mestadels öfvergifvet. Äfven förekommer växelbruk (se d. o.) i fyra skiften, t. ex. det bekanta Norfolkomloppet: 1. rotfrukter, 2. korn, 3. klöfver och 4. korn, ett mycket intensivt brukningssätt, som användes vid högt stående jordbruk i Skåne, vanligen med den förändring, att man hvarannan gång utbyter klöfvern mot grönfoder för att undvika klöfvertrötthet (se d. o.) samt att hvete får komma på fjärde skiftet. H. J. Dft. Fyrskepp (se sp. 140). Fyrskruf, krigsv. Se Fyrpatron. Fyrskuren talja, sjöv. Se Fyrlöpartalja. Fyrskäftad, Fyrskaftad (fr. rapport), kypertväfnad med fyra varptrådar och fyra skott i rapporten. Den liksidiga fyrskäftade bindningsarten, äfven kallad batavia (se fig.), täflar med 2-skaft-väfnaden att vara den mest brukliga af alla bindningar. Nrdn. Fyrslagen, sjöv., säges om en tross, tillverkad af fyra dukter, slagna kring en midt i trossen liggande dukt, benämnd kalf. O. E. G. N.* Fyrsprång, ridk. Se Galopp. Fürst, Walter, en af den schweiziska sagans hjältar, från kantonen Uri. Enligt sägnen ingick han 1307 med Werner Stauffacher från Schwyz och Arnold Melchthal från Unterwalden förbundet på Rütli för att befria skogskantonerna från de österrikiske landsfogdarnas tyranni. Se Öchsli, "Die anfänge der eidgenossenschaft" (1891). Fürst, Julius, tysk orientalist, f. 1805 i prov. Posen, af israelitiska föräldrar, d. 1873 i Leipzig, blef 1839 "lector publicus" och 1864 professor i arameiska och hebreiska språken vid universitetet i Leipzig. - Hans hufvudarbeten äro Librorum sacrorum veteris testamenti concordantiæ hebraicæ atque chaldaicæ (1837-40), Kultur- und literatur-geschichte der juden in Asien (bd I, 1849), Bibliotheca judaica (1849-63) och Hebräisches und chaldäisches handwörterbuch über das alte testament (1857; 3:e uppl. 1876). (K. V. Z.) Fürst, Karl Magnus, universitetslärare, f. 14 dec. 1854 i Karlskrona, blef student i Uppsala 1874, med. kandidat i Stockholm 1882, med. licentiat i Lund 1885, med. doktor därsammastädes 1887, e. o. professor i anatomi och histologi 1888 samt ord. professor i anatomi i Lund 1904. Bland F:s anatomiska skrifter märkas Bidrag till kännedomen om sädeskropparnas struktur och utveckling (gradual-afh., 1886) Ein beitrag zur kenntniss der scheide der nervenfasern (i "Morph. arb.", 1896), Der musculus popliteus und seine sehne (i Fysiogr. sällsk:s i Lund "Handl.", 1903), Zur kenntniss der histo-genese und des wachsthums der retina (ibid., 1904). Därjämte har F. egnat sig åt etnografisk och antropologisk forskning och inom sistnämnda område, bl. a. i förening med G. Retzius, utgifvit Anthropologia suecica. Beiträge zur anthropologie der schweden (1902; af Vet. akad. belönt med Letterstedtska priset), ett arbete, som stöder sig på antropologiska mätningar af värnpliktiga. Också till den svenska medicinens historia har F. lämnat bidrag genom utgifvandet af A. Retzius' bref till Florman (1896), genom en afhandling om Florman och veterinärvetenskapen (i Lunds univ :s årsskrift, bd 35, 1899), Kilian Stobæus d. ä. och hans brefväxling (ibid. 1907) m. m. F. är led. af Fys. sällsk. i Lund (1890). R. T-dt. Fyrstaten, den för skötseln af lotsverkets fyrar anställda personalen. Den utgöres af fyrmästare, fyrvaktare och fyrbiträden samt omfattade vid 1907 års ingång 519 personer. A. G. Fü'rstenau, tysk släkt af flöjtvirtuoser. - 1. Kaspar F., f. 1772 i Münster, d. 1819 i Oldenburg, blef 1788 flöjtist hos biskopen i Münster och 1794 hos hertigen af Oldenburg. - 2. Anton Bernhard F., den föregåendes son, f. 1792 i Münster, d. 1852 i Dresden, var "underbarn" på flöjt samt blef 1804 anställd i Oldenburg, 1817 i Frankfurt am Main och 1820 vid hofkapellet i Dresden. Han var, liksom fadern, med hvilken han gjorde vidsträckta konstresor, en fruktsam kompositör och skref äfven två förträffliga flöjtskolor. F. åtnjöt europeiskt rykte som virtuos och flöjtlärare. - 3. Moritz F., den föregåendes son, f. 1824 i Dresden, d. där 1889, blef 1842 sin faders efterträdare i hofkapellet i Dresden och 1852 kustos för konungens af Sachsen musikbibliotek samt 1858 lärare vid konservatoriet. Han skref bl. a. Zur geschichte der musik und des theaters am hofe zu Dresden (2 bd, 1861-62). A. L.* Fürstenberg, gammal tysk grefve- och furstesläkt, härstammar från de forne grefvarna af Urach, hvilka omtalas redan på 1100-talet och i 13:e årh. byggde slottet och staden F. i Schwarzwald. Heinrich (d. 1284), grefve Egon V :s af Urach son, fick F. i arf och blef stamfader för ätten F. Denna delade sig i flera grenar, af hvilka Heiligenberg-grenen 1664 erhöll riksfurstlig värdighet, hvilken efter denna grens utslocknande (1716) öfverflyttades på Kinzigthal-grenen. Denna gren fortlefver nu (1908), sedan hufvudlinjen F.-Donau-eschingen 1896 utslocknat, i två furstliga linjer, F.-Pürglitz och F.-Königshof, samt en landtgreflig i Nedre Österrike F.-Weitra. Den furstliga släktens besittningar i Schwaben, spridda områden om tillsammans 2,090 kvkm., mediatiserades 1806 och ställdes då dels under Badens, dels under Württembergs, dels under Hohenzollern-Sigmaringens (Preussens) landshöghet. Jfr Riezler, "Geschichte des fürstlichen hauses F. bis 1509" (1883) och "Fürsten-bergisches urkundenbuch", utg. af Riezler och Baumann i 7 bd 1877-90 samt fortsatt af Baumann och Tumbült i "Mitteilungen aus dem fürstlich Fürstenbergischen archive" (2 bd, 1899-1902).