser, som icke stå i
strid med konventionen. I "slutprotokollet" har en
del ytterligare detaljbestämmelser blifvit intagen.
Historik. Första uppslaget till konventionen
gafs af den till den litterära och artistiska
eganderättens främjande år 1878 bildade Association
littéraire et artistique internationale, som till
ett möte i Bern 1883 sammankallade representanter
för universitet, akademier, lärda sällskap samt
författar-, konstnärs- och förläggarföreningar. Där
utarbetades ett förslag till en allmän konvention,
som sedermera underställdes schweiziska regeringen
och af denna i omarbetadt skick tillsändes åtskilliga
andra stater med inbjudan till en officiell konferens
i frågan. Tvenne sådana kommo äfven till stånd i Bern
1884 och 1885, dit elfva makter (bland dem Sverige)
skickade representanter. Resultatet blef den slutliga
konventionen mellan de ofvannämnda staterna. För
öfriga makters anslutning till densamma äfvensom för
dess ytterligare utbildning och förbättring har nämnda
Association fortfarande varit verksam, särskildt
genom sina årligen återkommande kongresser. I Sverige
lät regeringen redan 1886 utarbeta ett förslag
till de förändringar i gällande lagstiftning, som
för en anslutning till konventionen ansågos nödiga;
själfva anslutningen afstyrktes emellertid af Svenska
bokförläggarföreningen och K. teatrarnas direktion. I
dec. 1894 ingaf Sveriges författarförening en petition
till regeringen i samma syfte: af de i saken hörda
auktoriteterna yttrade sig Publicistklubben,
bokförläggarföreningarna samt direktörerna för
K. operan och K. dramatiska teatern afstyrkande;
Mus. akademien förordade bifall då liksom 1887. Frågan
hänsköts till Lagbyråns behandling. Det förslag
till lagändringar, som regeringen förelade 1897 års
riksdag och som äfven vann dess bifall, innefattade
emellertid icke de för en anslutning till konventionen
nödiga bestämmelserna, och de motioner i detta syfte,
som inom båda kamrarna väcktes, afslogos. Men 1903
ingick författarföreningen med en förnyad hemställan
till regeringen, och denna gång hade de ofvannämnde
målsmännen för hithörande intressen intet annat att
erinra i principfrågan än att Sverige borde åtnöja
sig med att tillträda den ursprungliga konventionen
och lämna å sido 1896 års tilläggsakt. Den i
öfverensstämmelse med dessa uttalanden affattade
k. propositionen blef också af 1904 års riksdag
antagen, och 8 juli s. å. utfärdades konungens beslut
om Sveriges tillträde till 1886 års konvention.
Litt.: Lyon-Caen och Delalain, "Lois...... sur la
propriété littéraire et artistique" (1889-96),
Ask, "Om författarerätt, företrädesvis enligt
svensk lagstiftning" (1893), och Grundtvig,
"Kort fremstilling af forfatterretten" (1905).
Rphl.
Egandesyn, jur. Se Rågång.
Egard [ega’rd, egār], fr. égard, aktning, aktningsfull
uppmärksamhet, hänsyn, undseende.
Egbert (Ecgberht), angelsaxisk konung, f. omkr. 775,
d. 839, var son till en underkonung i Kent och omtalas
som tronkräfvare i Wessex 786 efter Cynewulfs död,
då emellertid Beorhtric blef konung, stödd af sin
mäktige svärfar, konung Offa af Mercia. E. måste
gå i landsflykt 789 och torde i 13 år ha vistats
vid Karl den stores hof. Han återvände hem efter
Beorhtrics död 802 och blef då, måhända genom Karl
den stores inflytande, utan strid erkänd som konung
i Wessex. Efter hvartannat besegrade han kelterna
i Cornwall (825), där hans välde sträckte sig till
floden Tamar, vann därpå sitt fädernerike Kent
med Surrey, Essex och Sussex samt förmådde 828—829
konungarna i Mercia, Östangeln och Northumberland att
erkänna hans öfverherrskap. Därmed hade E. medelbart
eller omedelbart förenat alla de angelsaxiska
småstaterna under sin spira. Mot slutet af hans
regering gjorde skandinaviska vikingar flera gånger
angrepp på England, så 834 vid Sheppey i Kent och 835
i Dorset. 837 lyckades E. besegra en stor, från Irland
kommande vikingahär, som vunnit understöd af Cornwalls
kelter, vid Hengestdune nära floden Tamar.
V. S—g.
Egby, socken i Kalmar län. Se Ekby 1.
Egdafylki. Se Agder.
Egder. Se Agder.
Egeberg, Kristian August, norsk läkare, f. 5 aug. 1809
i Kristiania, d. 6 juni 1874, student 1827, aflade
medicinsk ämbetsexamen 1833,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
