denna benämning ett slags roddfartyg, i storlek något mindre än galären. I 15:e årh. hade fusten bildat en särskild fartygstyp, stående mellan galären eller galeoten och brigantinen, och i storlek varierande från 12 till 26 roddarbänkar (en roddare på hvarje bänk). I början af 16:e årh. infördes anordningen med 2--3 roddare på hvarje bänk. Fustens längd kunde uppgå ända till omkr. 30 m.; förhållandet mellan längd och bredd var ung. som 7 till 1. Den förde två master med segel. -- 2. Se Nitning. O. E. G. N.* Fust [fost] l. Faust, Johann, tysk boktryckare, f. vid slutet af 14:e årh. i Mainz, d. 1466 i Paris, var först guldsmed. 1450 ingick han en öfverenskommelse med Gutenberg om gemensam utöfning af boktryckarkonsten, hvarvid F. försträckte de nödiga penningmedlen för tryckning af första bibelupplagan (den "42-radiga bibeln"). Men redan 1455 trängde han ut Gutenberg ur företaget, för att fortsätta det tillsammans med sin måg, Schöffer. Se vidare Boktryckarkonst, sp. 966--967, och Schöffer, P. -- F. har ofta oriktigt förväxlats med den ryktbare svartkonstnären doktor Johann Faust. (R. G.)

Albanes. (Till art. Fustanella.)

Fustanella (af turk. fustan, ett tyg med varp af bomull och inslag af linnetråd), ett kjortelliknande, veckrikt klädesplagg af hvit glättad väfnad, hvilket utgör en del af nygrekernas och albanesernas (se fig.) manliga nationaldräkter och räcker från midjan ned mot knäna. Fustel de Coulanges [fystä'l de kola'j], Nu m a D e n i s, fransk vetenskapsman, f. 18 mars 1830 i Paris. d. 12 sept. 1889 i Massy, dep. Seine-et-Oise, blef 1859 vikarierande professor vid Lycée Saint-Louis i Paris och utnämndes 1861 till professor i historia i Strassburg. Efter krigsutbrottet 1870 återvände han till Paris, där han blef lärare vid Ëcole normale supérieure. 1875 blef han led. af Institutet och utnämndes 1878 till innehafvare af en nyinrättad professur i medeltidens historia vid Sorbonne. Jämte åtskilliga smärre afhandlingar rörande forngrekisk och äldre fransk historia skref F. de utmärkta arbetena La cité antique (1864: 17:e uppl. 1900; "Staten i forntiden", 1872) och Histoire des institutions politiques de l'ancienne Frajice (6 bd, 1875-92), hvilka blifvit prisbelönta af Franska akad. Det senare har delvis utgifvits i en reviderad uppl. af F:s lärjunge C. Jullian, hvilken äfven samlat och redigerat åtskilliga af F:s i tidskrifter o. s. v. spridda smärre arbeten, Nou-velles recherches sur quelques problémes d'histoire (1891) och Questions historiques (1893). Själf hade F. utgifvit en essaysamling, Recherches sur quelques problémes d'histoire (1885). F:s arbeten ha mycket stor betydelse för studiet af den merovingiska och karolingiska tidens inre historia, där han uppsökte och på ett originellt sätt behandlade de allra svåraste problem, ej sällan med en viss böjelse för konstruktion, som framkallade af honom med mycken ömtålighet upptagen kritik från andra forskare (t. ex. tyskarna Maurer, Waitz och Lam-precht). Särskildt gällde dessa strider frågan om den privata eganderätten hos de gamle germanerna samt afvägandet af germanska och romerska rättstankars inflytelse i de stater, som uppstodo på romar-väldets ruiner. Jfr Guiraud, "Fustel de Coulanges" (1896). (V.S-g.) Fuster [fystä'r], Charles, fransk-schweizisk skald, f. 1866 i Yverdon, sedan 1888 bosatt i Paris, debuterade 1884 med diktsamlingen L'åmc pensivc, som följts af Louise (1893), Le livré d'amour (1898), La vie (1902) m. fl., alla utmärkta af formfulländning och en känslig, fin lyrisk stämning. Fusti [fo'sti], it., "stjälkar", hand., orenande inblandningar i en vara (såsom -- bland kryddor -- damm, stjälkar o. s. v.), för hvilka vid köps afslutande prisafdrag göres; själfva detta afdrag. Fustian [fa'stiən], engelsk benämning på vanligtvis tjocka, starka bomullsväfnader, dels ruggade och öfverskurna, såsom barchent, mollskinn o. d. till manskläder afsedda tyger, dels sammetsartadt uppskurna (jfr Appretera, sp. 1253), såsom velvet, kingscord m. fl. hos oss under den gemensamma benämningen bomullssammet gående väfnader. G. A. W. Fustie, barn af en hvit och en mustie (dotter af en hvit och en mulattska). Fustik, namn på flera sorter färgträ. -- Ung fustik. Se Fisett-trä. -- Gammal fustik. Se Chlorophora. Fustin. Se Fisett-trä. Fusulina, paleont., ett foraminifersläkte, som står nära nummuliterna, men vanligen är af spolformig skapnad. Fusulina uppnår en jämförelsevis betydlig storlek (1 cm. och därutöfver ända till 5 cm.) och förekommer hufvudsakligen i stenkolssystemets "bergkalk". I Ryssland, på Spetsbergen, i Kina, Japan och Nord-Amerika uppträder det i så stor mängd, att denna formation benämnts Fusulinakalk. Jfr Chios, sp. 209. B. L-n.* fut., språkv., förkortning för futurum. Futa Djallon, urspr. ett fulbe-rike i Senegambien, Väst-Afrika. Det omfattar Gambias, Senegals och Rio Grandes källområde och består af pittoreska, skogbevuxna och väl vattnade berglandskap. Det blef 1881 fransk skyddsstat och 1896 definitivt franskt område, tillhörigt kolonien Franska Guinea, mellan 12° 30' och 10° 30' n. br. Omkr. 110,000 kvkm. Invånarna, hvilkas antal uppskattas till omkr. 700.000, tillhöra hufvudsakligen fulbestammen, äro fanatiska muhammedaner, idka jordbruk och boskapsskötsel, förfärdiga grofva ylle- och bomullstyger och företaga stora handelsresor till Timbuktu och Katsena. Fulbe