79 Fucinosjön-Fuerteventura 80 sambladigt, fyrflikadt, kronan vanligen fyrbladig, sittande i fodrets svalg, fruktämnet undersittande. Af fuksior odlas många arter och ännu flera varieteter eller hybrider (F. hybrida) som prydnadsväxter. (De äro bland de vanligaste och mest omtyckta bland sådana.) Deras ymniga, i vackra färger på mångfaldigt sätt växlande blommor, den lätthet, hvarmed de trifvas och förökas, m. fl. orsaker ha bidragit till denna kultur. De odlas såsom krukväxter inomhus, men utflyttas ofta om sommaren på kalljord, i hvilket fall de flesta arterna trifvas bättre. De arter, SOni hos OSS van- Blommande grenar af Fuchsia ügast odlas, äro F. globosa (A) och F. gracilis (J5). ° l o. 2 deras blommor i genom- skärning. ,]p OG af ai längst odlade, /'. corymbiflora, en af de praktfullaste inom släktet, F. Julgens, med ätliga bär, kanske den vackraste arten, F. globosa (se fig.), F. macrantha, som har de största blommorna, F. procumbens, ampelväxt från Australien med stora bär, F. gracilis (se fig.), F. serratifolia, F. splendens. - Släktet är uppkalladt efter L. Fuchs. Ldt. (G. L-m.) Fucinosjön [fotjinå-]. Se C el a n o. Fuck., vid växtnamn förkortning för tyske botanisten Leopold Fuckel, f. 1821, d. 1876, hvilken inlade förtjänst om svamparnas kännedom och författade bl. a. Symbolæ mycologicæ (1869-75). Fuckel [fo'kk-], Leopold, tysk botanist. Se Fuck. Fucoideæ, Fukoidéer, Brunalger, bot. Se P hæ o p h y c e æ. Fucoldes Brongn., paleobot., benämning på de iossila alger, som närmast anses motsvara nutidens fukacéer. Flera af dem torde emellertid vara af tvifvelaktig natur. A. G. N. FucõS (Fukõs), kem., en sockerart, C6H1205, hörande till metylpentoserna, som bildas vid hydrolvs af en i hafstång (Fucus) förekommande cellulosaart, f u c o s a n. H. E. FOCUS, bot., algsläkte af fam. Fucaceæ. Vid Sveriges kuster förekomma 3 arter, af hvilka bl åstången, F. vesiculosus (se fig.), är allmännast. växande vid hela kusten från norska gränsen till södra delen af Bottniska viken. Bålen är platt, hel-kantad och upprepadt gaffelgrenig, med oftast parvis sittande luftblåsor nedanför förgreningarna. Blåstången (se vidare d. o.) är dioik. Sågtången, F. serratus, förekommer på något djupare vatten än den föregående och går ej så långt mot n. i Östersjön. Dess bål, som är sågtandad och saknar luftblåsor, har bredare grenar än blåstången. Tångarterna uppkastas ofta i stora massor på stränderna, ruttna lätt och utgöra flerstädes i södra Sverige ett Fucus vesiculoaus. l luft bläsor, / fortplantningsorgan. viktigt gödslingsämne för de sandiga åkrarna. De äro ock ett ypperligt medel att binda och gödsla flygsandsfält för skogsodling. - Extrakt af F. vesiculosus har medicinsk användning. Från bal-neoteknisk synpunkt spelar tången en viktig roll vid hafskurortcr, där tillgång på blåstång finnes. Den begagnas då som friktionsmedel vid varma bad och vid halfbad. Den gifver dessa bad ett stort behag och ersätter begagnandet af badbor-står. Tången för med sig en del slem, som förlänar gnidningen en stor mjukhet. I de tider, då man trodde, att badets mineraliska beståndsdelar kunde genomtränga huden, begagnades på många ställen s. k. tånglutsbad. Därvid tillgick så, att tången kokades med saltvatten och jämte en tillsats af s. k. kreuznachlut eller en blandning af koksalt och klorkalcium blandades i badet. Dylika bad förordnades åt skrofulösa patienter; de begagnas ej mera i Sverige, men i Norge både i Larvik och i Sandefjord. G. L-m. Ln. Fudder [fa'da], eng., en vikt. Se F o d d e r. Fuder [föder], tyskt rymdmått. Se Foder. Fuë. Se F u a. Fuëgo, Volcan de F., rerksam vulkan i centralamerikanska republiken Guatemala. 3,835 m. Fuente [fuä'ntc], plur. fuentes, sp., "källa", ingår i benämningen på ett antal spanska orter, företrädesvis badorter, af hvilka må nämnas: 1. F. A lam o, stad i prov. Murcia, 15 km. n. v. om Gartagena. 9,969 inv. (1900). Badort. - 2. F. de Cantos [ka'ntås], stad i prov. Badajoz, vid foten af Sierra Morena. 8,507 inv. (1900). I trakten finnas koppargrufvor. - 3. F. del M a e s t r e, stad i prov. Badajoz, nära Guada-jira. 6,934 inv. (1900). - 4. Fuenteovejuna [-vechu'na], stad i prov. Cõrdoba, i öfversta ändan af Guadiatos dal. 11,777 inv. (1900). Mineralkälla. - 5. F u e n t e r r a b i'a (af lat. Fons rapidus, fr. Fontarabie), stad i prov. Guipüzcoa, vid vänstra stranden af Bidassoa, nära dess mynning, midtemot franska köpingen Hendaye. 4,345 inv. (1900). Hafsbad (i den moderna förstaden La Magdalena). Fiske. Det var fordom gränsfästning mot Frankrike. - 6. Fuentes de Andalucia, stad i prov. Sevilla, vid järnvägen mellan Cõrdoba och Marchena. 6,799 inv. (1900). Fueros [fuä'rås], sp. (plur. af fuero, af lat. forum, jfr d. o.), i Spanien benämning på lagböcker och samlingar af rättssedvänjor, äfven på städernas frihetsbref. Mest bekanta äro baskernas fueros. Se Basker, sp. 1036-37. Fuerteventura [fuärteväntu'ra], F o r t a v e a-