i vägen. Oftast förekommer lidandet i hasleden hos hästar, s. k. Y a 11 e n s p a 11, och ger sig dä till känna som en mer eller mindre tydlig utbuktning i hasvecket på hasens främre och inre sida. Fyllda pannor är ett synnerligen envist och kroniskt lidande, som dock endast i höggradiga fall eller vid ansträngningar ger anledning till ledstelhet och halta. Oftast iakttager man sjukdomen hos hästar af tyngre raser, hos hvilka väfnaderna i allmänhet äro mera vattenhaltiga och utgjutningar i senskidor och ledkapslar därför vanligare; hos ädlare hästar med torrare konstitution är sjukdomen att tillmäta långt större betydelse och anger då en viss svaghet eller bristande motståndskraft i lederna. Behandlingen är oftast fruktlös; långvarigt stillastående eller skonande från mera ansträngande arbete, våtvärmande omslag, in-gnidning af skarpa salfvor eller bränning äro de ni est. verksamma medlen. E. T. N. Fyllebro. Om slaget vid- F. 1676 se Halmstad. Fylleri, ett af de sedlighetsbrott, som i Strafflagens kap. 18 äro med straff belagda. Gärningen karakteriseras i lagen sålunda: "Öfverlastar sig någon af starka drycker så, att af hans åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan, det han drucken är". Den är emellertid straffbar, endast om någon anträffas i detta tillstånd å vissa platser, som uppräknas i samma lag kap. 11 § 15. I lag af 8 mars 1889 finnes därjämte straff för präst, som gör sig skyldig till fylleri i ämbetsutöfning. Jfr k. förordn. emot fylleri och dryckenskap 16 nov. 1841. (N. S-g.) Fyllerigalenskap. Se Delirium. Fyllingarum, 2 mtl frälsesäteri i Kingarums socken, Östergötlands län, vid sjön Tien, ingår i Burensköldska fideikommisset (se B o r k h u 11). Fyllit, petrogr, och geol., en mörk eller svart, tunnskiffrig skiffer, som utom lerskifferns vanliga klastiska beståndsdelar innehåller äfven kristalliniska, däribland särskildt ytterst små glimmerfjäll, hvilka åt skiktytorna gifva en sidenartad glans. Stundom förefinnes också en ringa kolhalt. Fylliten är en halfkristallinisk mellanform mellan lerskiffer och glimmerskiffer och kallas därför äfven l e r g l i m-merskiffer. Den träffas företrädesvis inom områden, där bergarterna undergått stark metamorfism. Inom Sveriges nordligaste fjälltrakter finnas vidsträckta lager häraf, troligen af silurisk ålder. Skellefteåfältets fylliter anses däremot tillhöra urberget. Fyllit förekommer äfven i Norge (Jotun-fjällen) och i Schweiz. Vid ett af guldfälten i VästAustralien uppgifves guldet förekomma i fyllit. E. E. Fyllftserien, geol. Se Balsfjords gruppen och Köl i g ru pp e n. Fyllnadsed. Se Ed. sp. 1325. Fyllnadspension, i allmänhet den del af en pension, som utgår af statsmedel, då återstoden bestrides ur någon enskild pensionskassa. C. O. N. Fyllnadsprövning. 1. Fyllnadspröfning efter af-lagd realskolexamen. Den, som aflagt realskolexa-men, eger rätt att undergå förnyad prof ning i ämne, hvari han blifvit underkänd, äfvensom att blifva pröfvad i teckning och franska, såvida han i dessa ämnen ej erhållit vitsord. Sådan prof ning skall, efter anmälan hos rektor vid något af de allmänna läroverken, ega rum vid det läroverk, där anmälan skett, och förrättas af lärare, som. undervisar i detta läroverks sjätte klass, å den tid och i den ordning, som rektor i samråd med sagde lärare bestämmer. - 2. Fyllnadspröfning efter aflagd studentexamen. Den, som aflagt studentexamen, eger rätt dels att i ämne, som icke förekommit i hans examen, undergå prof ning, dels ock att i ämne, som ingått i hans examen, undergå förnyad prof ning. Anmälan till dylik pröfning skall göras hos rektor vid något af de högre allmänna läroverken, hvilken det åligger att inom två veckor insända anmälningshandlingarna till Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk. Pröfningen skall försiggå vid det högre allmänna läroverk Öfverstyrelsen för hvarje särskildt fall bestämmer och förrättas af lärare i läroverkets högsta årsklass. - 3. Fyllnadspröfning förekommer äfven inom universitetens filosofiska fakulteter; den kallas där efterpröfning. Studerande, som aflagt filosofisk ämbetsexamen, filosofie kandidatexamen eller filosofie licentiatexamen, eger att efter fordringarna för den aflagda examen undergå efterpröfning såväl i ämne, som ej ingått i hans examen, som ock, till vinnande af högre betyg, i ämne, hvari hans examen blifvit prof vad. Genom efterpröfning erhållet betyg medför samma rättigheter, som om det erhållits i den examen, efter hvars fordringar efterpröfning egt rum. P. E. L-m. Fyllnadsstämmor, mus., i flerstämmig musik an-bragta stämmor, som ej behandlas melodiskt, utan blott tjäna till harmonisk utfyllnad eller till förstärkning af klangen. E. F-t. Fyllning. 1. Skpsb., timmer eller annat trävirke, som lägges mellan de fasta spanten i ett träfartygs botten, så att förtimringen där bildar en kompakt massa (tätförtimring). 2. Ångm., den ångvolym, som för hvarje kolf-slag inströmmar i en ångmaskins cylinder från det ögonblick kolfven befinner sig i början af slaget, tills densamma uppnått det kolfläge, vid hvilket ångfördelningsorganet afstänger ångtilloppet till cylindern. Fyllningen angifves i delar (procent) af hela kolfslagets volym eller, ännu vanligare, enär vid jämförelsen mellan de bägge volymerna kolfarean kan lämnas ur räkningen, som förhållandet emellan kolfvägen, under hvilken fyllningen försiggår, och hela koifslaget. 1. O. E. G. N.* 2. E. R-r. Fyllningsjord, skogsh., jord, som nyttjas vid plantering å grusartad eller starkt stenbunden mark, synnerligast då planteringshålen uppstötas med planteringspik. Man tillreder den hösten före planteringen genom att å gräsbunden mark borttaga torfven med en flåhacka, hvarefter jorden omgräfves till en fots djup och blandas med askan efter de afflådda och brända grästorfvorna. C. G. H.* Fyllodj, bot. Se Förgrening. Fyllodier (af grek. fy'llon, blad, och fi'dos, utseende), bot., reducerade blad, hos hvilka den egentliga bladskifvan försvunnit, under det att bladskaften blifvit platta och bladliknande och fysiologiskt fvertagit bladskifvans funktion att utföra kolassimilationen. Jfr Acacia och Blad, sp. 616. G. A.* Fyllokladie (af grek. fy'llon, blad, och kla'dos, kvist) 1. K l a d o d i e, ett slags bladlös dvärggren, som har en bladliknande, platt form och som öfver-tagit assimilationsarbetet. Hos arter, som ha fyllo-kladier, uppträda bladen nämligen endast såsom små fjälliknande bildningar. Fyllokladier finnas hos