129 Fyllom-Fünfkirchen 130 släkten med de mest skilda förvantskaper, t. ex. hos asparaginéen Ruscus, euforbiacéen Phyllanthus, papilionacéerna Carmichælia och Bossiæa, taxacéen Phyllocladus m. fl. G. A.* Fyllom (af grek. f y'Hon, blad), bot., bladbildning. Fyllomani, bot. Se Förgröning. Fyllotaxi (af grek. iy'llon, blad, och ta'xis, anordning), bot., bladställningslära. Fylogenes (af grek. fylon, släkt, och ge'nein, uppkomma), F y l o g e n i, F y l o g ö-n i. Se D e s c e n-densteori, sp. 200, och Embryologi. Fylogeni. Se Fylogenes. Fylogoni. Se Fylogenes. Fyn, näst Själland den största och viktigaste af de danska öarna, ligger mellan Själland, från hvilken ö den skiljes genom Stora Belt, och den jylländska halfön, hvarifrån den är skild genom Lilla Belt, medan den i n. sköljes af Kattegatt och i s. af Östersjön. 2,990 kvkm. 249,000 inv. (1906). Största delen af ön hör till rullstenslerans formation, men i s. v. framträder rullstenssanden i en rad backar (på skämt kallade "de fynska Alperna"), hvilkas högsta punkt, Fröbjerg Bavnehöi, når en höjd af 131 m. Äfven i de norra och nordöstra delarna ligga några isolerade höjder, tillhörande samma formation. Norra och östra delarna af ön samt några sträckor i midten äro väsentligen slättland; särskildt bär en jämn skoglös trakt i norr namnet "Slätten". F:s största vattendrag är Odense å, 57 km., som upprinner på den sydvästra åsen, flyter mot n. v. och n., upptager afloppet från Arreskov-sö och faller ut i Odensefjord. Ön har en kanal, Odense kanal (byggd 1796--1804, senare fördjupad flera gånger, sist 1889--91), som går från Odense till Odensefjorden, 8,000 m. F. är i allmänhet mycket fruktbart, hvilket också visar sig af den jämförelsevis täta befolkningen, 83 på hvarje kvkm. F., Langeland (284 kvkm.), Ærö (90 kvkm.) och Taasinge (70 kvkm.) samt flera mindre öar (tillsammans 40 kvkm.), hvilka i naturligt hänseende bilda den fynska ögruppen, ha en yta af 3,474 kvkm. och 289,000 inv. (1906). I kyrkligt hänseende utgör ögruppen Fyns stift, och i administrativt delas den i tre amt: Odense, Assens och Svendborgs. Ön genomskäres af en järnväg från Nyborg till Strib, med sidobana till Assens, hvarjämte smärre banor utgå från Odense till Bogense, Kjerteminde och Svendborg samt från Nyborg till Svendborg och till Faaborg. E. Ebg. Fynd, enligt såväl allmänt som juridiskt språkbruk, dels själfva finnandet, dels det funna. I den förstnämnda betydelsen kan fyndet, om det består i besittningstagande af lösören, som icke befinna sig i någons besittning, medföra vissa rättsverkningar: förvärf af eganderätt till det funna eller del däraf, eller ock ersättningsanspråk mot dettas egare, men äfven plikt att vidtaga särskilda åtgärder för att sätta denne i tillfälle att återfå sitt. I vår svenska rätt äro olika regler gifna för särskilda slag af fynd. Om sålunda det funna utgöres af saker, som nyligen varit i annans besittning och utan hans vilja kommit därur, får den finnande, om rätter egare inom viss tid återfordrar sitt, i allmänhet nöjas med ersättning för kostnader och hittelön, bärgarlön. Hvar, som något hittar, heter det i den ur Missgärningsb. af 1734 års lag hämtade § 16 i k. förordn. om Strafflagens införande, 16 febr. 1864, han bör det genast kungöra och lysa låta tre söndagar å rad i närmaste kyrka å landet eller i alla stadens kyrkor, så ock å häradsting eller rådstufva. Kommer den, som mist hafver, och viser, att det hörer honom till, tage sitt åter och gifve skälig hittelön. Kommer han ej inom natt och år sedan lyst är, tage konungen (kronan) två delar och tridiung den, som hitte (§ 16, mom. 2). Detta stadgande, hvars tillämpning, i hvad angår sättet för bekantgörandet, emellertid kommit ur bruk, afser hvad i de äldre lagarna kallades vägafynd, eller det någon hittar i sin väg, hvaremot, enligt samma § 16, mom. 3, af nedgrafven skatt och dylikt, hvartill egare ej finnes, jordegaren tager hälften och hälften den, som hittade, utan någon kungörelseskyldighet. Funna fornsaker tillfalla emellertid upphittaren ensam; denne är likvisst, enligt k. förordn. 30 maj 1873, om fyndet är af guld, silfver eller koppar, skyldig att hembjuda det staten (Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien) till inlösen och erhåller då för det, som inlöses af guld eller silfver, fulla metallvärdet med en åttondedels förhöjning samt för koppar så mycket öfver metallvärdet, som kan anses motsvara fyndets vetenskapliga värde. Angående fynd af lefvande husdjur eller s. k. driftefä heter det i § 16: 4, att om någon hittar häst, oxe, ko, får, get eller hvad fä det är, skall han det en gång lysa och njute af egaren foderlön och all annan kostnad, sedan den nytta räknad är, som han af ty haft. Kommer egaren ej inom natt och år, då ege han fä, som hitte. Om fynd af bi stadgas särskildt i 1734 års lag, Byggningab. kap. 21. Om upphittade eller tillvaratagna reseffekter (på järnväg) se Trafikreglementet 4 april 1862, § 20. -- För underlåtenhet att vederbörligen bekantgöra fynd, liksom för dess förtigande för egaren, stadgas straff i Strafflagen 22: 19. -- I fråga om skeppsfynd och strandvrak se Bärgarlön, Sjöfynd och Strandvrak. -- Med afseende på fynd af mineral- och malmstreck se Gruflagstiftning. -- Om fynd af forntida mynt, vapen och andra fornsaker se vidare Fornminnen. A. Th. S. (C. G. Bj.) Fyndig, bergsv., kallas den del af det vid grufdrift brutna berget, som innehåller malm, i motsats till den ofyndiga delen, som icke innehåller någon malm och därför genom skrädning e. d. frånskiljes. Fyndig kallades förr äfven en trakt, där malm af något slag anträffats. G. H-r. Fyndighet, bergsv., en malmanledning eller en anträffad malm af något slag på dess plats i jorden. Th. N-m.* Fyndrätt, bergsv. Se Inmutningsrätt. Fyne, Loch [lå'ch fai'n], en omkr. 65 km. lång vik på skotska grefsk. Argylls kust, utgör den nordligaste grenen af Firth of Clyde. Rikt sillfiske. Fünfhaus, förr förstad till Wien, sedan 1891 ett distrikt (bezirk) i Wien. Fünfkirchen (ung. Pécs), hufvudstad i ungerska komitatet Barånya, vid foten af berget Mecsek. 43,982 inv. (1900), till största delen ungrare och katoliker. Staden är säte för en biskop och har 12 kyrkor, däribland den af Stefan den helige grundlagda katedralen, en af de äldsta och praktfullaste kyrkorna i Ungern. Den ombyggdes fullständigt 1880 -92. Af stort arkeologiskt intresse äro de för kort tid sedan funna grafkapellen och katakomberna från den första kristna församlingen under romerska tiden. 9 b. 5