invandrade hit från Massina i slutet af 1700-talet och underkufvade eller fördrefvo landets förra invånare, de till mandinka hörande dschalonkerna. I spetsen för staten står en hvartannat år vald "almami", som krönes i Fulbes heliga stad Fugumba. Hufvudstad är Timbo med omkr. 1,500 inv. (J. F. N.) Futa Toro, fransk skyddsstat i Väst-Afrika, på Senegals vänstra strand från Walo till Bondu, 350 km. långt, med omkr. 175,000 inv., dels fulbe, som eröfrade landet för omkr. 400 år sedan, dels s. k. toucouleurs, blandningsfolk mellan dem och urbefolkningen. Landet är mestadels jämnt och rikt på tamarinder. Det producerar hirs, jordnötter, förträfflig boskap och små hästar. (J. F. N.) Futhark l. Futhork kallas runalfabetet efter de 6 första bokstäfverna däri (f, u, þ [th], a [yngre o], r, k). Jfr Alfabet. Den äldsta runfutharken, eller den samgermanska runraden, bestod af 24 mynder ("tecken för ljud"), ordnade på följande sätt i 3 afdelningar ("ätter"): <table> <td>ᚠ <td>ᚢ <td c>ᚦ <td>ᚨ <td>ᚱ <td>ᚲ <td>ᚷ <td c>ᚹ <td>᛬ <td>ᚺ <td>ᚾ <td>ᛁ <td>ᛃ <td c>ᛇ <td>ᛒ <td c>ᛉ <td>ᛊ <td>᛬ <td>ᛏ <td>ᛒ <td>ᛖ <td c>ᛗ <td>ᛚ <td c>ᛜ <td>ᛟ <td>ᛞ <td>f <td>u <td>th <td>a <td>r <td>k <td>g <td>w <td> <td>h <td>n <td>i <td>j <td>eu <td>p <td>-r <td>s <td> <td>t <td>b <td>e <td>m <td>l <td>ng <td>o <td>d </table> Hvad som föranledt denna stora olikhet mot öfriga semitisk-latinska alfabet i fråga om tecknens ordningsföljd, är ännu alldeles okändt. Den äldsta runfutharken finnes inristad på en brakteat från Vadstena, på Kylfver-stenen på Gottland, på Charnay-spännet (se d. o.) samt på ett knifblad af järn, funnet i Thames. Den vanliga yngre runfutharken, eller den särskildt nordiska runraden, bestod, länge af följande 16 tecken, likaledes ordnade i 3 ätter, nämligen: <table> <td>ᚠ <td>ᚢ <td c>ᚦ <td c>ᚭ <td>ᚱ <td>ᚴ <td>᛬ <td>ᚼ <td>ᚾ <td>ᛁ <td>ᛅ <td>ᛋ <td>᛬ <td>ᛏ <td>ᛒ <td>ᛉ <td>ᛚ <td c>ᛦ <td>f <td>u <td>th <td>a(o) <td>r <td>k <td> <td>h <td>n <td>i <td>a <td>s <td> <td>t <td>b <td>m <td>l <td>-r(y). </table> Senare flyttades l framför m såsom i latinska alfabetet. Ett antal nya tecken lades senare till dessa. Se Runor. Fr. L–r.* Futhork. Se Futhark. Fut<over>i</over>l (lat. f<over>u</over>tilis), obetydlig, futtig, lumpen, värdelös, intetsägande. — Futilit<over>e</over>t, lappri, futtighet. Fu-tschóu (Futsjeu, på ortsdialekten Hoktschiu), hufvudstad i kinesiska prov. Fukien, på vänstra stranden af den segelbara floden Min, omkr. 32 km. från dess mynning. Omkr. 625,000 inv., däraf 10,000 mandschuer, som bo i en särskild stadsdel, omgifven af en mur, och 200 européer, som bo i förstaden Nantai på högra flodstranden. Den egentliga staden, som ligger 4 km. från flodens norra strand, omgifves af en med höga torn försedd mur, utanför hvilken ligga vidsträckta förstäder. Floden vimlar af flytande bostäder, och öfver den går en 301 m. lång bro. Säte för viceguvernören öfver provinserna Fukien och Tschekiang. Flera viktiga missionsanstalter (den äldsta stiftad 1846). Arsenalen (grundlagd 1867 och byggd af franska ingenjörer) ligger omkr. 3 km. nedanför staden, där de större fartygen vanligen ankra. Fabriker för siden- och ylleväfnader samt papper; skeppsvarf. Den förr mycket betydande tehandeln har på senare år gått tillbaka. 