125 Fyhrwall-Fyllda pannor 126 F:s bricfe aus Italien an seine eltern" (1883) och den af sonen Lukas F. 1886 utgifna karakteristiken. R-". (G-gN.) Fyhrwall, Karl Oskar, skolman, historisk författare, f. l dec. 1846 i Kunila, Östergötland, blef student i Uppsala 1872, filos. doktor 1880, var 1879 -82 lärare i Beskowska skolan i Stockholm och är sedan 1882 lektor i historia och filosofi vid Gäfle högre allmänna läroverk. Hans historiska författarskap, som rör sig inom den svenska handelslagstiftningens område, omfattar följande arbeten: Tjärhan-delskompanierna (i "Hist. bibi.", 1880), Om det bottniska handelstvånget (i "Hist. tidskr.", 1882) samt Bidrag till Gefle stads Jtistoria och beskri/ning (1901). I Gäfle har F. ifrigt verkat äfven som kommunalman. Fykocecidier (af grek. fykos. alg. och cecidier, se Gallbildning), bot., gallbildningar på växter, förorsakade af alger. Fykocyän, bot. Se Alger, sp. 569, och M y x o p h y c e æ. Fykodomätier (af grek. fykos, alg), bot. Se D o-m a t i e r. Fykoerytrin, bot. Se Alger, sp. 569, och Rhodophyceæ. Fykofein, bot. Se Alger, sp. 569, och P h æ o-p h y c eæ. Fykokröm, bot. Se M y x o p h y c e æ. Fykokromacéer, bot. Se M y x*o p h y c e æ. Fykologi (af grek. fykos, alg, och lo'gös, lära), vetenskapen om algerna. - F y k o l ö g, algkännare. Fykomycëter, bot. Se P h y c o m y c e t e s. Fykopyrrin, bot., ett hos dinoflagéllaterna förekommande rödbrunt füra'ärnne. Jfr A l ff c r, sp. 569. Fykoxantin, bot. Se Alger, sp. 569, och P h æ o p h y c e æ. Fylaktëriér (af grek. fylaklërion. skyddsmedel, amulett), hebr. tefillin, böneremmar eller böneremsor, kallades (Matt. 23: 5) de med påskrifna bibelspråk (5 Mos. 6: 4-9, 11: 13-21, 2 Mos. 13: 3-10; 11-16) försedda och i tärningsformade kapslar inlagda pergamentsremsor, hvilka fariséerna på Kristi tid vid förrättandet af sin morgonbön med läderremmar bundo öfver pannan midt emellan ögonen och om vänstra armen midt emot hjärtat. Jfr G. Kleins afhandling om "totaphoth" i "Jahrbücher fur protestantische theologie", VII, s. 680. G. K-n. Fylarchos (grek. <&täao%og, lat. Phyla'rchus), forngrekisk skriftställare från Aten, Sikyon eller Naukratis under senare hälften af 3:e årh. f. Kr., författade bl. a. ett större historiskt arbete (Hi-storiai, i 28 böcker, omfattande åren 272-220 f. Kr.), hvilket tjänat såsom källa för senare grekiska och romerska historieskrifvare. Fragment däraf äro intagna i C. Mullers "Fragmenta historicorum græ-corum", I. A. M. A. Fyle (grek. fyle}, "stam"- 1. folkafdelning hos forntidens greker, motsvarande romarnas tribus, men med bibegrepp af en i de flesta fall visserligen blott diktad härkomst från en gemensam stamfader. Enligt sitt begrepp, men ingalunda alltid i verkligheten, var således fylen, likasom dess underafdelningar, fratrier (se d. o.) och släkter, att betrakta såsom en vidgning af familjen. Dorerna, hvarhelst de uppträdde, voro fördelade i tre fyler: Hylleis. Dymanes och Pamfyloi. I Aten funnos urspr, fyra urgamla s. k. ioniska fyler, hvilkas namn, Geleontes, Hopletes, Argadeis och Aigikoreis (adliga, krigare, jordbrukare, herdar), mera tyda på lefuadsyrke än på härkomst. Dessa gamla fyler afskaffades (omkr. 510 f. Kr.) af Kleisthenes och ersattes med en konstgjord, på territoriella förhållanden grundad indelning i tio nya, s. k. attiska fyler, uppkallade efter fornattiska heroer (de s. k. epony-nierna): Erechtheis, Aigeis, Pandionis, Leontis, Akaniantis, Oineis, Kekropis, Hippothoontis, Aiantis, Antiochis. Till dessa tio kommo (307 f. Kr.) två nya, hvilka atenarna, för att smickra Antigonos och hans son Demetrios Poliorketes, kallade Antigonis och Demetrias. Vid förändrade politiska förhållanden utbyttes dessa namn sedermera mot Ptolemais och Attalis (efter Ptolemaios Filadelfos i Egypten och Attalos I i Pergamon). Slutligen tillades, på Hadrianus' tid (123 e. Kr.), en trettonde fyle, Ha-drianis. Fyle-inrättuingen låg till grund såväl för borgarhärens organisation som för besättandet af vissa ämbeten och för fördelningen af de betydliga omkostnader, "leiturgier", hvilka de förmögnare medborgarna, hvar i sin tur, måste vidkännas, och ur hvarje fyle valdes årligen femtio medlemmar till rådsförsamlingen. ' A. M. A. Fylgdarmän (isl. fylgftarmenn), män, som äro i tjänst hos en konung eller höfding, hirdmän. Fylgja (fno. fylgja) var enligt fornnordisk tro ett öfvernaturligt väsen, som ledsagade människan. Oftast omtalas fylgjor i djurgestalt, och då detta djur tänkes svara mot människans skaplynne eller lefnadsställning, är det troligen människans själ, tänkt som skild från kroppen. En krigisk man hade sålunda t. ex. en varg eller björn till fylgja. Fylgjorna uppenbarade sig för människor oftast i drömmar, men sagorna förtälja ock, att de visat sig för människor i vaket tillstånd. Att se sin egen fylgja ansågs förebåda en snar död. Fylgjor i kvinnogestalt uppträda i sagorna som skyddsandar för enskilda och ätter. Den ännu gängse folktron om människors "varsel" eller vålnad synes vara en rest af den gamla läran om fylgjorna. Se Maj Lagerheim, "Bidr. till kännedomen om fylgja-tron" i "Sv. fornminnesför:s tidskr.", 12, s. 169). Jfr Demon, Dis och Hamingja. Th. W. (B-e.) Fylke (fno. jylki), egentl, skara, särskildt krigarflock, härafdelning. Om fylke som härafdelnins lämnas uppgiften, att norrmän så kalla tolf rustade skepp med vapen och män och 60-70 man på hvart skepp. - Oftast förekommer ordet i betydelse af ett landskap i Norge, som utgjorde en militär och administrativ, judiciell och borgerlig underafdelnine af riket. I äldre tid utgjorde troligen vissa fylken eller föreningar af sådana själfständiga riken. Småkonungarna (f y Ikes konungarna) förjagades i Norge af Harald Hårfagre, som samlade de norska fvlkena till ett stort rike. I Sverige har enligt Ynglingasaga In<rjald Illråde brutit fylkeskonungarnas makt. " " " Th. W. (B-e.) Fylkeskonung. Se Fylke. Fylla (Brassa ful l"t), sjöv. Se Brassa. Fyllda blommor, bot. Se Fördubbling. Fyllda pannor, veter., ett ledlidande, som består i en ökad vätskeansamling i ledkapseln, hvarigenom denna blir sjukligt utspänd och buktar fram på i ställen, där den yttre betäckningen ej lägger hinder