för öfrigt till fastigheten hafva rätt af lös egendoms natur, nämligen såframt till samma rätt behöfves särskildt fång. Sålunda är, då för rätt att bryta mineral eller annan fyndighet fordras inmutning eller koncession, sådan rätt alltid lös egendom, utan hinder däraf att fastighetsegaren har inmutnings- eller koncessionsrätten. För flertalet rättsförhållanden hafva gifvits olika föreskrifter rörande fast och lös egendom. Åtskillnaden mellan de två olika slagen egendom har till och med delvis lagts till grund för 1734 års lags balkindelning. Jorda- och byggningabalkarna afhandla nämligen allenast fast egendom samt handelsbalken åter lös. — "Egendom" begagnas äfven i samma bemärkelse som "bo", d. v. s. för att beteckna helheten af någons förmögenhetsrättigheter utan afdrag för gälden (aktiv förmögenhet). Skall gälden också tagas i beräkning, är rätta ordet förmögenhet. Oegentligt är att, såsom dock ofta sker, tala om "fast egendom" i betydelsen af fastighet och sålunda till betecknande af vissa kroppsliga ting och icke af vissa förmögenhetsrättigheter. Se Bo och Lösören. Litt.: Winroth, "Svensk civilrätt" II, s. 93—119 (1900—01). A. W. Egendomsafdrag. Se Jus detractus. Egendomsbrott, jur., brott mot annans egendom eller förmögenhet, dessa uttryck tagna i vidsträckt mening, d. v. s. utan afseende å arten af den förmögenhetsrätt, som kränkes (eganderätt, nyttjanderätt, fordringsrätt, patenträtt o. s. v.), och utan afseende å huruvida den kränkta rätten har ekonomiskt värde eller icke. Alla möjliga mot annans egendom eller förmögenhet riktade angrepp äro emellertid icke belagda med straff. Om man i detta afseende jämför egendomsbrotten med den andra hufvudgruppen af privata brott, brotten mot person, så befinnes området för det straffbara betydligt mera inskränkt, när det gäller egendom, än i fråga om angrepp å person. Detta beror hufvudsakligast därpå, att, då en förmögenhetsrätt kränkes, rättsegaren ofta har till sitt förfogande civila hjälpmedel, genom hvilkas anlitande rättstillståndet kan återställas eller ekvivaleras, hvilket däremot icke är förhållandet vid personliga kränkningar, de må gälla lif, hälsa, frihet eller ära. En gäldenär, som afsiktligt underlåter att betala en skuld, ehuru han är i stånd därtill, kränker därigenom borgenärens fordringsrätt, men han straffas icke, han endast utsätter sig för tillämpning af de civila tvångsmedel, som stå en borgenär till buds gentemot en tredskande gäldenär. Egendomsbrotten kunna indelas från flera olika synpunkter. En af de viktigaste är den, som ligger till grund för skillnaden mellan tillegnelsebrott och skadegörelsebrott. Man menar då med de förra sådana ingrepp i annans förmögenhet, som medföra en motsvarande tillökning till gärningsmannens egen eller någon tredjes förmögenhet, med de senare sådana, vid hvilka detta icke är förhållandet. Till de förra höra enligt svensk straffrätt bl. a. tjufnad, rån, försnillning, vissa fall af åverkan, vissa fall af bedrägeri, ocker; till de senare utom egentlig skadegörelse å egendom vissa fall af åverkan och bedrägeri. Vidare kunna egendomsbrotten indelas efter den kränkta rättighetens art. Så äro tjufnad och skadegörelse alltid brott mot eganderätten, medan konkursförbrytelse riktar sig mot annans fordringsrätt. En tredje indelningsgrund är sättet för kränkningen: tjufnad och skadegörelse begås genom omedelbar inverkan å objektet, bedrägeri och utpressning genom inverkan å dens vilja, hvars rätt kränkes, o. s. v. — Se vidare de särskilda arterna af egendomsbrott. A. R. Egendomsgemenskap, jur., ett flertals delaktighet i en massa förmögenhetsrättigheter, så att rättsegarna ega hvar sin ideella andel i hela massan, oberoende af omsättningarna i de särskilda förmögenhetsrättigheterna. "Egendom" utmärker således i ifrågavarande sammansättning icke viss förmögenhetsrättighet, utan en sammanfattning af sådana rättigheter. Uttrycket "egendomsgemenskap" hör åter i hufvudsak hemma på det äktenskapliga området och möter därstädes i sammansättningen äkta makars egendomsgemenskap. Eljest talas för fall af omhandlade rättsförhållande merendels om förmögenhetsgemenskap, i det att man utgår därifrån, att en gemenskap i en massa förmögenhetsrättigheter också grundlägger gemenskap i de rättigheterna åtföljande eller af gemenskapen föranledda förbindelserna. Detta inträffar nu också visserligen vid äkta makars egendomsgemenskap. Men då detta oaktadt det särskildt lagstiftats därom och särskildt om makars gäld, har förfarandet sitt berättigande däri, att vid behandlingen af det senare ämnet hänsyn måst tagas äfven till sådana förbindelser, som, utan sammanhang med den aktiva förmögenhetsgemenskapen, hafva sin grund i det äktenskapliga samlifvet. Tillvägagångssättet är för öfrigt historiskt nedärfdt och i gällande rätt icke egendomligt för den svenska. Såväl egendoms- som förmögenhetsgemenskap hafva sin motsättning i samegendom, d. v. s. delaktighet i viss förmögenhetsrättighet. Bolag och föreningar kunna väl åter alltefter omständigheterna betecknas såsom egendoms- eller förmögenhetsgemenskap, i synnerhet då de icke erkänts såsom juridiska personer och sålunda ej själfva betraktas såsom bärare af rättigheter och förpliktelser. Förfarandet är dock i positiv rätt icke vanligt, i det att bolag och föreningar behandlas såsom särskilda rättsliga företeelser och i ett sammanhang. Litt.: Winroth, "Svensk civilrätt" II, s. 114—117 (1900—01). Se Bolag, Egendom, Förening, Samegendom och Äktenskap. A. W. Egendom är stöld (fr. la propriété c'est le vol), ett slagord, som först utlades paradoxalt af J. P. Brissot, i en skrift 1780, samt senare på allvar af P. J. Proudhon och anarkismen (se dessa ord). Egennamn, lat. nomen proprium, språkv. Se Nomen. Egenrörelse, astron., den skenbara (i vinkel uppmätta) rörelse en stjärna ("fixstjärna") företer genom småningom skeende förflyttning på himlahvalfvet. Stjärnans plats på himlahvalfvet angifves genom dess koordinater, vanligen rektascension och deklination (se d. o.). Vore stjärnan verkligen, enligt (den numera mindre brukade) benämningen, en fix stjärna, så vill det synas, att koordinaterna borde för alla tider förblifva oförändrade. Men dessa ändra sig dock först och främst därigenom, att koordinatsystemets grundplan och origo äro föränderliga (se Ekliptika, Nutation och Precession), en förändring, som sålunda icke har något att skaffa med stjärnornas verkliga rörelser. Men därjämte