111 Furnera-Furste 112 och har där anslutit sig till det socialistiska partiet. Han har både som deputerad och som flitig medarbetare i tidningar och tidskrifter tagit verksam del i den socialistiska rörelsen. F. innehar en lärostol i samtidshistoria vid Université nouvelle i Bruxelles. . V. S-g. Furnera (fr. journir], förse med det erforderliga, anskaffa, leverera. - Furnissor (fr. fournisseur), en som anskaffar, levererar något, leverantör. - Furnityr (fr. fourniture), tillbehör, material, förråd. Furnes [fyrn], flarn. Veurne, arrondissemangs-'hufvudstad i belgiska prov. Väst-Flandern, omkr. 6 km. från hafvet, genom kanaler förenad med Dun-kerque, Nieupoort, Bergues och Loo. 5,889 inv. (1902). Handel med lantbruksprodukter. Staden var fordom befäst. (J. F. N.) Furnes-Ambacht-nötkreatursrasen [fyrn-] har uppstått genom flandriska rasens korsning med korthorn. Den finnes nu utbredd i södra delen af belgiska prov. Väst-Flandern (Furnes). Färgen är ljust röd med hvita fläckar. De förnämsta egenskaperna äro tidig utveckling och gödförmåga, men äfven mjölkförmågan är tillfredsställande. Väl gödda djur vid 31/»-4 års ålder väga 750-850 kg. H. F. Furness [fä'nis], norra delen af engelska grefsk. Lancaster, skild från det öfriga grefskapet genom Morecambe bay. Kusten är jämn, det inre bergigt. Stenkols- och järngrufvor bearbetas i stor skala. De först i senare tid anlagda järnverken vid B a r r o w äro bland de största i Storbritannien. (J. F. N.) Furniss [fä'uis], Harry, engelsk karrikatur-tecknare, f. 1854 på Irland!! kom vid 19 års ålder till London, där han sedan arbetat såsom tecknare i tidningar och tidskrifter, bl. a. "Illustr. London news", "Punch" (1880-94; scener och porträtt från parlamentet) och i den af honom 1894 uppsatta skämttidningen "Lika joko". Han har dessutom illustrerat Burnands "Happy thoughts" och "In-compleat angler" m. fl. FurnissSr. Se Furnera. Furnityr. Se Furnera. Furnivall [fä'nival], Frederick James, engelsk filolog, f. 1825, har för alla tider försäkrat sig om ett aktadt rum i den engelska språkforskningens och litteraturens historia genom den förtjänstfulla verksamhet han under mera än femtio år utöfvat som utgifvare och organisatör. Af en stor mängd äldre (i synnerhet medelengelska) skrifter, som ditintills funnits endast i gamla manuskript, har han utgifvit noggranna upplagor, af andra arbeten har han åstadkommit vetenskapligt tillfredsställande nytryck. Han har stiftat en hel rad af litterära sällskap för studiet och utgifvandet af engelsk litteratur och såsom ledare af desamma med outtröttligt nit förstått att vinna medarbetare för deras syften. 1864 bildade han "Early english text society", 1868 "Chaucer society" och "Ballad society", 1873 "New Shakespeare society", 1881 "Browning society", 1882 "Wycliffe society", 1885 "Shelley society". 1852-96 var han hederssekreterare i "Philological society". l synnerhet såsom Chaucer-och Shaksperekännare intager F. en framstående rang. En af hans viktigaste publikationer är "A six-text print of Chaucer's Canterbury tales" (1868 -76). Berlins universitet utnämnde honom 1885 till filos. hedersdoktor. För arbetarna, såväl de manlige som de kvinnliga, har han på flerfaldigt sätt ådagalagt ett varmt intresse. A. E. Furöi, kem., toxik. Se F u r f u r o 1. Furor, it. furõre (af lat. ju'ror, raseri, hänförelse), stormande bifall, stormande lycka eller framgång. Furreedpore [faridpå'e]. Se Fär i d pur. Furrer [fo'rrer], Jonas, schweizisk statsman, f. 1805, d. 1861, invaldes 1834 i kantonen Zürichs stora råd, där han kämpade för införande af liberala institutioner. 1834 och 1844 var han stora rådets president. 1845 nämndes han till borgmästare och var s. å. president vid den urtima förbundsdagssessionen, i hvilken han motsatte sig det radikala partiet, men tillika med stor fasthet tillbakavisade de utländska makternas fordringar. Såsom representant för Zürich vid förbundsdagssessionerna 1847 -48 kämpade han kraftigt för upplösning af "sonderbund" och, sedan detta lyckats, för en ny förbundsförfattning. Efter dennas införande valdes han till ledamot af ständerrådet och blef 1849 det nya förbundsrådets förste president. Efter 1850 stod han i spetsen för justitie- och polisdepartementet och valdes 1857 för fjärde gången till förbundspresident. Furrukhabäd. Se Faru k ha b a d. Furstbiskop (ty. fürstbischof) kallades en sådan biskop, som var furste i det romersk-tyska riket samt inom sitt stift och på riksdagen utöfvade furstliga rättigheter. Numera bära endast några få biskopar (t. ex. i Breslau och Olmütz) titel af furstbiskop. Furste (ty. furst, i analogi med hvilket det svenska förste är bildadt), eg. endast den förste eller utmärktaste, betecknar 1) regent i allmänhet, 2) icke regerande medlem af en regentfamilj, 3) medlem af den förnämsta adeln i vissa länder, t. ex. Tyskland (se nedan), Ryssland (knjaz), Frankrike (prince), Italien (principe) och är 4) predikat för vissa tyska regenter, i rang närmast hertigar (se nedan), och för .regenterna i Bulgarien, Liechtenstein, Monaco och Montenegro. I Tyskland, där furstenamnet i synnerhet spelat en stor roll, ansågs det under den äldre medeltiden tillkomma alla innehafvaie af den ämbetsmyndighet, som var den ursprungliga innebörden i hertiglig och greflig värdighet - oberoende af om dessa innehafvare voro andliga eller världsliga, omedelbara eller medelbara vasaller - således hertigar, markgrefvar, pfalz-grefvar, landtgrefvar, burggrefvar och grefvar samt alla med grefverättigheter utrustade prelater, d. v. s. i allmänhet alla riksomedelbara ärkebiskopar, biskopar, abboter och abbedissor. I slutet af 1100-talet inträdde häri den förändringen, att furstevärdigheten blef bunden endast vid vissa omedelbara län, hvarvid grefvarna upphörde att räknas till fursteståndet. Ny furstevärdighet, uppstod därefter blott genom kejserlig förläning, och från 1600-talet fordrades dessutom, för att sådan förläning skulle medföra fursteplats på riksdagen, bifall af dennas furstar, hvarigenom en skillnad uppstod mellan titulärfurstar och verkliga riksfurstar. Under 13:e årh. höjde sig de sju mäktigaste furstarna såsom kurfurstar (se d. o.) öfver de andre, och de bildade sedan det förnämsta af de tre kollegier, hvari den tyska riksdagen fördelades. De öfrige andlige och världslige furstarna hade plats i det andra kollegiet jämte "herrarna" (grefvar, riksomedelbara friherrar och