1905 var in- och utförselns hela värde 30,6 mill. kr. Sjöfarten omfattade 1901 628 fartyg om 852,000 ton. — F. öppnades 1842 för européerna. 24–28 aug. 1884 förstörde en fransk flotta under Courbet arsenalen samt den i Minfloden liggande kinesiska flottan. (J. F. N.) Futs i futs, bygnk. Se Fog, sp. 707. Futsjeu. Se Fu -tschóu. Futterer [fo't-], Karl Josef, tysk geolog, f. 1866 i Baden, d. 1906, sedan 1897 professor i geologi och paleontologi vid tekn. högskolan i Karlsruhe, deltog 1897–99 i Holderers expedition, den första tyska vetenskapliga, genom Asien från v. till ö., hvarigenom han inlade stora förtjänster om särskildt Tibets och det inre Kinas geologiska och geografiska undersökning. Af reseskildringen, Durch Asien etc., utgaf han endast 1:a och en del af 3:e bandet (1901–03). Futur<over>a</over>l. Se Futurum. Fut<over>u</over>rum (lat., "blifvande"), språkv., den tempusform af verbet, hvilken uttrycker tillkommande tid. I sanskrit och litauiska — samt i ett enstaka fornslaviskt ord — finnes futurum i en form, som hänvisar på gemensamt ursprung, hvarför man antar, att det grundspråk, som är de indoeuropeiska språkens upphof, egt futurum. Senare futurala bildningar äro formerna på -so i grekiskan och de på -am och -bo i latinet. Nygrekiskan har ej bevarat detta futurum, och de romanska språken, där latinets futurum ej stannat kvar, ha bildat nya futurala former, t. ex. franskans aimerai, [jag] skall älska (af aimer, att älska, och ai = jag har). Redan i de äldsta germanska språken får presens uttrycka tillkommande tid; dessutom begagnas i många fall "hjälpverb", d. v. s. kategorien tillkommande tid uttryckes medelst omskrifning, ej böjning. Sådana hjälpverb äro i tyskan werden, i engelskan shall och will. I svenskan, där framtid vanligen uttryckes genom presens, begagnas äfven omskrifning med kommer att eller skall jämte infinitiv. Betydelsen hos futurala former eller omskrifningar är ofta voluntativ (stundom kallad viljefuturum). Stundom kallas futurum äfven futurum simplex ("enkelt f.") i motsats mot futurum exactum (se d. o.). Jfr J. A. Afzelius, "Öfversikt af futurum och konditionalis i svenskan" (1906). — Adj. Futural. R–n B. Fut<over>u</over>rum exactum (lat., "fullbordadt f."), språkv., verbform, som betecknar fullbordad handling i tillkommande tid. Svenskan uttrycker detta med presens (jag gör färdigt, innan jag går), supinum (jag går, när jag gjort färdigt) eller omskrifningar. R–n B. Futurum simplex. Se Futurum. Fux, da. Se Fuks. Fux (af ty. fuchs, räf), häst, som till färgen är röd med man och svans antingen af samma färg som kroppen eller ljusare, ofta gråaktig eller nästan rent hvit. Fuxfärgen förekommer i flera olika nyanser, af hvilka en del fått särskilda benämningar, t. ex.: sotfux, mörkt röd, nästan svart, med ett skimmer i rödt, och man och svans vanligen af samma färg som kroppen eller ljusare, chokladfux, mera brunaktig, ofta äppelkastad, med ljus man och svans, svettfux, tämligen mörkt röd med gråaktig man och svans, mörkfux, rent röd med man och svans af samma färg, stundom med stark glans, nästan metallglänsande (guldfux), samt slutligen ljusfux, gulröd med ljus, nästan hvit man och svans. E. T. N. Fux [foks], Johann Joseph, österrikisk musiker, f. 1660 i Steiermark, d. 1741 i Wien, blef därstädes 1696 organist, 1698 hofkompositör och 1715