är ett osundt rum, och så anses det fortfarande. Där är kallt, dragigt och luktar mögel. Kläder, möbler och husets trävirke angripas; det sistnämnda kan alldeles uppfrätas af hussvampen, som ej synes vara giftig för människan. Allehanda sjukdomar bruka infinna sig i fuktiga lägenheter, så att man vant sig att anse fukten som sjukdomsorsak. Muskel- och ledgångsreumatism samt katarrer skrifvas på fuktens och köldens räkning; de uppfattas ju som orsakade af förkylning. Men äfven smittsjukdomar äro vanliga som följder af fukt; möjligen står detta i samband därmed, att smittbakterier lättare hålla sig lefvande i fukt än vid torka. Italienaren Gosio har uppvisat, att i fuktiga rum med arsenik i tapeterna många slag af mögel utsöndra en gasformig arsenikförening, som är ytterst giftig och verkar vid inandning t. o. m. i ovägbara mängder. Sålunda ha vi fått säker förklaring till många fall af arsenikförgiftning. Utröna vi orsakerna till fuktandet, så erhålla vi samtidigt botemedlet för hvart särskildt fall. I en nybyggnad af tegel finnas oerhörda vattenmassor i muren. Så funnos enligt Sondén i ett stort stenhus i Stockholm på något öfver 100 rum 340 kbm. vatten. I Tyskland räknar man med 12--24 kbm. vatten i en mur på 100 kbm. Af denna väldiga vattenmassa äro blott 5--10 proc. kemiskt bundna vid kalken; detta vatten har knappt någon betydelse. Fuktandet undvikes säkrast, om man låter huset stå oinredt under en sommar. Den, som bor i nyuppfördt hus, måste öppna fönstren flitigt och elda flitigt. Det har varit vanligt att skylla fukten på salthaltiga tegel. Detta är oriktigt. Vi känna blott sådan verkan, då saltet inkommit efter husets byggande, genom förorening med urin, genom stänk af hafsvatten m. m. En mycket vanlig orsak till fukt utgöres af tunna murar; i städerna träffas sådana t. ex. då uthus inredts till boningsrum. Fuktandet kommer till stånd, då ytterväggen afkyles under rumsluftens daggpunkt. Ju mer vattengas frambringas af de inneboendes andning, kokning, tvätt m. m., desto förr fuktar det, och dess mer, ju kallare det är ute. Vid måttligt fuktig rumsluft reda vi oss bra med tegelmurar på 50 cm. i tjocklek. Vid öfverbefolkning och torkning af fuktiga kläder inne blir det ändock fukt. Då väggen är uppförd af gråsten eller andra för värme lätt ledande material, hjälpa ej ännu tjockare väggar. Regnet kan åtminstone i västra Sverige piska rätt igenom de murar, som ligga öppna för regnvindarna. Muren bör då skyddas med vattentät beklädnad. Mycket vanlig, ehuru eget nog mindre beaktad, är en annan orsak till fukt. Regnvattnet blir stående under huset och suges upp i väggarna på nedre botten. Detta sker så ofta i Sverige, emedan husen byggas på lergrund och man försummar att med dikning bortleda vattnet från husets grund. Hösttiden kan det fukta i alla lägenheter, då luften ute är mycket rå; denna olägenhet afhjälpes lätt genom eldning, som också hjälper, då fukt uppstått i ett halfkallt rum, emedan familjens medlemmar trängt ihop sig i en del af våningen. E. At. Fuktighet, fys. o. meteor. Atmosfärens fuktighet, som beror på afdunstningen (se d. o.), spelar en stor roll i de meteorologiska företeelserna. Dels utgör den afdunstande vattenångan (jämte kolsyran) ett slags skyddande drifhusfönster öfver jordytan (se A b s o r p t i o n), dels är den af betydelse för atmosfärens dynamik genom sitt latenta värme. Detta inses lätt, om man betänker, att liiftkretsen är ett slags värmemaskin, hvars rörelser drifvas genom termiska processer, och om man undersöker tillståndsförändringen hos en torr, resp. en fuktig luftmassa, som flyttas i vertikal led. Torr luft. som stiger 100 m. högre i närheten af jordytan, afkyles genom adiabatisk utvidgning ungefär 1°, medan fuktighetsmättad luft under samma förhållanden afkyles endast 1/2°, hvilket beror därpå, att en del vattenånga kondenseras, så att värme frigöres. Mängden vattenånga i gram per kubikmeter luft kallas luftens absoluta fuktighet. Denna kan också anges såsom det bidrag vattenångan lämnar till lufttrycket och mätas i mm. kvicksilfver. Nästan samma mätningstal erhålles i båda fallen, såsom framgår af nedanstående tabell, som visar äfven vattenmängden i luft vid mättninir: Temperatur......... -10 O " 10 20 30° Mängd vatten i gr. per kbm.......... 2,4 4,3 9,s 17,* 30,i Ångtryck i mm. (Hg) 2,2 4;6 9,i 17,4 31^5 Luftens fuktighetstillstånd är emellertid icke fullständigt beskrifvet genom begreppet absolut fuktighet. I många fall kommer det mera an på den mängd vatten, som luften ytterligare förmår upptaga, det s. k. mättningsdeficit, och därför har man infört begreppet relativ fuktighet, som är lika med förhållandet mellan den verkligen befintliga mängden vatten och den mängd, som luften vid mätt-ning skulle innehålla. Den brukar anges i procent. Eelativa fuktigheten är tydligen också lika med förhållandet mellan det verkliga ångtrycket i luften och trycket af mättad ånga vid luftens temperatur. För ett klimats torrhet är i främsta rummet den relativa fuktigheten bestämmande, så att t. ex. ett torrt klimat låter förena sig med stor vattenhalt i luften, om temperaturen är hög. Den absoluta fuktigheten står i nära samband med afdunstningens storlek, som återigen beror af temperaturen. I tropikerna är fuktigheten stor och håller sig året rundt omkr. 20 mm.; mot polerna aftager den, så att trycket i de kallaste trakterna utgör endast några tiondelar af en millimeter. I Sverige är vattenångans tryck i medeltal ung. 6 mm., men kan i extrema fall uppgå till 20 mm. en het och kvalmig julidag och nedgå till några tiondels mm. en kall och klar vinterdag. Den absoluta fuktigheten varierar med årstiderna och har ett maximum på sommaren och ett minimum på vintern. Mera komplicerad är den dagliga variationen. Man skulle vänta, att fuktigheten följde temperaturen och hade ett maximum på dagen och ett minimum på natten. Detta är också förhållandet på bergsstationer, men vid lägre höjd öfver hafvet klyfves, särskildt på sommaren, det "normala" dagsmaximum i två, som falla ung. kl. 9 morgon och afton, hvilket beror därpå, att under dagen uppstigande varma luftströmmar transportera vatten från lägre skikt till högre. Variationerna i den absoluta fuktigheten äro ej så stora, att de fullt motsvara temperaturvariationerna, och i följd däraf komma växlingar, om också mindre betydande, att ega rum äfven i den relativa fuktigheten, så att denna har ett minimum, ung. när temperaturen har ett maximum, och tvärtom. Nedanstående tabell visar den absoluta och den relativa fuktigheten vid