mycket verksam som utbildare af amerikanska söndagsskollärare. Bland hans många romaner och noveller med ämnen från lifvet i Indiana och andra delar af ”vilda västern” märkas The Hoosier schoolmaster (1871; ”Den nye skolmästaren eller lifvet i vestern för tjugo år sedan”, 1876), The circuit rider (1874; dansk öfv. ”Rejseprædikanten”, 1883), Roxy (1878; dansk öfv. 1880) m. fl. (hvaraf ytterligare ett par utkommit i dansk öfv.). Jämte sin broder (se nedan) och sin dotter, mrs Lillian E. Seelye, utgaf E. en serie till ungdomsläsning afsedda biografier öfver berömda indianhöfdingar, Famous american indians (5 bd, 1878—80). 2. George Cary E., den föregåendes broder, f. 1839 i Vevay, Indiana, deltog i inbördeskriget på sydstatssidan, blef sedan tidningsman i New York, utgaf 1884—89 ”Commercial advertiser” och var 1889—1900 en af de främste medarbetarna i ”The World”. Bland hans många skrifter märkas A rebel’s recollections (1874), de populära arbetena How to educate yourself (1877) och How to make a living (1875) samt en rad historiska och indianberättelser för ungdom. E. har äfven redigerat den amerikanska upplagan af Haydns ”Dictionary of dates” (1883). V. S—g. Eggmühl l. Eckmühl, en s. om Regensburg (i Bajern) liggande by, vid hvilken fransmännen 22 april 1809 vunno en seger öfver österrikarna. Napoleon hade 20 och 21 s. m. vid Abensberg och Landshut slagit österrikarnas vänstra flygel och därigenom skilt den österrikiska hären i två delar. Samtidigt hade Davout vid E. med skenbara anfall uppehållit österrikarnas hufvudstyrka under ärkehertig Karl. 22 s. m. beslöt ärkehertigen att kasta Davout undan, men Napoleon, som från Landshut vändt sig mot n., kom denne till hjälp. Den förenade franska hären gick därefter till anfall; ärkehertigen blef slagen och afskuren från sin genaste förbindelse med Wien. Davout blef efter detta slag furste af E. W. G. B.* Egg-shells [e′g-ʃelṡ], eng., ”äggskal”, ett slags kinesiskt och japanskt porslin af ovanlig tunnhet och genomskinlighet. Eggstersteine [-sta′jne]. Se Externsteine. Eggvena, socken i Älfsborgs län, Kullings härad. 1,695 har. 404 inv. (1905). Annex till Herrljunga, Skara stift, Kullings kontrakt. Egham [e′gəm], by i engelska grefsk. Surrey, nära Thames, midt emot Staines, 26 km. från Hyde park. 11,895 inv. (1901). Där ligga två stora af pillerfabrikanten Th. Holloway stiftade anstalter: ett sanatorium för sinnessjuka (sedan 1885) och (sedan 1886) en högskola för kvinnor, Royal Holloway college, som sedan 1900 är en del af University of London. På den närbelägna Cooper’s hill låg den 1871 anlagda indiska ingenjörskolan, som 1906 ersattes af den från Chatham flyttade ingenjörskolan. Mellan E. och Thames ligger Runnymede, där konung Johan 15 juni 1215 undertecknade Magna charta. Egherdir. Se Egerdir. Eghin, stad. Se Egin. Egholm. 1. Dansk herrgård, 15 km. n. v. om Roskilde på Själland, tillhörde på 1300-talet Ivar Lykke, kom 1640 till släkten Rosenkrantz, såldes 1812 till generalkvartermästar Haffner, hvars son 1831 gjorde den till stamhus. Utom hufvudgården, som nybyggdes 1842—43, hör till detta ett kapital af 1 mill. kr. 2. Liten ö i Limfjorden, 3 km. ö. om Aalborg, 120 inv., förenad med Vendsyssel genom en damm. E. Ebg. Egid (Ægid, grek. aigi′s), grek. och rom. myt., guden Zeus’ (Jupiters) fruktansvärda ”stormsköld” (af grek. aissein, storma, skaka, häftigt svinga), smidd af Hefaistos och utgörande en sinnebild af åskmolnet eller ovädret samt stundom af öfverguden lånad åt Athena eller Apollon; i de senare sagorna uttydd som det bröstpansar utaf ”getfäll” (af grek. aiks, get), hvilket Athena (Minerva) bär som ett sitt attribut och hvilket vanligen framställes besatt med metallfjäll och kantadt med ormar samt alltid midtpå prydt af Medusahufvudet (gorgoneion, se Athena, bild 1 och 3); macedoniska konungars och romerska kejsares harnesk med ett gorgonhufvud frampå; skydd, gudomligt beskärm, skyddsvärn. Egidio de Colonna l. Ægidius Romanus, medeltidsteolog. Se Ægidius a Columnis. Egidius, den helige. Se Ægidius. Egidy, Christoph Moritz von, tysk religiös skriftställare, f. 1847 i Mainz, d. 1898 i Potsdam, var i preussisk och sachsisk militärtjänst, men tog afsked som öfverstelöjtnant 1890. Han framhöll i flera broschyrer, t. ex. Ernste gedanken (1890; ”Allvarliga tankar”), Das einige christentum (1891) m. fl., kristendomens etiska sanningar under polemik mot flera af dess trossatser, ifrande för en religion utan dogmer. I jämförelse med andra liknande sträfvanden, t. ex. dem, som utgått från de s. k. ”samfunden för etisk kultur”, kunna E:s tankar ej anses ha öfvat något större inflytande. Jfr Driesmans, ”M. von E., sein leben und wirken” (2 bd, 1900). J. T. B. Egil, nord. myt., en mytisk bågskytt, broder till smeden Velent (Volund), som han enligt Þiðreks saga räddar ur konung Nidungs våld genom att göra honom en fjäderdräkt att flyga med. E. hade af Nidung tvingats att skjuta ett äpple från sin sons hufvud. E. nämnes i Volundarkvida och under namnet Ægili uti den fornengelska runinskriften på skrinet från Clermont, hvarpå en annan tilldragelse i hans lif är framställd i bild (se E. Wadstein, ”The Clermont Runic Casket”, Upps. 1900, s. 6 ff.). Jfr Volund. (B—e.) Egil Tunnadolgi (”Tunnes fiende”), sveakonung af Ynglingaätten, var enligt Snorre Sturlasson son af Aun den gamle och okrigisk som denne. Trälen Tunne, som varit skattvårdare hos Aun, gjorde uppror och slog E. i åtta strider och besegrades först, då E. fick hjälp från Danmark. E. stångades ihjäl på en jakt af en tjur, som skulle offras, men kommit lös. E. var enligt Snorre fader till Ottar Vendelkråka, men bär, enligt ”Historia Norvegiæ”, själf detta tillnamn. I den anglosaxiska Beowulfdikten motsvaras Egil af Ongenþeów (Angantyr), som befriar sina söner Onela (Ale) och Ohthere (Ottar) ur den fångenskap, hvari de råkat hos göternas konung, Hæþcyn, dödar denne, innesluter göterna i Korpskogen, där de undsättas af sin konung Hygelâc (Hugleik), och stupar i striden mot denne. (B—e.) Egiljett (Ägiljett). Se Aiguilette. Egil Ragnarsson. Se Blod-Egil. Egil Skallagrimsson (Egill Skallagrímsson),