159 Fysikalisk undersökning-Fysiokrater 160 ning inom fysiologien samt för behandling af hygieniska och terapeutiska problem. Äfven geologien och astrofysiken samt oceanografien ha haft stor nytta af de fysikalisk-kemiska forskningsmetoderna (jfr Fysik och Kemi). S. A-s. Fysikalisk undersökning. Se under Fysikalisk. Fysiker (jfr Fysik), person, som egnar sig åt vetenskapen fysik. Fysikomagi (af grek. jysiko's, naturlig, och magëi'a, trolldom), naturlig magi (se Magi). - Fysikomägiker, en som sysselsätter sig med naturlig magi. Fysikoteologi (af grek. fysiko's, naturlig, och teologi, se d. o.), naturlig teologi; bemödandet att från skapelsens ändamålsenliga inrättning, ordning och skönhet draga slutsats om tillvaron af ett allsmäktigt gudomsväsen såsom världens skapare och upprätthållare. Om det fysikoteologiska beviset för Guds existens se vidare Gud. Fy'sikus (lat. phy'sicus, af grek. jysiko's, naturforskare), i Sverige äldre benämning på läkare, t. ex. stadsfysikus, stadsläkare. Fysiljëra (fr. jusiller-, jfr Fysiljärer), arkebusera, medelst gevärssalfva döda en lif dömd. - Fysiljëring (fr. fusillade), arkebusering (se d. o.). Fysiljärer 1. Fusiljärer (fr. fnsiliers), krigsv., kallades i Frankrike de första trupper, som under senare hälften af 17 :e årh. väpnades med gevär (fusil). Konung Fredrik I i Preussen gaf ett af sina gardesregementen benämningen fysiljärgarde. Fredrik Vilhelm I och Fredrik II uppsatte flera fysiljär-regementen (allt infanteri). Sedermera har benämningen fortlefvat endast i Preussen, där hvarje äldre armékår ännu har ett fysiljärregemente och där tredje bataljonen vid hvarje infanteriregemente länge kallades fysiljärbataljon; numera är detta fallet endast vid gardes- och grenadjärregementena. Fysiljärerna voro förr lätt infanteri, men numera skilja de sig från det öfriga infanteriet endast genonl färgen eller formen på vissa uniformsplagg. C. O. N. Fysiognomi, äldre form för fysionomi (sed. o.). Fysiografl (af grek. jy'sis, natur, och gra'fein, skrifva), naturbeskrifning. - Fysiogräf, landskapsskildrare. - Fysiogräfisk, naturbe-skrifvande. Fysiografiska sällskapet i Lund (Physiographiska etc.), stiftadt 1773 på förslag af A. J. Retzius, hade urspr., enl. k. stadfästelseresol. af 6 mars 1778, till syfte att utforska och belysa Skånes naturalhistoria och ekonomi, men har sedermera, enligt nya arbetsordningar, utsträckt sin verksamhetssfär och omfattar numera naturvetenskapernas samtliga delar. Sällskapet består af ett obe-stämdt antal in- och utländska ledamöter. De arbetande - i Lund eller dess närmaste omgifning boende - äro till största delen lärare vid Lunds universitet och sammanträda under universitetsterminerna på viss dag (en gång i månaden), då föredrag hållas med anledning af egna undersökningar och redogörelse meddelas öfver viktigare upptäckter, som göras inom de olika vetenskaperna. Man har på detta sätt sökt sammanhålla de numera i en mängd discipliner och på olika forskare fördelade naturvetenskaperna till ett helt och få någon kännedom om och göra siir till godo upptäckter, hvilka göras i discipliner, som ligga utanför det egentliga egna arbetsfältet. I äldre tider var publikationen af förhandlingarna ännu mycket oregelbunden och utgafs under olika titlar. Sålunda utkom 1776 "Physiographiska sällskapets handlingar" (l del), 1781 "Physiographiska sällskapets magazin" (l del), 1823-24 "Physiographiska sällskapets årsberättelse" (2 dlr), 1837-38 "Physiographiska sällskapets tidskrift" (l del), och 1878 utkom i anledning af sällskapets 100-årsjubileum "Fysiografiska sällskapets minnesskrift". Emellertid hade sedan 1864 ledamöternas arbeten, för hvilka i sällskapet redogjorts, vanligen publicerats i "Lunds universitets årsskrift", till en del på sällskapets bekostnad. Men fr. o. m. 1889 utgifvas de enligt öfverenskommelse med bestyreisen för denna årsskrift såsom andra afdelningen af denna och under titeln "Kungl, fysiografiska sällskapets i Lund handlingar", af hvilka 12 årg. utkommit. Hvarje led. af sällskapet eger föreslå nya ledamöter. Ordf. väljes för ett år, men sekreterare och skattmästare väljas för 5 år och kunna vid de 5 årens slut återväljas. - Nya grundregler för sällskapet blefvo af K. M:t stadfästa 28 nov. 1862. Fysiokrater (af grek. fy'sis, natur, och kra'tos, kraft) l. Ekonomister, ett antal politiska ock nationalekonomiska skriftställare, som under senare hälften af 18:e seklet bekämpade den då i de flesta europeiska stater mer eller mindre rådande, i Frankrike genomförda merkantilpolitiken (se Merkantilsystemet). Det var egentligen Quesnay (se d. o.), Ludvig XV:s lifmedikus, som i "Encyclopédie" -- artiklarna "Fermiers" (1756) och "Grains" (1757) -- gaf det första egentliga uttrycket åt de fysiokratiska idéerna. Han utvecklade dessa närmare i "Tableau économique" (1758) och "Questions intéressantes sur la population, l'agriculture et le commerce" (1759) samt fick inom kort ett stort antal lärjungar, bland hvilka först böra nämnas Mirabeau (den äldre), Dupont de Nemours, Le Mercier de la Rivière och Baudeau, hvarjämte den af fysiokraterna starkt påverkade Turgot som minister fick tillfälle att tillämpa en del af deras teorier. Utom Frankrike vunno de fysiokratiska idéerna anhängare hufvudsakligen uti Italien och Tyskland; i det senare landet gjordes t. o. m. utaf markgrefve Karl Fredrik af Baden försök att i några byar genomföra dem. -- Innehållet af de lärosatser, hvilka fysiokraterna förfäktade, det s. k. fysiokratiska systemet, är hufvudsakligen följande. Samhällslifvet är, liksom den fysiska världen, underkastadt oföränderliga lagar. Lagstiftarens och politikerns uppgift är att söka utforska dessa lagar för att kunna styra samhället i öfverensstämmelse med dem. Hvarje åtgärd, som lägger hinder i vägen därför, hämnar sig själf. Detta gäller ej blott om de rättsliga, utan äfven om de ekonomiska förhållandena. Äfven för dessa finnes en naturlig ordning, och staten bör låta denna göra sig gällande. Studiet af denna naturliga ordning lär, att jorden (och vattnet) är den enda källan till rikedom och att följaktligen jordbruket med binäringar är den enda näringsgren, som kan i egentlig mening frambringa rikedom. Alla yrken äro därför, strängt taget, sterila, utom jordbruket, som är det enda produktiva. Intet land kan nämligen bestå, om det ej har tillgång på produkter af eget eller annat lands jordbruk, under det att däremot ett jordbrukande land