123 Fuxen-Führich 124 förste hofkapellmästare. Han komponerade en stor mängd kyrklig musik och operor. F :s lärobok i kontrapunkten, Gradus ad parnassum (1725), hvilken öfversattes på tyska, italienska, franska och engelska, åtnjöt länge beröm som ett klassiskt arbete, ehuru han grundar sitt system på de gamla kyrkotonarterna. Biogr, af v. Köchcl (1872) och Schnabl (1895). A. L.* Fuxen, zool. Se Körsbärsfuxen och Vinbärsfuxen. Fuxerna, socken i Älfsborgs län, Flundre härad. 2,452 har. 2,795 inv. (1906). Annex till Romeled, Göteborgs stift, Domprosteriets norra kontrakt. Inom socknen ligger municipalsamhället Lilla Edet med 1,543 inv. (1905). -- Omkr. 1100 stodo i denna socken, nära Lilla Edet, två slag mellan svenske konungen Inge d. ä. och norske konungen Magnus Barfot; i det ena segrade norrmännen, i det andra svenskarna. Fuxsvanssåg. Se Sågning. Fuxum, latinska namnet på Foix. F. v. b. = för vidare befordran. F. V. O., beteckning för Föreningen för välgörenhetens ordnande (se d. o.). Fyf [fäVf], Jakob. Se F e i f. Füger, Friedrich Heinrich, tysk målare, i. 1751 i Heilbronn, d. 1818 i Wien, kom efter studier i Stuttgart och i Dresden (hos öser) 1774 till Wien, vistades 1776-83 i Italien, blef sistnämnda år vice direktör för må-larklassen vid konstakademien i Wien, var 1795 -1806 direktör för akademien och blef 1806 direktör för tafvelgalle-riet i Belvedere. F. ut-öfvade ett stort inflytande på den tyska historiemålningen, och hans namn lockade en mängd konstnärer till Wien. Han var en af huvudrepresentanterna för klassicismen, och hans arbeten karakteriseras af ett akademiskt idealiserande, i hvilket han, liksom hans förebild Mengs, sag det högsta i konsten. F :s målningar behandla oftast mytologiska eller allegoriska ämnen samt tilldragelser ur den grekiska och romerska historien: Akilles vid Patroklos' lik, Ariadne på Naxos, Fredens välsignelser, teckningar (äfven utförda i olja) till Klopstocks "Messias", Adam och Eva, Johannes döparen, Sokrates inför sina domare, Cæsars mord, Virginias död m. m. Som miniatyrporträttmålare var F. mycket framstående. Han är rikt representerad i akademien i Wien. (G-s N.) Führich, Joseph von, österrikisk målare, f. 9 febr. 1800 i Böhmen, d. 13 mars 1876 i Wien, kom 1817 till konstakademien i Prag. Där började han studera Dürer och de romantiske skalderna, till hvilkas arbeten han tecknade illustrationer, t. ex. de femton, sedermera af honom själf raderade, teckningarna till Tiecks "Genoveva" (1824). En frukt af hans Dürerstudiuin voro de nio, sedermera ofta F. H. Füger. (Efter ett själf-p orträtt.) omarbetade kompositionerna till "Fader vår" (1826). Åren 1827-29 tillbragte F. i Eom, där han slöt sig till Overbeck och de andre s. k. nazarenerna. I förening med dem arbetade han i Villa Massimi, där han målade tre fresker med ämnen ur Tassos "Befriade Jerusalem". Därjämte utförde han kyrko-mälningar och var vid sin återkomst till Prag en konstnär af stadgadt rykte. Från de närmast följande åren härröra bl. a. sepiateckningen Jakobs möte med Kakel (sedermera utförd i olja) och teckningarna till Kristi intåg i Jerusalem, som han sedan raderade och som räknas till F :s bästa arbeten. 1834 kom han till Wien och blef där 1841 professor vid konstakademien, inom hvilken han utöfvade en inflytelserik verksamhet och snart sag sig omgifven af en krets af framstående lärjungar. F. arbetade i Wien med rastlös ifver och skapade en mängd betydande verk: utkasten till Korsvägsslalionerna (2 gånger utförda alfresko, i Johanneskyrkan i Wien, 1844-48, och på S:t Lorenzberg i Prag) samt oljemålningarna Kristus på Oljeberget, De sörjande judarna, Kristus sofver i skeppet, Petrus' fiskafänge, Marias gång öfver berget (hans bästa stafflimålning, 1841, i Hof-museet), Lärjungarna på väg till Emmaus (Bremen, 1837) in. fl. 1854 fick F. i uppdrag att med fresker pryda Al tlecher f eldkyrkan i Wien. Han öfvertog ledningen af det hela och utförde själf de förnämsta bilderna. Bland hans skapelser från de följande tio åren må nämnas Kristendomen införes i de tyska urskogarna och Johan af Nepomuks död (båda i Schacks galleri i München), två kompositioner ur Dantes "Purgatorio" för konung Johan af Sachsen, Kejsar Rudolfs möte med prästerna samt altartaflor och akvareller. Från de sista åren af hans lefnad förskrifva sig träsnittsillustrationerna till Psaltaren, Euts bok, berättelsen om Den förlorade sonen, Tomas a Kem-pis' Kristi efterföljelse, Den betlehemitiska vägen m. m. - F. var en religiöst anlagd personlighet; knappast har någon konstnär så som han förmått intränga i den katolska mystikens väsen och rikta densamma med nya idéer. Han var en af hufvud-representanterna för den romantiska riktningen inom konsten samt den sundaste och mest begafvade biand nazarenerna. Få målare ha därjämte varit så mångsidigt utrustade i tekniskt afseende som F. (han målade alfresko, i olja och med vattenfärg, han litogra-ferade och raderade samt tecknade i sepia och tusch). Hans styrka låg icke i färgen, utan är att söka i formens renhet och uppfattningens allvar. Hans teckning är i hög grad korrekt och rör sig med de behagligaste linjer. F :s skapelser äro emellertid icke fria från de svagheter, som i allmänhet vidlåda den kyrkliga konstriktningens alster: hans bibliska huf-vudfigurer äro typiska och ega för litet af individualitet och kraft. F. var äfven skriftställare och utgaf bl. a. ett arbete i 4 häften, Ueber kunst, i hvilket han bryter stafven öfver hvarje annan konstutöfning än den religiösa. Jfr F:s själfbiografi (1876), "J. v.