upplägges här på bordet J och nedskjutes mot valsen A, som är beklädd med buffelskinn, hvilket drager åt sig fibrerna, under det att frön och kapseldelar kvarhållas af den mot valsen anliggande knifven B. En eller två nedifrån rörliga knifvar F, K afslita ströpartiklarna och låta dem nedfalla genom gallret T, medan bomullsfibrerna medfölja valsen till maskinens yttersida, där de nedfalla och uppsamlas. Fig. 2 visar en amerikansk s. k. saw gin, egande en mängd runda sågklingor A, uppsatta med små mellanrum på en eller två axlar. Emellan sågklingorna äro inpassade böjda järnstänger B, som tillsammans bilda ett tätt galler, genom hvilket ströet ej kan framkomma. Bomullsfibrerna, som medfölja sågbladen, aflägsnas från dessa medelst borstvalsen C och sugas af en luftström ut från maskinen. Ströet nedfaller genom gallret D. De smärre ströpartiklar, som trots egreneringen medfölja bomullen, borttagas sedermera i spinnerierna medelst rens- och kardmaskiner af olika slag (se Bomullsindustri och Spinning). G. A. W.

Fig. 1. Macarthys valsegrenermaskin.

Fig. 2. Amerikansk sågegrenermaskin.

Egressy [e'greʃi], Gábor, ungersk skådespelare, f. 1807 i komitatet Borsod, d. 1866 i Budapest, anställdes 1837 vid den nya nationalteatern i Budapest och utmärkte sig särskildt i Shakspereroller (Hamlet, Othello, Lear, Henrik VIII m. fl.) i afseende på uppfattning, diktion och liffull gestaltning. I revolutionen 1848—49 deltog han verksamt och hårdhändt, hvarför han därefter i fem år måste vistas i landsflykt. E. öfversatte själf Shaksperes stycken på ungerska och skref en handbok i skådespelarkonst (1866). — Hans broder, Benjamin E., f. 1813, d. 1851, likaledes anställd vid nationalteatern, komponerade flera hundra världsliga och andliga sånger och körstycken, som genom melodiskt behag samt nationell rytmik till stor del blifvit verkliga folkvisor. Egrett. Se Aigrette. Egripo. Se Euripos. Eguilaz y Eguilaz [egi'lath i], Luis de, spansk dramatisk författare, f. 1830 i Sanlúcar de Barrameda, d. 1874 i Madrid, var under sin lifstid mycket uppburen, men har efter sin död råkat i oförtjänt glömska. Hans dramer äro underhållande, bära prägel af allvarlig lifsuppfattning, men äro understundom något sentimentala, som förklaras af E:s sjuklighet och många sorger. E. debuterade som kritiker 1852, och kort därefter gick hans första komedi, Verdades amargas, öfver scenen, hvarefter följde dramat Las querellas del Rey Sabio och komedien La cruz del matrimonio, som 1860 väckte mycket bifall i Madrid. Af E:s öfriga, till ett trettiotal uppgående, teaterstycken förtjäna ihågkommas Una broma de Quevedo, El caballero del milagro, Mentiras dulces, La llave de oro, Los crepúsculos, Entre todas las mujeres, Quiero y no puedo, El salto del Pasiego och La guitarra de Espinel. En samling af E:s dramer utkom i Paris 1864. Ad. H—n. Egypten (grek. Aigyptos, lat. Ægyptus, hebr. Masar, dualis Misraim, arab. Masr, turk. Gipt). Enligt Brugsch skulle det grek. Aigyptos vara att härleda ur det hierogl. Het-Ka-Ptah ("Ptah's Ka-Tempel"), som egentligen är staden Memfis' heliga namn. Egypterna själfva kallade sitt land Kemt (hierogl.) och Keme l. Chemi (kopt.), "den svarta jorden", med anspelning på den af floden uppslammade, för sin alstringskraft beryktade gråsvarta gyttjan. I motsats därtill betecknades följdriktigt öknen såsom "den röda jorden". De kallade sitt land äfven Ta-ui, "de bägge länderna". Ur de från grekiskan lånade koptiska formerna Gyptios och Kyptaios härledas "kopter" och "koptisk" — uttryck, som i våra dagar nyttjas om de kristne infödde egypterna. Läge, gränser, storlek. Det nuv. E. upptager nordöstra hörnet af Afrika och sträcker sig mellan 31° 35' och 21° 53' n. br. (Wadi Halfa) samt mellan 23° 45' och 35° ö. lgd fr. Gr. Mot kusten af Röda hafvet når gränsen upp till 18° 2' n. br. (Ras Kasar). I n. sköljes kusten af Medelhafvet; i ö. begränsas E. af Palestina, hafsbukterna Sues och Akaba samt af Röda hafvet; västgränsen mot Tripolis bildar en linje, som drages från Solumbukten genom Libyska