alltför ofta, att dessa på spekulation tillkomna egnahemssamhällen äro ytterst otillfredsställande ur sanitär och estetisk synpunkt. I ändamål att förhindra uppkomsten af dylika samhällen har riksdagen hos K. M:t begärt framläggande af förslag till en sådan lagstiftning, som kan förhindra tomtförsäljning, innan en fullständig regleringsplan blifvit uppgjord och godkänd af myndigheterna. På många ställen i vårt land ha egna hem tillkommit genom arbetsgifvarnas medverkan därigenom, att dessa utarrenderat eller försålt jord eller lämnat byggnadslån. Utmärkta egna-hemssamhällen ha på detta sätt uppstått vid Huskvarna i Småland, vid Höganäs och Limhamn i Skåne m. fl. industriella orter (jfr Arbetarbostäder, sp. 1320—23). Sommaren 1906 bildades Stora Kopparbergs bergslags bostadsaktiebolag för att skaffa grufbolagets arbetare egna hem i för ändamålet särskildt afsedda villastäder. I Skåne ha sparbankerna väsentligt bidragit till frågans lösning genom att lämna byggnadslån. Genom enskilda personer eller allmännyttiga företag ha flera egna-hemssamhällen uppstått. Så vid Strömslund nära Trollhättan samt vid Dufbo och Solhem nära Stockholm. De sistnämnda kolonierna ha uppkommit genom bolagets Hem på landet verksamhet, hvilken kan tjäna som ett godt mönster. Det fördelaktigaste sättet för frågans lösning torde vara att bilda föreningar. Sådana finnas af flera olika slag, i såväl vårt land som utlandet. De äro i hufvudsak af två slag: sådana, hvilkas ändamål är att lämna medlemmarna byggnadslån, och sådana, som själfva uppföra bostäderna. De förra kommo först till stånd och äro särskildt talrika i England, där de dock alltmer antagit karaktären af folkbanker. De senare, som haft sin största utbredning i Tyskland, ha antingen förskaffat medlemmarna hem i egentlig mening eller ock uppfört större bostadshus, i hvilka medlemmarna erhålla hyreslägenheter. I Danmark finnas många bostadsföreningar. Mest bekant är Arbeidernes byggeforening i Köpenhamn, bildad 1865, som uppfört omkr. 1,200 egna hem, uppgående till ett värde af omkr. 10 mill. kronor (se vidare Arbetarbostäder, sp. 1315 ff.). Under senare år har ett 20-tal smärre bostadsföreningar uppstått, hvilka utanför hufvudstaden uppfört synnerligen tilltalande villakolonier. Äfven i Sverige finnas bostadsföreningar af mycket växlande karaktär. Sålunda uppstod i Stockholm på 1870—80-talen, på grund af rådande bostadsbrist, ett antal bostadsföreningar, hvilka i slutet på 1880-talet hade ett sammanlagdt taxeringsvärde af 10 mill. kr. Dessa föreningar uppförde större bostadshus, som sedan öfvertogos af byggnadsföreningar, hvilkas medlemmar innehade hvar sin lägenhet. Resultatet af denna verksamhet var ej tillfredsställande. Enligt då gällande lag var delegarrätten gemensam för alla medlemmar, hvilket medförde stora olägenheter; afbetalningarna för lägenheterna voro ock alltför dryga, hvarför många egare måste sälja dem. Detta hade till följd, att byggnadsverksamheten afstannade. På senaste tiden har en ny egna-hemsverksamhet uppstått i hufvudstaden, åsyftande att skapa hem i egentlig mening åt medlemmarna. I Göteborg har egna-hemsverksamheten genom kommunens och enskilda personers medverkan vunnit rätt stor omfattning (jfr Arbetarbostäder, sp. 1316). I flera smärre städer, såsom Västerås, ha egna-hemsföreningar, åsyftande inköp af tomter, verkat, och på Östergötlands landsbygd har sedan 1889 funnits en egna-hemsförening, som i och utanför ett flertal städer uppfört egna hem. Vid tillträde af egendom betalas 1/10 af värdet, hvarefter amorteringen uppgår till 2—3 proc. Egna-hemsfrågans lösning kan väsentligt främjas genom kommunens och statens mellankomst. Kommunen kan framför allt genom anordnande af goda kommunikationer underlätta de egna hemmens förläggande till landsbygden i städernas närhet. Vidare kan kommunen genom tillhandahållande af tomter till billigt pris möjliggöra de egna hemmens tillkomst. Erfarenheten, särskildt från Göteborg, har dock visat, att det är förenadt med stor risk att inom de större städernas område lämna kommunal hjälp till egna hem, ty genom tomtprisens stegring uppstår lätt spekulation. Fördelaktigare vore att där begagna sig af den föreslagna rätten att på vissa villkor på lång tid upplåta tomter till egna hem. (I Stockholm är frågan om användningen af stadens nyligen från landet förvärfvade mark för egna hem under utredning liksom frågan om en stadens egna-hemslånerörelse.) Slutligen kan kommunen genom byggnadslån möjliggöra egna-hemssträfvanden äfven för de mindre bemedlade. Staten kan äfven på detta sätt verksamt främja frågans lösning samt kan i öfrigt genom lättnader i byggnadsordningen, för de mindre husen så att säga premiera egna-hemsverksamheten. Egna-hemsfrågan har också varit föremål för de svenska statsmakternas omtanke. På grund af en riksdagens skrifvelse 1899 tillsatte K. M:t 13 maj s. å. den s. k. "egna-hemskommittén", som 22 juni 1901 afgaf ett utlåtande, hvari den föreslog att befordra egna-hemsrörelsen genom statslån, större frihet i jordafsöndringar och upplåtelse af kronans mark, åtgärder, som äfven Kammarkollegium i und. utlåtande 1902 tillstyrkte. En kraftig yttring af statens intresse äro de försträckningar, som den under namn af egna-hemslån genom förmedling af hushållningssällskap eller för ändamålet särskildt bildade aktiebolag och föreningar lämnar mindre bemedlade arbetare för att bereda dem tillfälle att på landet förvärfva egna hem. Dylikt lån må ej tilldelas annan än svensk medborgare, man eller kvinna, som eger god frejd, är känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel samt hufvudsakligen af kroppsarbete har sin utkomst. Lånen, som i regel icke utlämnas till den, som är under 25 eller öfver 50 år gammal, utgå, då fråga är om jordbrukslägenhet, med högst fem sjättedelar och, då fråga är om bostadslägenhet, med högst tre fjärdedelar af värdet å lägenheten med därå befintliga eller till uppförande afsedda byggnader. Egna-hemslån utlämnas dock ej, om detta värde öfverstiger 6,000 kr. för jordbrukslägenhet och 4,000 kronor för bostadslägenhet. (Allmänna villkor och bestämmelser rörande egna-hemslån finnas sammanförda i k. kung. 17 juni 1904 och 11 maj 1906.) Hvad slutligen angår de egna hemmens uppförande och anordning, må i detta afseende hänvisas till den äfven på svenska rikhaltiga litteraturen i ämnet. Så mycket må sägas, att idealet, hvartill man bör sträfva, är enfamiljshus (hus inrymmande blott ett kök). Men om detta ej kan realiseras, kan man uppföra dubbelhus (två hus byggda intill hvarandra i tomtgränsen, se fig. i art. Arbetarbostäder,