tronbestigning i England) infödingsrätt i England, hvarigenom Jakobs skotska gunstlingars möjligheter till godsförvärf i England ökades. 1616 upphöjdes E. till viscount Brackley, och hans son John E. (f. 1579, d. 1649) blef 1617, till lön för faderns förtjänster, earl af Bridgewater. Denne blef 1631 president i rådet för Wales, och det var för att fira hans första besök därstädes, som Miltons "Comus" 1634 skrefs och uppfördes på Ludlow castle. 2. Francis E., 3:e hertig af Bridgewater, kanalbyggare, f. 1736, d. 1803, bekostade den af James Brindley anlagda Bridgewaterkanalen (se d. o.), hvilken underlättade grufdriften vid E:s nära Manchester belägna kolgruffält. E., som genom denna kanalanläggning förvärfvade hedersnamnet "den brittiska inlandssegelfartens fader", egnade sig helt åt skötseln af sina rikt vinstgifvande grufvor och kanaler samt lade grund till den berömda Bridgewater-samlingen af dyrbara målningar. 3. Francis Henry E., 8:e earl af Bridgewater, mecenat och samlare, f. 1756, d. 1829, var son till John E., biskop af Durham (f. 1721, d. 1787) och inträdde själf i det andliga ståndet samt innehade flera prebenden, hvilka han skötte genom ställföreträdare. Sedan han 1823, efter sin äldre broders död, ärft earltiteln och en stor förmögenhet, bodde han mestadels i Paris, där han sysslade med teologiskt och släkthistoriskt författarskap samt gjorde sig känd genom de bisarraste nycker (han höll t. ex. i sitt hus stora skaror af kattor och hundar, klädda som människor). I sitt testamente skänkte han till British museum sin dyrbara manuskriptsamling, de s. k. "Egertonmanuskripten" (mest rörande fransk och italiensk historia och litteratur), hvarjämte han anslog 8,000 pd. st. (144,000 kr.) att af presidenten i Royal society utdelas som belöning för det bästa arbete om "Guds allmakt, vishet och godhet, ådagalagda i hans skapade verk". Belöningen fördelades på 8 naturvetenskapliga arbeten af skilda författare, hvilka utgåfvos 1833—36 och äro kända under namnet "Bridgewaterböckerna". 4. Francis E., earl af Ellesmere, systersons son till E. 2, skriftställare och politiker, f. 1800, d. 1857, tillhörde egentligen släkten Leveson-Gower (se d. o.), men antog, då han efter sin fader, den 1:e hertigen af Sutherland, ärfde de Egertonska godsen, 1833 namnet Egerton. Han var 1822—46 medlem af underhuset och var i Wellingtons ministär jan. 1828—juli 1830 förste sekreterare för Irland samt juli—nov. sistnämnda år krigsminister. 1846 upphöjdes han till peer med titeln earl af Ellesmere och viscount Brackley. Mer än som politiker är emellertid E. känd som konstkännare och skriftställare. För den dyrbara konstsamling han ärft och själf ytterligare förökat byggde han ett präktigt galleri i Bridgewater house i London samt gjorde den tillgänglig för allmänheten. Bland hans skrifter märkas en öfversättning af Faust (1823), reseskildringarna Mediterranean sketches (1843), Guide to northern archæology (1848), en biografi öfver Wellington (1852) och diktsamlingen The pilgrimage (1856) samt en mängd öfversättningar från Schiller, Hugo, Dumas m. fl. Hans utmärkta, mestadels geografiska artiklar i "Quarterly review" (1834—35) utgåfvos samlade i Essays on history, biography, geography etc. (2 bd., 1858). V. S—g. Egerton [e'dʃətn], George. Se Bright, Mary Chavelita. Egervatten. Se Franzensbad. Egeröen. Se Egersund. Egeskov [-skåv], dansk herrgård, 15 km. n. v. om Svendborg på Fyn, tillhörde under 14:e—16:e årh. den holsteinska ätten Schinkel, kom 1545 till Frans Brockenhuus, som uppförde den nuv. gården, 1656 till Otte Krag och 1784 till släkten Bille-Brahe och blef 1811 stamhus. Utom hufvudgården och stora skogar höra till detta några arrendegårdar och ett kapital på 1,6 mill. kr. E. Ebg. Egesta (grek. Ἐγέστα), stad. Se Segesta. Egestorff, Georg, pseudonym för tyske författaren Georg von Ompteda. Egg, ö. Se Eigg. Egg, Augustus Leopold, engelsk målare, f. 1816, d. 1863, gjorde sig fördelaktigt känd dels genom taflor, som illustrera humoristiska scener ur Shaksperes dramer, dels genom historiska genrestycken. Egga, handelsplats i brittiska kolonien Norra Nigeria (landet Nupe), på högra stranden af Niger, 110 km. ofvanför Benues mynning. Omkr. 8,000 inv. Elfenbenshandel. Eggby, socken i Skaraborgs län, Valle härad. 1,961 har. 536 inv. (1905). Annex till Skarke (Varnhem), Skara stift, Billings kontrakt. Egge, Peter, norsk författare, f. 1 april 1869 i Trondhjem, son till en arbetare, debuterade 1891 med romanen Almue, som följdes af sjölifsskildringen En skibsgut (1892), berättelserna Anfægtelser (1893), Straf (s. å.), Folkelivsskildringer (1894), som fortsättas i Nordfra (1895) och Tröndere (1898), skådespelet Stridsmænd (1896), Jomfru Nelly Maartens (1897), en roman från 1848—51, lustspelet Faddergaven (s. å.), konstnärsromanen Gammelholm (1899), lustspelet Jakob og Kristoffer (1900; uppf. i Stockholm 1902), romanerna Majnætter (1902), Familien paa Raaum (1903), Oddvar Hage og hans venner (1905) och En liden gut (1906) samt ett band Komedier (s. å.). E. tillhör realisterna och har företrädesvis lyckats i sina skildringar från folklifvet. Han är oftast tung i sin form, och den samvetsgranna iakttagelsen, den varma känslan förbindas ej alltid med full konstnärlig behärskning af stoff och framställning. Jfr Nærup, "Ill. norsk litteraturhist." (1905). R—n B. Eggegrund, en på en holme i Gäflebukten, 8,5 km. n. om närmaste fastland, Upplandskusten, belägen linsfyr med fast hvitt sken samt rödt och hvitt klippsken. Den är anbragt i ett trätorn, 18,5 m. öfver hafsytan, och har en lysvidd af 14 minuter för hvitt och 12 minuter för rödt sken. Fyren ändrades senast 1900. Mistlur, drifven af maskinkraft. A. G. Eggeling, Julius, tysk-engelsk indolog, f. 1842 i Anhalt, 1872 professor i sanskrit vid University college i London och 1875 professor i sanskrit och jämförande indoeuropeisk språkvetenskap vid Edinburghs universitet, har bl. a. författat en afhandling om en kommentar till "Ṛigveda prātiçākhya" (i Müllers uppl., 1869) och art. Brahmanism och Sanskrit language and literature i 9:e uppl. af "Encyclopædia britannica", upprättat kataloger öfver sanskritmanuskript i Royal asiatic society (i dettas