101 Funck-Brentano-Fundamentalbas 102 utnämndes han till direktör för Ljusnedals kopparverk, 1702 till bergmästare i Södermanlands m. fl. län och 1776 till geschworner vid Sala silfververk. 1741 gjorde F. en studieresa till Norge och 1748 -53 till England och kontinenten samt meddelade öfver sina resor åtskilliga berättelser, hvaraf några äro införda i Vet. akad :s Handlingar. 1742 blef F. medlem af denna akademi. - F. utgaf Observationer om dagsljuset i Salbergs silfvergrufva (1741), Undersökning om Åtvidabergs kopparverk (1763), Beskrifning öfver tjärn- och kolugnars inrättande (1748 och 1772), Några anmärkningar om bergshushållningen (i "Bergsjournalen'J 1787-88). 5. F r e d r i k J a k o b F., den föregåendes son, friherre, patriot, f. 5 juli 1778, d. 29 aug. 1864 på Almstad nära Söderköping, var 1807-17 lagman i Tio häraders lagsaga. Han var verksam för folkundervisning, inrättade 1S22 i Tåby den första sparbanken på landet och 1852 det första privata folklånbiblioteket, grundlade 14 sockenbibliotek, åtskilliga hushållsföreningar o. s. v. samt gaf skänker till läroverk och kyrkor. Han skref ekonomiska uppsatser i "Läsning för folket" m. m. 6. Fredrik Alexander F., den föregåendes brorson, friherre, riksdagsman, f. 20 dec. 1816 på Bolltorp, i Skinberga socken, Östergötlands län, d. där 28 maj 1874, blef 1831 student i Uppsala, studerade från 1834 någon tid vid landtbruksinstitutet i Möglin och var 1837 -48 underlöjtnant vid Andra lifgrenadjärrege-mentet. Han egnade sig därefter åt landtbruk och hedrades med en mängd kommunala uppdrag; bl. a. var han led. af Göta kanalbolags direktion och 1863-74 af landstinget, inom hvilket han i flera år fungerade som ordf. Såsom medlem af ridderskapet och adeln bevistade F. tre ståndsriksdagar, hvarunder han tidtals var ledamot af banko- och statsutskotten samt ordförande i det förstnämnda. 1801 och 1859 valdes han till statsrevisor. Efter representationsförändringen valdes han till led. af Första kammaren, som 1867-74 insatte honom i statsutskottet, och han var hela tiden ordf. i dess riksgäldsafdelning. 1873-74 var han tillika kammarens vice talman. Ehuru ingen särskildt framstående talare, hade F., tack vare sin själfstän-diga karaktär, i ovanlig grad förstått vinna denna kammares öra för hvad han hade på hjärtat. I motståndet mot 1873 års kompromiss mellan värnpliktens utsträckning och grundskatternas afskrifning spelade han en framträdande roll. F. var led. af Landtbruksakad. sedan 1872. (V. M.) Funck-Brentano. 1. ThéophileF., fransk filosof och sociolog, f. 1830 i Luxemburg, d. 1906 i Montfermeil nära Paris, var sedan 1873 professor i folkrätt vid Ëcole libre des sciences politiques i Paris. Bland hans många arbeten märkas La civilisation et ses lois (1876), L'homme et sa destinée (1895) och La science sociale. Morale politique (1897). - '2. Frantz F., den föregåendes son, historiker, f. 1862 i Munsbach (Luxemburg), öfverflyttade jämte sin fader 1871 till Frankrike och blef 1885 bibliotekarie vid arsenalbiblioteket i Paris. Han har utgifvit ett stort antal skarpsinniga historiska arbeten, bland hvilka förtjäna framhållas Philippe le Bel en Flandre (1897), Légendes et archives de la Bastille (med bl. a. en glänsande studie öfver "järnmaskens" gåta, 1898; "Bastiljen i sägnen och verkligheten", 1900), Le drame des poisons (1899), La prise de la Bastille, 1789, la juillet (s. å.), L'affaire des colliers (1901), Le Temple (1902) och Les lettres de cachet d Paris (1904). V. S-g. Funcke [fo'nke], Otto Julius, tysk präst och författare, f. 9 mars 1836 i Wülfrath nära Düsseldorf, blef präst 1860 och var 1868-1904 anställd vid Friedenskirche i Bremen. Genom sitt omfattande skriftställarskap - predikningar, betraktelser, resebilder m. m. -, hvars alster utgått i en mängd upplagor och öfversatts till flera språk, äfven svenska, är han vida känd och högt uppskattad för sin förmåga att populärt framställa och på människo-lifvets skiftande företeelser tillämpa kristendomens religiösa och etiska sanningar. Vidsträckt människokännedom och beläsenhet samt humoristisk åder sätta sin prägel på F :s författarskap, äfven om det ej kan intagas från en viss bredd och mångordighet. Till sin kyrkliga ståndpunkt allianssinnad, lägger F. mindre vikt vid konfessionella skiljepunkter; det kristliga lifvet är för honom hufvud-sakcn. F., som 1904 besökte Sverige, holl då här en serie föredrag på olika platser och har i senare utgifna "Eesebilder från Sverige" (2:a uppl. 1906) skildrat sin färd. Till svenska ha af A. Strandell och G. Lundström öfversatts de ojämförligt flesta af hans skrifter (af hvilka några i original utgått i 10-15 uppl.), bl. a. "Guds skola eller kristliga lifsbilder i ljuset af Jonas bok" (2:a uppl. 1886), "Vill du blifva helbregda?" (1887), "Inför Gud" (1890), "Dagliga andaktsstunder" (4:e uppl. 1892), "Såsom hjorten ropar" (1899) och "Guds fotspår på min lefnadsväg" (1898-1900). J. T. B. Fundame'nt (lat. fundamefntum, af ju'ndus, botten), grundval, grund; grundsten; fotstycke; boktr., å tryckpressar den plana yta, på hvilken stilformen lägges för tryckning. - Fundamental, som har afseende på grunden, grundläggande, som utgör grundval 1. ligger till grund för något (t. ex. det under 1700-talet mycket använda ordet fundamental-1 a g, grundlag). - Fundatiõn (lat. fundätio), grundläggning; stiftelse, stiftclseurkund (da,, fundats]. Fundamentälafstånd (se F u n d a m e n t), fys., afståndet mellan de två punkter på en termometerskala, som läggas till grund för gradindelningen, således i vanliga fall afståndet mellan vattnets kok-och fryspunkt. K. L.* Fundamentälbas (se Fundament), mus., ett ackords verkliga, ej blott skenbara grundton. I sextackordet egc t. ex. är e visserligen basstämma,