edsförbundets uppsikt och arbetar under dess ledning. De byrån åliggande förrättningar (bland hvilka sedan 1888 är Utgifvandet af "Le droit d'auteur", en tidskrift ang. de frågor, som beröra unionens uppgift) bestämmas efter gemensam öfverenskommelse mellan unionsländerna. Konventionen kan underkastas revision till införande af förbättringar, som afse att fullkomna unionens system. Frågor af denna beskaffenhet, äfvensom sådana, som från andra synpunkter äro af intresse för unionens utveckling, behandlas vid konferenser, som successive ega rum i unionens länder mellan delegerade från dessa. Den första af dessa konferenser hölls i Paris i april 1896. Ingen förändring i konventionen blir för unionen gällande utan enhälligt samtycke af de länder, som bilda densamma. De länder, som icke deltagit i konventionen, men som inom sitt område lämna det rättsskydd, som utgör konventionens föremål, kunna på begäran erhålla tillstånd att sluta sig till densamma. En dylik tillslutning skall skriftligen meddelas schweiziska förbundsregeringen och genom denna de öfriga staterna. Den medför, utan vidare, antagande af alla de föreskrifter och delaktighet i alla de fördelar, som äro stipulerade i konventionen. De länder, som sluta sig till konventionen, hafva likaledes rätt att när som helst låta sina kolonier eller främmande besittningar deltaga i densamma. För detta ändamål kunna de antingen utfärda en allmän förklaring, hvarigenom alla deras kolonier eller besittningar innefattas i tillslutningen, eller uttryckligen nämna dem, för hvilka den gäller, eller göra en inskränkning genom att angifva dem, som undantagas. Konventionen bringas till verkställighet tre månader efter ratifikationernas utväxling och eger gällande kraft intill utgången af det år, som räknas från den dag, då uppsägning skett. En dylik uppsägning skall ske hos den regering, som fått i uppdrag att mottaga förklaring om anslutning. (Enligt tilläggsakten: "hos schweiziska förbundsregeringen".) Den gäller endast för det land, som anmält densamma. Genom en tilläggsartikel bestämmes, att konventionen icke skall utöfva någon inverkan på gällande konventioner mellan de kontraherande länderna, för så vidt dessa konventioner tillerkänna författare eller konstnärer eller deras rättsinnehafvare mer utsträckta rättigheter än dem, som unionen medgifver, eller innehålla andra bestämmelser, som icke stå i strid med konventionen. I "slutprotokollet" har en del ytterligare detaljbestämmelser blifvit intagen. Historik. Första uppslaget till konventionen gafs af den till den litterära och artistiska eganderättens främjande år 1878 bildade Association littéraire et artistique internationale, som till ett möte i Bern 1883 sammankallade representanter för universitet, akademier, lärda sällskap samt författar-, konstnärs- och förläggarföreningar. Där utarbetades ett förslag till en allmän konvention, som sedermera underställdes schweiziska regeringen och af denna i omarbetadt skick tillsändes åtskilliga andra stater med inbjudan till en officiell konferens i frågan. Tvenne sådana kommo äfven till stånd i Bern 1884 och 1885, dit elfva makter (bland dem Sverige) skickade representanter. Resultatet blef den slutliga konventionen mellan de ofvannämnda staterna. För öfriga makters anslutning till densamma äfvensom för dess ytterligare utbildning och förbättring har nämnda Association fortfarande varit verksam, särskildt genom sina årligen återkommande kongresser. I Sverige lät regeringen redan 1886 utarbeta ett förslag till de förändringar i gällande lagstiftning, som för en anslutning till konventionen ansågos nödiga; själfva anslutningen afstyrktes emellertid af Svenska bokförläggarföreningen och K. teatrarnas direktion. I dec. 1894 ingaf Sveriges författarförening en petition till regeringen i samma syfte: af de i saken hörda auktoriteterna yttrade sig Publicistklubben, bokförläggarföreningarna samt direktörerna för K. operan och K. dramatiska teatern afstyrkande; Mus. akademien förordade bifall då liksom 1887. Frågan hänsköts till Lagbyråns behandling. Det förslag till lagändringar, som regeringen förelade 1897 års riksdag och som äfven vann dess bifall, innefattade emellertid icke de för en anslutning till konventionen nödiga bestämmelserna, och de motioner i detta syfte, som inom båda kamrarna väcktes, afslogos. Men 1903 ingick författarföreningen med en förnyad hemställan till regeringen, och denna gång hade de ofvannämnde målsmännen för hithörande intressen intet annat att erinra i principfrågan än att Sverige borde åtnöja sig med att tillträda den ursprungliga konventionen och lämna å sido 1896 års tilläggsakt. Den i öfverensstämmelse med dessa uttalanden affattade k. propositionen blef också af 1904 års riksdag antagen, och 8 juli s. å. utfärdades konungens beslut om Sveriges tillträde till 1886 års konvention. Litt.: Lyon-Caen och Delalain, "Lois...... sur la propriété littéraire et artistique" (1889-96), Ask, "Om författarerätt, företrädesvis enligt svensk lagstiftning" (1893), och Grundtvig, "Kort fremstilling af forfatterretten" (1905). Rphl. Egandesyn, jur. Se Rågång. Egard [ega'rd, egār], fr. égard, aktning, aktningsfull uppmärksamhet, hänsyn, undseende. Egbert (Ecgberht), angelsaxisk konung, f. omkr. 775, d. 839, var son till en underkonung i Kent och omtalas som tronkräfvare i Wessex 786 efter Cynewulfs död, då emellertid Beorhtric blef konung, stödd af sin mäktige svärfar, konung Offa af Mercia. E. måste gå i landsflykt 789 och torde i 13 år ha vistats vid Karl den stores hof. Han återvände hem efter Beorhtrics död 802 och blef då, måhända genom Karl den stores inflytande, utan strid erkänd som konung i Wessex. Efter hvartannat besegrade han kelterna i Cornwall (825), där hans välde sträckte sig till floden Tamar, vann därpå sitt fädernerike Kent med Surrey, Essex och Sussex samt förmådde 828—829 konungarna i Mercia, Östangeln och Northumberland att erkänna hans öfverherrskap. Därmed hade E. medelbart eller omedelbart förenat alla de angelsaxiska småstaterna under sin spira. Mot slutet af hans regering gjorde skandinaviska vikingar flera gånger angrepp på England, så 834 vid Sheppey i Kent och 835 i Dorset. 837 lyckades E. besegra en stor, från Irland kommande vikingahär, som vunnit understöd af Cornwalls kelter, vid Hengestdune nära floden Tamar. V. S—g. Egby, socken i Kalmar län. Se Ekby 1. Egdafylki. Se Agder. Egder. Se Agder. Egeberg, Kristian August, norsk läkare, f. 5 aug. 1809 i Kristiania, d. 6 juni 1874, student 1827, aflade medicinsk ämbetsexamen 1833,