9 Frumerie-Fruntimmer 10 Chapman (1808), Frigel (1841), Schwan och Skogman. F. modellerade under sina kraftigare dagar bildsidorna smakfullt och säkert, men en viss mjukhet, som visar sig i hans tidigare arbeten, öfvergår sedan alltmer till slapphet och en tunn formgifning. Helfigurerna å reverserna äro däremot något osäkert tecknade, röjande spår af en något för ytlig skola. F. försökte sig äfven i litografi; åtskilliga porträtt i verket "Minnen från Upsala" (1837) äro af hans hand. -m.* Frumerie [-men], AgnesAugustaEmilia Eleonora, skulptris, född Kjellberg, f. 20 nov. 1869 i Sköfde, studerade vid konstakademien i Stockholm 1886-90, därefter i Tyskland, Italien och Paris. Hon är .gift med kaptenen i svensk tjänst Gustaf Frumerie, sedermera fransk med. doktor, bosatt i Paris. Hon utställde hemma en byst, Prinsessan, och en liggande staty, Njutning (1891), sedan gruppen A mor och Hymen, Sjöjungfrun, Kristusbyst, Madonna, byst af Aug. Strindberg, dessutom arbeten i porslin, silfver, tenn (vaserna Älf dans, Vågen, Eva m. m.). På de sista åren har hon i Paris gjort sig uppmärksammad genom olikartade arbeten, utmärkta för pikanteri och fantasi, smak och dristighet - däribland statyn Kleopatra, bystgruppen En fråga (1900), gruppen De spö'krädda (1904), gruppen Poesien och musiken (1904, köptes af franska staten), den humoristiska gruppen Tre skvallerkäringar (1905), en motsvarande grupp Ett godt skratt (1906), den känsliga gruppen Svunnen hägring (1907), dessutom genom porträtt och en hel del alster inom den tillämpade konsten, däribland en 1900 utställd stor spisel med figurer i relief, Tomten, gårdvaren, eldandar m. fl. G-gN. Frunck, Gudmund Leonard Daniel, litteraturhistoriker, f. 17 jan. 1854 nära Enköping, d. 26 mars 1892, aflade mogenhetsexamen 1872 i Uppsala, där han 1884 vardt filos. licentiat och 1889 filos. doktor, och utnämndes s. å. till lektor i Örebro. F :s arbete Bidrag till kännedomen om nya skolans förberedelser och utveckling (1889) är synnerligen grundligt och innehållsrikt. Åtskilliga smärre afhandlingar trycktes i "Samlaren", "Nordisk tidskrift", "Pedagog, tidskrift" m. fl. publikationer. F. verkade äfven som utgifvare (Tessins fabler, Gyllenborgs själfbiografi och "Bref rörande nya skolans historia", 1886-91, med rikhaltiga anmärkningar). R-n B. Frundsberg, Georg von, kejserlig fältöfverste, den mest bekante af de tyske landsknektbefälhafvarna, f. 24 sept. 1473 i Mindelheim i Schwaben, d. därstädes 20 aug. 1528, tjänade med utmärkelse i Maximilian I :s och Karl V:s krig i Schweiz och Italien, hvarunder han bl. a. (1511) med 1,800 knektar eröfrade det som ointagligt ansedda passet Peutelstein och gjorde 9,000 venezianer till fångar samt (1513) vid Vicenza åter besegrade venezianerna. I spetsen för Schwabiska förbundets trupper fördref han 1519 hertig Ulrich af Württemberg och tog dennes land i besittning för kejsarens räkning. 1521 var F. närvarande i Worms vid riksdagen och skall därvid enligt en gammal berättelse ha tillropat Luther några uppmuntrande ord; senare s. å. förde han högsta befälet mot fransmännen i Picardie. Han kämpade ånyo i Italien 1522-25 och bidrog till segern vid Pavia (1525), der Frans I tillfångatogs. 1526 värfvade han en här af 12,000 landsknektar, med hvilka han stred för kejsaren i Tyrolen och Italien, samt drog därefter i förening med konnetabeln Karl af Bourbon mot Eom. Under vägen, vid Bologna, utbröt 16 mars 1527 bland landsknek- G. v. Frundsberg. Efter en oljemålning (af Amberger?) i Berlin. tärna, som, påverkade af påfliga intriger, kräfde soldens omedelbara utbetalande och vägrade att eljest stanna under fanorna, ett myteri, som vållade F. ett slaganfall. F. nedlade nu öfverbefälet och vårdades i Ferrara, till dess han sommaren 1528 kunde föras till sin hemort. På anskaffande af trupper för kejsarens tjänst hade F. offrat nästan hela sin förmögenhet. En vecka efter hemkomsten afled han, efterlämnande minnet af en utaf oegennyttig trohet präglad hedrande krigarbana, för hvilken han af sin kejserlige herre illa lönats. Luther räknade honom i en af sina predikningar till "de hjältar, för hvilkas skull Gud välsignar ett helt land". Han bar hedersnamnet "landsknektarnas fader" och gaf åt detta truppslag en så stor taktisk utbildning, att de kunde träda i stället för de dittills såsom oöfvervinneliga ansedde schweizarna. - F:s son Kaspar von F. (f. 1500, d. 1536) var en framstående krigsöfverste för tyska fotsoldater i Italien och dennes son, Georg von F. (d. 1586), stred som landsknektbefälhafvare i spansk tjänst i Nederländerna. - Jfr F. W. Barthold, "Georg von F. und das deutsche kriegshandwerk zur zeit der reformation" (1833). (V.s-g.) Fruntimmer (lty. fnientimmer, hty. frauenzim-mer; senare leden är samma ord som timmer, byggnadsvirke, i öfverförd betydelse "byggnad", "rum") hade ursprungligen betydelsen "frustuga", senare