norra udde, 32 m., samt järntornet vid Rönnskär, 37 m. Märkligare fyrbyggnader äro för öfrigt: i Frankrike, där fyrväsendet allt hitintills ansetts stå högst, Roches Douvres, La Coubre, Cordouan (se d. o. med fig.), Canche, Barfleur, Cap de la Hève, Cap de la Hague, Héaux de Bréhat, vid Kanalen, Belle-Ile i Morbihan, Eckmühls och Ile Vierge i Bretagne; i Storbritannien Eddystone (se d. o. med fig.), Bell Rock, Skerryvore s. om Hebriderna; i Tyskland Bremerhaven, Helgoland, Swinemünde och Gross-Horst, i Sverige Vinga, Kullen och Paternoster samt i Finland Bogskären (se d. o. med fig.). I England ha nedlagts betydliga kostnader för uppförandet af fyrbyggnader på undervattensgrund och låga klippor: vid dylika platser plägar man dock vanligen utlägga fyrskepp. -- Antalet fyrinrättningar är numera högst betydligt och ökas årligen, i synnerhet hvad beträffar de mindre farledsfyrarna, sedan man lyckats åstadkomma sådana anordningar, att de kunna hållas lysande en längre tid utan att kräfva särskild tillsyn. 1906 funnos i Finland något öfver 300 fyrar, däraf 25 större, och 9 fyrskepp, i Danmark 52 större och 530 mindre fyrar, 8 fyrskepp och 8 lysbojar, i Norge 48 större och omkr. 825 mindre fyrar, vid Rysslands östersjö- och ishafskuster 29 större och 157 mindre fyrar, 8 fyrskepp och 6 lysbojar, vid Tysklands kuster 46 större och omkr. 600 mindre fyrar, 21 fyrskepp och 39 lysbojar, i Nederländerna 23 större och 136 mindre fyrar, 7 fyrskepp och 6 lysbojar, i Storbritannien 162 större och 1,060 mindre fyrar, 82 fyrskepp och 170 lysbojar, i Frankrike 82 större och omkr. 440 mindre fyrar, 8 fyrskepp och 122 lysbojar. -- I Sverige uppgick antalet vid slutet af 1907 till 787 fasta fyrar, däraf 358 statens, 19 fyrskepp, däraf 18 statens, och 81 lysbojar, däraf 28 statens. -- Den vid kronans fyrinrättningar anställda personalen utgjorde 97 fyrmästare, 332 fyrväktare och 90 fyrbiträden. ^{A. G.}* Fyraben (af ty. feierabend, helgdagsafton, dagen före en helgdag), en under skråtiden bruklig benämning dels för den från arbete lediga delen af aftonen, dels för ledighetsdag. Fyrarullalåda, sjöart., den under århundraden ända till midten af 1800-talet allmännast brukliga sjölavetten, bestående af tvenne sidoplankor, <img c>

förenade medelst en bröst- och en kammarkolf samt hvilande på fyra på två axlar sittande ekrullar, för- och akterrullar. ^{O. E. G. N.}* Fyrask. Se Elddon, sp. 164, med fig. Fyrationdespannmål, förv., det årliga anslag af kronotionde, som 1637--1869 utgick till Allmänna barnhuset i Stockholm med 40:e tunnan af all kronotionde i vissa län. Fyrationdespannmålen kallas äfven barnhustunnan (se d. o.). ^Kbg. Fyrbland. Se Blandsäd. Fyrbox, maskintekn., en allmänt använd benämning på eldstaden hos ångpannor, särskildt af lokomotivtyp. Man skiljer på yttre och inre fyrboxen. Den yttre fyrboxen är alltid af samma material som pannan i sin helhet, den inre däremot utföres vid europeiska lokomotiv af koppar eller på allra sista tiden af kopparlegeringar. Fyrboxar af stål, som i Amerika sedan 15 år tillbaka uteslutande kommit till användning, ha i Europa ingenstädes kunnat vinna fast fot. ^{E. Hjr.} Fürbringer, Max, tysk zoolog, f. 30 jan. 1846 i Wittenberg, blef prosektor i anatomi i Heidelberg 1873 samt professor i samma ämne 1878 i Amsterdam, 1888 i Jena och 1901 i Heidelberg, där han efterträdde sin lärare Gegenbaur. Den af denne senare inaugurerade metodiken inom morfologien har F. på ett mönstergillt sätt fullföljt och ytterligare utbildat. Sålunda har F. framför andra förtjänsten af att ha höjt läran om muskulaturen från ett register öfver isolerade och därför obegripliga fakta till en vetenskap i ordets strängare mening. Detta framgår särskildt af hans arbete Zur vergleichenden anatomie der schultermuskeln (5 dlr, 1873--76, 1900--02). Genom allsidig och vidsträckt bearbetning af fåglarnas morfologi har F. lämnat det betydelsefullaste bidrag till dessa djurs genealogi vi f. n. ega, nämligen Untersuchungen zur morphologie und systematik der vögel (2 dlr, 1888). I Ueber die spinooccipitalen nerven der selachier und holocephalen und ihre vergleichende morphologie (1897) har han väsentligen främjat förståelsen af hufvudets uppkomst hos ryggradsdjuren. Af hans talrika öfriga undersökningar må här anföras följande, hvilka, hvar och en på sitt område, kraftigt bidragit till begripandet af ifrågavarande företeelser: Knochen und muskeln der schlangenähnlichen saurier (1870), Zur vergleichenden anatomie und entwicklungsgeschichte der excretionsorgane der vertebraten (1878), Zur frage der abstammung der säugethiere (1904). ^L--e. Fyrbåk. Se Fyr. <img r>Fyrdelt sköld.

Fyrdelt l. Kvadrerad, her., kallas en sköld, som är genom en skura klufven på längden och genom en annan delad på bredden (se fig.). Fyrdäckare, skpsb. Se Linjeskepp. Füred (Balaton-F.), by och badort i ungerska komitatet Zala, vid västra stranden af Balatonsjön. 1,809 inv. (1901). Platsen har tre kolsyrerika källor. Fyrfartyg. Se Fyrskepp. Fyrfotadjurens historia (grek. Διηγησις των τετραποδων ζωων) heter en egendomlig, af något mer än tusen "politiska" verser bestående, vulgärgrekisk dikt från 14:e årh., utmärkt genom ursprunglighet och en grof, burlesk humor. Dikten står tvifvelsutan "Fysiologos" (se d. o.) nära. Innehållet är i korthet följande: Konung Lejon besluter införa den eviga freden och kallar alla djur till ett möte; där uppstår en långrandig diskussion mellan de fientliga djuren, tills kung Lejon trött på pratet upphäfver det eviga fredstillståndet och ett vildt blodbad börjar, som räcker till nattens inbrott. Källor och tendens äro oklara, språket kraftigt och originellt. ^{V. Lm.}