23 Frånanger-Frälse 24 pastorat, därest de fleste närvarande, efter hufvudtal räknadt, förena sig om att därtill äska en och samma person, i konsistoriella pastorat, såvida mera än hälften af hela antalet af de i den justerade vallängden uppförde röstberättigade begär samme prästman. Frågodag infaller å söndagen efter sista profdagen, som af domkapitlet bör så utsättas, att frågodagen icke kommer att infalla på böndag eller större högtidsdag, och förrättningen tager sin början efter högmässogudstjänstens slut. Se vidare Lag ang. tillsättning af prästerliga tjänster af 26 okt. 1883 och K. stadga s. d. ang. prästval. (E. M. R.) Frånanger. Se Franangersfors. Frånö, järnvägsstation inom Gudmundrå socken, Västernorrlands län, vid Härnösand--Sollefteå järnväg. Där ligger bl. a. F. cellulosafabrik med en pappmaskin och 3 sulfitkokare och en tillverkning 1906 af omkr. 5,000 ton kemisk torr trämassa med ett angifvet värde af 719,000 kr. 201 arbetare. Fabriken såldes 1906 af F. nya aktiebolag till Kramfors aktiebolag. Frähn, Christian Martin, tysk orientalist, numismatiker, f. 4 juni 1782 i Rostock, d. 16 aug. 1851 i Petersburg, utnämndes 1807 till professor i österländska språk vid universitetet i Kazan samt blef 1817 led. af vetenskapsakademien i Petersburg, överbibliotekarie och direktor för asiatiska museet därstädes. F. är den egentlige grundläggaren af det vetenskapliga studiet af österländska språk i Ryssland. De viktigaste af hans många arbeten äro Antiquitatis muhamedanæ monumenta varia (1820 -22), Ibn Fozlans und anderer araber berichte über die russen älterer zeü (1823), Recensio numorum muhammedaner u m academiæ imperialis sdentiarum PetropoliUinæ (1826; härtill ett komplement af Dorn, Opuscula posthuma, 1855-77), Sammlung kleiner abhandlungen, die moliammedanische numismatik be-treffend (1839), med d-ess fortsättning Neue sammlung (1844) och Topographisclie übersicht der ausgra-bungen von altem arabischen gelde in Russland (1841). K. V. Z. Fräken, växtsläkte. Se Equisetaceæ. Fräkenbotten, landtbr., kallas sank, vanligen öf-versvämmad mark, bevuxen med fräkenarter, mest vatten- och dyfräken, Equisetum palustre och E. fluviatile. H. J. Dft. Fräkentorf. Se T o r f. Fräkentorp, fideikommiss i Lilla Malma socken, Södermanlands län, vid sjön Bjuren, omfattar enl. femårsberättelserna (1905) G1/" mtl, tax. till 250,900 kr., hvaraf på Smedstorps bruk, kvarn och sag komma 20,000 kr. Hufvudgården, säteriet F., köptes till frälse 1638 af D. Stuart och kom i slutet af 1700-talet till släkten Cclsing. Presidenten G. Cel-sing upprättade af F. m. fl. egendomar i Södermanland ett fideikommiss till förmån för sin broder en-Yoyén U. Celsing, som sedermera genom ytterligare inköp förstorade egendomarna och 1804 gjorde en ny fideikommissbestämmelse. F. innehafves nu (1908) af dennes brors sonsons son kammarherre L. A. Celsing, som äfven är innehafvare af Lindholms fideikommiss i Barfva socken. Fräkenväxter, bot. Se Equisetaceæ, sp. 731-.. Fräknar (lat. ephēlides, ty. sommersprossen), små bruna runda pigmentfläckar, framträdande vanligen blott under sommaren, mest i ansiktet, men äfven på andra blottade kroppsdelar, i synnerhet hos finhylta blonda eller rödhåriga fruntimmer. De ha äfven kallats lefverfläckar för sitt oriktigt förmodade sammanhang med sjukdomar i lefvern. De kunna väl genom skarpa vätskor för en tid aflägsnas, men komma vanligen snart tillbaka och äro i allmänhet ytterst envisa, emedan de bero på en egendomlig benägenhet hos hudpigmentet att afsätta sig fläcktals. F. B.*

Frälsarboj, sjöv., räddningsboj. På örlogsfartyg betecknas med detta namn en akterut upphängd räddningsapparat, bestående af två sinsemellan förenade, ihåliga kulor af järnbleck och försedd med en långsamt brinnande, lysande brännare. O. E. G. N.* Frälsare, religionshist., är en icke ovanlig beteckning för gudomen. Det religiösa gudsbegreppet betyder en hjälpare och befriare från den yttre eller inre nöd, mot hvilken människan söker gudomligt bistånd. I Grekland användes "frälsare" (sotēr) och "frälserska" ensamma såsom gudanamn. Eljest betecknade "frälsare" Zeus, dioskurerna, Asklepios, Kore, Artemis, Athena eller andra gudomligheter. Särskildt vanligt var uttrycket om mysteriegudarna. I Septuaginta (den grekiska öfv. af G. T.) brukas ordet 21 gånger om bibelns Gud, så äfven i Lukas 1: 47 (Marias lofsång), några gånger i 1 Tim., Tit., och i Jud. 25. Om Jesus -- som betyder den, som frälsar, Matt. 1: 21 -- användes det i större delen af N. T. mycket sällan (Luk. 2: 11, Joh. 4: 42, Fil. 3: 20, Ef. 5: 23). Urkristendomens och Paulus' uttryck om Jesus Kristus var kyrios, "herren". Först i pastoralbrefven och 2 Petrus' bref är "frälsare" vanligt om honom, likaså hos Ignatius. "Frälsaren" såsom gängse titel på Kristus tycks ha brukats först af de valentinianske gnostikerna och af alexandrinarna Klemens och Origenes. I gammalkristna skrifter, som äro mer främmande för grekisk odling, såsom Barnabas' bref, 2 Klemens' bref och Hermas' Herden, förekommer icke frälsarnamnet om Kristus. N. S. Frälsarens orden (lat. Ordo sancti Salvatoris), det officiella namnet på Birgittinorden (se d. o.). Frälsarkrans, sjöv., ringformig, med kork fylld räddningsboj af segelduk, upphängd på lätt tillgänglig plats för att kunna kastas i vattnet till en person, som fallit öfver bord. O. E. G. N.* Frälsarorden, grekisk riddarorden. Se Ordnar. Frälse (fsv. frælsi, isl. frelsi) betyder i fsv. frihet