- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
151-152

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151 Fysik 152 mekanikens gmndläggare, GalileoGalilei (1564 -1642), som också förbättrade den af Lippershey (1608) först konstruerade kikaren och redan 1592 utförde en, visserligen ofullkomlig, termometer. Denna förbättrades sedan af Galileis lärjungar och särskildt af G. D. Fahrenheit (1714). Galileis lärjunge Ev. Torricelli (1608-47) uppfann barometern (1643), och kort därefter konstruerade v. Guericke den första luftpumpen (1650), hvarefter Kobert Boyle (1661) fann lagen för gasernas sammantrycklighet. Vid samma tid skref Francis Bacon (1561 -1626) en encyklopedi öfver naturvetenskaperna och framhöll särskildt experimentets afgörande betydelse för forskningen. Han har också framställt märkliga åsikter inom läran om ljudet och värmet. Samtidig med honom var den store Cartesius (1596-1650), som fullständigt gjorde slut på den iråa Aristoteles härstammande skolasticismen, hvilken under medeltiden alldeles hämmat naturvetenskapens utveckling. Hans mekaniska och optiska arbeten äro af stort värde. I de senare utgår han irån den af W i 11 e b ror d Snellius (1620) upptäckta lagen om ljusets brytning. Han bekämpade emellertid med orätt Galileis åsikter och uppställde den berömda hvirfvelteorien, som länge härskade inom fysiken, tills den nedbröts genom Newtons arbeten. Vid denna tid (midten af 1600-talet) funnos således de hufvuddelar af fysiken, som ännu i dag tillsammans utgöra denna vetenskap, nämligen läran om jämvikt och rörelse (mekaniken), hvilken genom Galilei vunnit en riss fulländning, läran om ljudet och Tågrörelsen samt optiken, hvilka bearbetats med framgång ända sedan antiken, vidare läran om värmet, om elektriciteten och om magnetismen, hvilka ännu lågo i sin linda. Utomordentligt stora framsteg gjordes då genom Christian H u y gen s' (1629-95) och ännu mer genom den odödlige Isaac Newtons (1643 -1727) arbeten. Båda skrefvo verk af grundläggande betydelse inom astronomiens, mekanikens och optikens områden. Den förre införde pendeln såsom ur-regulator och utförde på "ett beundransvärdt sätt de* teori, enligt hvilken ljuset består af svängningar (undulationsteorien). Newton åter fann den utomordentligt viktiga lagen för den universella gravitationen, skref en storartad bok om mekanik och en annan om optik, hvari han äfven behandlade den a?f honom upptäckta spektrala sönderdelningen af ljuset och böjningsfenomenen (först upptäckta af Francesco Maria Grimaldi 1665). Mot Huygens uppställde han den åsikten, att ljuset beror på små utkastade partiklar (emissionsteorien). Han kullstörtade den från den store martyren Giordano Bruno (bränd i Rom 1600) härrörande och af Cartesius på ett storartadt sätt utvecklade läran om hvirflarna i himlarymden och gaf de för alla tider bestående lagarna för himlakropparnas rörelser i tomrummet. Vid samma tid började de första ångmaskinerna att användas i de engelska grufvorna. Den första ångmaskinen konstruerades af markisen E d w. S o m e r s e t of Worcester (1601-67) för att pumpa upp vatten. Den förbättrades af Thomas Newcomen (1663-1729) och hans medarbetare John Cawley. Äfven Denis Papin (1647- 1712) har inlagt stor förtjänst på detta område. Den moderna ångmaskinens uppfinnare anses likväl James Watt (1736-1819) med rätta vara (1774). Därigenom vann värmeläran ett betydligt ökadt intresse. Skotten Joseph Black (1728-99) upptäckte det s. k. bundna värmet (1764), och svensken J. K. W i l c k e (1732-96) studerade det specifika värmet (1772). Antoine Laurent Lavoisier (1743-94), grundläggaren af den moderna kemien, undersökte också värmeutvecklingen vid kemiska och fysiologiska förlopp. Under 1700-talet utvecklades mekaniken till stor fulländning af Jean (1667-1748) och Daniel Bernoull i (1700-82), Leonard Euler (1707-83), Jean le Rond d'Alembert (1717-83), Giuseppe Luigi Lagrange (1736-1813) ochPierreSimon deLaplace (1749-1827), hvilka båda sistnämnda särskildt fullkomnade den celesta mekaniken. Denna gren af fysiken har sedermera behandlats såsom en särskild vetenskap. Nyare inlägg i densamma ha gjorts af Fr. A. C. Gren (1760-98), Louis Poinsot (1777-1859), SiméonDenisPoisson (1781 -1840), Karl Friedrich Gauss (1777- 1855) och W. R. Hamilton (1805-65), Heinrich Hertz (1857-94) samt särskildt inom hydrodynamiken af bröderna E. H. och W. E. W e be r (1825), Hermann Helmholtz (1821-94), Karl Anton Bjerknes (1825- 1903) och V i l h e l m B j e r k n e s (f. 1862). Till mekaniken kan äfven läran om ljudet räknas, inom hvilken Newton och Laplace behandlade ljudets fortplantningshastighet, och Brook Taylor (1685-1731) och E. F. F. C hl a d ni (1756-1827) strängars och skifvors svängningar. Nyare arbeten af F e l i x S a v a r t (1791-1841) och A. K ö n i g (1876) falla på detta område. På optikens område gjordes stora framsteg. Dansken Erasmus Bartholin upptäckte 1669 dubbelbrytningen hos kalkspat, och 1676 mätte hans landsman O l e R ö m e r för första gången ljusets hastighet. Engelsmannen James Bradley upptäckte 1727 ljusets aberration. Pierre Bou-g u e r (1729) och Johann Heinrich Lambe r t (1759) lade grunden för fotometrien. Newtons emissionsteori behöll öfverhanden, oaktadt den store Euler uppträdde däremot, ända till dess Thomas Y o u n g (1802) påvisade undulationsteoriens öfver-lägsenhet. Genom Ëtienne Louis Malus' upptäckt af ljusets polarisation (1808) leddes han till antagandet, att ljuset beror på en transversell vågrörelse i etern (1817). Samtidigt därmed fördes denna teori till seger genom Augustin Jean F r es n el s (1788-1827) snillrika undersökningar. Inom läran om elektricitet och magnetism föll G e-orge Grahams iakttagelse (1722) af magnetnålens dagliga ändring i riktning, äfvensom A n-ders Celsius' och Olof Petrus Hjorters upptäckt af norrskenets störande inflytande på magnetnålen (1741). C. F. D u f a y fann 1733, att elektriciteten kan vara af två slag, positiv och negativ. Ewald Georg von K l e i s t och C u n æ u s uppfunno laddflaskan (1745 och 1746), och Benjamin Franklin visade (1752), att blixten är en elektrisk gnista, och konstruerade på grund af denna iakttagelse åskledaren. Charles Augustin C o u l o m b studerade (1785) lagarna för elektricitetens afståndsverkan. Henry Cavendish

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 01:05:44 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free