-- I F. finnas flera högre läroanstalter, däribland en juridisk akademi, bibliotek, museum. Fabriker för tillverkning av yllevaror, olja, rosoglio, läder, papper och majolika. Handel med tobak, galläpplen och vin. I närheten ligga marmorbrott och stenkolsgruvor, av vilka den största sysselsätter över 3,000 arbetare. -- F., som är en av Ungerns äldsta städer, kallades fordom Quinque ecclesiæ. Biskopsstiftet grundades 1009. 1367--1526 fanns där ett universitet. 1543--1686 innehades staden av turkarna. (J. F. N.) Fyr, sjömärke, avsett att genom ljussken, som nattetid utgår från dess övre del och för sjöfarande utvisar fyrens läge, tjäna fartyg till vägledning samt varna för farliga ställen i farvattnet. Avser fyren att lämna de sjöfarande ledning i öppet hav, benämnes den havsfyr; gäller det vägledning i trängre farvatten eller inloppet till hamn, benämnes den led- eller hamnfyr. Fyrens byggnadssätt och beskaffenhet är naturligtvis beroende av det ändamål den har att uppfylla; men då i allmänhet fyrljuset bör, för att synas tillräckligt långt, placeras högt över vattenytan, har man vanligen givit fyrbyggnaden formen av torn, varigenom den även om dagen är ägnad att göra tjänst som sjömärke. -- Fyrar omtalas redan i forntiden; de vore emellertid då endast brinnande bål på höjder och klippor vid havet eller möjligen, vid en eller annan stor sjöstads hamn, öppna eldar på taket av ett platt torn. Märkvärdigt nog gjorde vetenskapen i avseende å fyrväsendet under lång tid så ringa framsteg, att man ännu i slutet av 18:e år. nöjde sig med en öppen stenkolseld i en gryta eller s. k. fyrpanna på taket av ett torn eller i ändan av en vippstång (snarlik de ännu på landsbygden allmänt begagnade brunnsvindarna). Sådana vore de första fyrar, som inrättades i Sverige, nämligen på Kullen vid Öresund 1560, vid Falsterbo 1635, på Nidingarna i Kattegatt s. å., vid Landsort 1669 och Örskär 1687 m. fl. Småningom började man inse möjligheten av oljelampors användande även för fyrar (på Eddystones ryktbara fyr föredrog man talgljus), vartill kom användandet av metallspeglar för ljusets reflektion. Vid början af 19:e årh. omgåfvos t. o. m. stenkolseldarna med små glashus, lanterniner. Epokgörande för fyrväsendets utveckling var uppfinningen av den argandska lampan; denna nyttjas t. o. m. ännu vid många fyrar, dock förbättrad genom anbringandet av flera koncentriska vekar, enligt Aragos system, samt av Carcels pumpverk, varigenom oljan i brännaren hålles vid oföränderlig höjd. Under senare hälften av 1800-talet fick rofoljan lämna rum för fotogenen, som vid de större fyrarna numera användes till åstadkommande av glödljus (i Sverige luxljus, se d. o.). På några ställen åstadkommes belysningen medelst elektriskt ljus, och slutligen har man i början av 1900-talet med framgång börjat begagna acetylengas, helst komprimerad och löst i aceton (s. k. acetongas). Det största framsteget inom fyrväsendet är dock vunnet genom den av fysikern A. J. Fresnel (d. 1827) uppfunna linsapparaten. Denna består af en fyrlågan omgivande, rund eller mångkantig s. k. trumma, sammansatt av flera fack, vart och ett innehållande en sektor av en ringformig eller en hel plan lins eller av sammansättningar utav bägge. Till denna trumma är ovan- och nedantill fogade s. k. katadioptriska glas, vilka tjäna att tillgodogöra det ljus, som från fyrlågan skulle utgå över eller under huvudapparaten, men genom nämnda glas brytes och reflekteras, så att strålarna utgå horisontellt och sålunda förstärka skenet från huvudapparaten (fig. 1). -- Linstrumman till en 1:a ordningens fyr har en diameter av 1,84 m. och däröver, till en 2:a ordningens fyr 1,40 m. och däröver o. s. v. ned till de små, vanligen i ett stycke gjutna linslyktor, som hänföras till 6:e ordningen och vilka icke uppnå en diameter av 0,375 m. Fig. 2 framställer en större, roterande linsfyrapparat, sammansatt av omväxlande ringformiga linssektorer och plana linser, till följd varav fyren under apparatens rotation omkring fyrlågan visar omväxlande fast sken (genom de ringformiga sektorerna) och starka blänkar (genom de plana linserna). En fullt modern apparat visar fig. 3, återgivande Kullens fyrs linsapparat, som frambringar en blänk av omkr. 500,000 hefnerljus. Den första linsapparaten uppsattes 1823 på franska fyren Cordouan; först 1835 användes en dylik på en engelsk fyr, och fr. o. m. 1841 började de svenska fyrarna förses med sådana apparater. -- Det skulle tydligen i hög grad minska fyrarnas betydelse, om alla fyrar längs en kust lyste på samma sätt, så att seglaren ej visste, vilken fyrs sken lyste honom